Varför är det så svårt för folk som mår dåligt att börja meditera

Varför skulle de ens försöka om de anser att det inte är något för dem? Kom inte och säg att man inte ska förkasta något utan att först ha prövat för det resonemanget kan appliceras på allt annat som andra självutnämnda gurus tycker är lösningen.

Så de anser att det inte är för dem - ja det är ju ett svar med.
Jag är ingen guru utan bara väldigt bra

Självklart är du det

Jag har fått samma intryck. Känns som att det knappt är värt att försöka hjälpa människor. Men det är väl samma sak som med alkholister, de kan inte hjälpas om de inte vill ta emot hjälpen.

Du frågar också "Är det skrämmande att förändras?" Jag tror att många är ganska "bekväma" med att må dåligt, för det är tryggt. En förändring innebär nästan alltid att man förlorar någonting och förluster är skrämmande, även om det är en förlust av någonting dåligt. Sen kan man inte vara helt säker på att förändringen leder till något bra, jag tror ovissheten är det mest skrämmande.

Jag har en fråga som rör meditation också

Hur går du tillväga rent praktiskt när du mediterar?
Hur ofta och länge mediterar du?

Inget är 100% men ungefär så här:
Jag mediterar en halvtime innan jag går och sover
Jag tänder ett ljus
Jag sitter i halvlotus i soffan med stöd för ryggen.
Jag slår tre gånger på min bowl app på iphonen:
https://itunes.apple.com/us/app/bowl...309501173?mt=8
Det är en trigger för hjärnan.
Jag tittar in i ljuset nollställer mig och lyssnar på andningen.
Jag börjar sjunka ner i ett mer avslappnat tillstånd
Jag konsentrerar mig på 3.e ögat som ligger på pannan mellan ögonen.
Den värker eller pulserar pga det utökade blodflödet som går till den livsviktiga pannloben.
Den får inte tillräckligt med blod när du stressar i vardagen.
http://www.youtube.com/watch?v=Gr4Od7kqDT8
Jag identifierar mig själv med jaget som observerar mina tankarna som ploppar fram.
Jag är allstå inte mina tankar och det är det viktiga.
Jag observerar tankarna och släpper dem.
De kommer färre och färre tankar och efter en stund är det helt stilla.
Då sitter jag helt avslappnat utan någon tidsuppfattning.

När jag är klar kan jag ibland sitta och gå igenom och analyser saker i ett extrem avslappnat
tillstånd. Det är bara då jag kan se saker klart utan att vara färgad av olika känslor som spärrar helheten.

Det är min meditation som är väldigt personlig och som fungerar för mig.

Bump. Har iallafall beställt hem den där boken du länkade tidigare i tråden. Har tänkt att börja meditera och försöker lära mig lite om det.
Är ganska stressad och har ingen riktig ro i mig själv. Dålig självkänsla och ofta orolig.
Har länge planerat att jag ska prova att meditera men först nu känner jag att jag har tid och ro till det. Har varit en hektisk sommar :P

Skaka av sig den här förkylningen och börja läsa boken så fort jag får hem den. Efter helgen börjar mitt nya liv!

"Mår dåligt" är ju ett ganska vitt begrepp. Jag träffar ganska många människor med psykisk ohälsa och tar väl upp saken då och då.

Den vanligaste orsaken att man inte är någon fan av meditation är nog koncentrationssvårigheter som följer av t ex depression eller neuropsykiatriska tillstånd. Man kan helt enkelt inte fokusera på något annat än det som hjärnan själv driver iväg mot. Man kan inte styra sina tankar särskilt bra.

En annan ganska vanlig orsak - dock inte lika vanlig - är att man har byggt upp en personlighet där saker som konfrontation, vedergällning, "action" och omedelbar behovtillfredsställelse väger tungt och där ångesten blivit ett sätt att agera ut detta. Man mår dåligt i väntan på nästa "fix" ungefär som alkisen mår dåligt varje morgon innan han tagit återställaren. Denna grupp människor är särskild intresserad av förändring utan är snarare intresserad av att utse syndabockar och rekrytera nya "ångestkandidater" och att missionera om att världen är "fuckad" och orättvis och att alla typ borde inse det.
Detta beteende kan härledas till obehandlad ADHD, men det finns nog många förklaringar
http://www.addguy.com/kevin/games.htm#2

Grupp nummer två ratar givetvis meditation eftersom det går på tvärs mot den "krigiska" livsstil och världssyn som man gjort till sin egen. Skulle tro att hundratals återfinns bland batikhäxe-hatarna på Flashback.

Som någon nämnde: rädslan för att förändras, och koncentrationssvårigheterna. Är man van att leva med konstant ångest och tankar som kör 24/7 så är det svårt att föreställa sig något annat, att något så "enkelt" som att bara sitta i tysthet och inte tänka kan förändra ens liv.

Jag prövade att meditera när jag var yngre, dock utan lyckat resultat eftersom jag var för rastlös. Pga olika orsaker så fick jag en remiss till en psykolog i höstas, som mer eller mindre gav mig en cd och sa "gå hem och lyssna till den guidade meditationen 40min varje dag så möts vi om en vecka".

Som sagt: när man blir ensam med sig själv så tvingas man att konfrontera sin "Indre värld". Lider man då sedan tidigare av ångest, depression etc så kan ställs man ju öga mot öga med dessa känslor och tankar, och du är ensam när du gör det, vilket i mitt fall flera gånger har lett till att jag har blivit tvungen att avbryta eftersom jag har "kört upp mig" så otroligt mycket och bara snurrat in mig själv mer i mina tankar. "Är jag galen? Vad är verkligt? Håller jag på att försvinna in i mig själv? Blablabla, man får ju ett annat perspektiv på sig själv och vår existens här på jorden genom meditation , och är man instabil så tror jag att det är viktigt att man har någon som kan ta ner en på jorden igen, tills man finner den inre balansen och som kan stötta en att reflektera och acceptera de saker som avslöjas när man klarar av att stilla sitt sinne. (gick själv till psykolog mina första 6 månader som jag mediterade).

Jag får det fortfarande psykiskt och fysiskt dåligt en gång i mellan när jag mediterar, dock är det mest relaterat till att jag har slarvat med meditationen eller druckit alkohol, och jag är nu medveten om att det bara är min hjärna som prövar att fucka med mig, så det är bara att be den att hålla käft.

Som sagt: meditation är det bästa som har hänt mig, jag är lycklig, glad, positiv till ALLT som sker i mitt liv, kan kontrollera och stoppa mina tankar, har ingen ångest längre och har sinnesjukt mycket engergi. Jag prövar att intala mina vänner det men som sagt; du kan leda en häst till vatten, men du kan inte få den att dricka.

Varför joggar och gymmar inte djupt deprimerade? Samma sak som meditation.': det ger inte resultat direkt, och det ligger i sjukdomens natur att man inte har ork att göra något som först ger utdelning längre fram.