Bli av med en destruktiv relation - Hur gör man?

Hej alla,
som rubriken antyder så söker jag seriösa tips på hur man kommer ur en destruktiv relation.
För att ni ska kunna förstå krävs kanske lite bakgrundsfakta.
Jag träffade en man för ca 5 år sedan. Han kommer från en mycket trasig uppväxt, utan familj eller vänner (en ganska ensam person).
Vi studerade båda två och har var sitt barn sedan tidigare. Våra barn kände varandra via dagis och vi blev blixtförälskade!!
Han hade en ganska skruttig och slarvigt skött bostad och barnets kläder osv var det ingen ordning på. Han beskrev sin situation med att uppbrottet från barnets mamma varit så svårt att han hamnat i en depression och därför inte klarat av det runt omkring. Han verkade upplyft av förälskelsen och allt verkade flyta på. Vi flyttade ihop och problemen började hopa sig. Han slutade helt att ta ansvar, städade aldrig, lagade sällan mat, handlade sällan, tog inte ansvar för barnen, misskötte sina studier, och tappade ofta humöret. Blev argare och argare (ibland aggressiv), han kallade mig tjatkärring när jag bara bad om hjälp i hemmet. Jag försökte vara honom till lags på alla sätt, och jag insåg inte hur han manipulerade mig och till sist blev jag också deprimerad och mina nära och kära försökte få mig att lämna mannen som jag ändå på något sätt älskade.
Till sist fick jag styrka och vi flyttade isär. Detta var tre år sedan.
Våra barn längtade efter varandra och jag såg att mitt ex sjönk längre ner i sin depression, hans lägenhet såg ut som ett bombnedslag och han hamnade längre ifrån sin examen.
Jag hade nu fast arbete, började komma på fötter och mitt barn och jag hade börjat läka våra sår. Jag gick även i terapi för mitt "medberoende".
Försökte dejta andra, men ingenting ledde till något och jag började sakna mitt ex och idealbilden av den familj som vi kunde ha haft. Vi började ses igen och har nu träffats som särbos under flera år. Mitt ex har fått diagnosen ADHD och medicinerar även. Han är fortfarande inte klar med sin utbildning, saknar arbete och klarar inte av sitt liv ( ligger bara hemma på dagarna).
Jag känner sådan skuld för att om jag försöker lämna honom blir han så ledsen och säger att han inte har någon annan än mig och att det är mitt fel att han har det så svårt. Men när jag släpper in honom inpå livet projicerar han sina problem på mig och är arg och aggressiv. Han slåss inte, men skriker, ryter, hyschar mig eller straffar mig på annat sätt. Jag försöker få honom att söka hjälp, men han vägrar.
Jag vet rent logiskt vet jag att jag inte borde ta åt mig, men han är så manipulativ att jag ibland tror att jag är roten till all hans smärta och om jag bara ändrar mig, kommer han må bra och vi kan bli lyckliga.....
Det känns så patetiskt att skriva detta, men jag kan verkligen inte ta mig ur detta.....
Hur ska jag göra??

Du har inte ansvar över hans liv. Ingen annan har det förutom han själv. Och det måste han förstå. Det är klart du bryr dig och jag förstår att det är svårt men det bästa du kan göra är att sätta stop. Det är tråkigt att du ska behöva känna att du ska behöva ändra dig, när det är han som ska det. Och om det är så att det inte funkar ihop, måste du förklara det för honom. Vägrar han inse det så måste du försöka sluta tänka på det. Det finns någon för dig någonstans.

Det finns inget du kan göra åt saken förutom han själv. Det ända som kan hända till dig är att han drar ber dig igen och denna gång ännu längre ner så du kanske inte återhämtar dig riktigt.

Du kommer inte kunna fixa honom och du har ingenting med hans olycka att göra.

Han har ansvar för sitt eget liv, inte du. Det verkar mer troligt att han drar ner dig istället för att du drar upp honom.

Det är inte ditt fel. Du får bara ta över ilskan han har mot sitt ex eller så är det bara hans ADHD. Man har alltid ett val, lycka eller olycka. Gör han dig olycklig så är det bara att välja lycka, som innebär att lämna honom helt.

Lycka till!

Inte ditt ansvar och jag skulle om han har barnet hemma anmäla det och sedan gå vidare medmitt liv, han tvingar dig älska honom på en grund av dåligt samvete.

GÅ GÅ GÅ.......

Blir orolig för hans barn. Har hans barn en nära relation med en hyfsad mamma, eller är barnet utelämnad åt ditt ex?

Du vet själv vad du borde göra. Frågan är varför du går mot ditt bättre vetande? Vill du bli utnyttjad och deprimerad igen? Vill du må skit och behöva passa dig för hans humör? Är du inte värd bättre? Är inte barnen värda bättre?

Denne man kommer att göra dig KONSTANT olycklig och du har INGET ansvar för hans liv. Du kan finnas där (men jag avråder dig från det, starkt) men du bör inte göra mer än så. Du borde inte ha mer än nödvändig kontakt med honom. För din egen skull.