Radonstjärna?

Vad skulle hända om det skulle klumpa ihop sig tillräckligt mycket rent radon för att bilda en fast kärna och ett yttre lager med en diameter av 10 miljoner kilometer?
Bara radon alltså, inget annat.

Skulle det bli någon typ av stjärna? En planet? En supernova?

Vad skulle hända?

Skulle aldrig kunna klumpa ihop sig. Sönderfallet hade värmt gasen så pass mycket att den aldrig skulle kollapsa. För att gasen ska kunna kollapsa till en stjärna så måste det interna trycket vara svagare än gravitationen (Det tillförs energi när radon sönderfaller->Mer kinetisk energi->Högre tryck). Så vad som hade hänt ät att du hade haft ett diffuset radonmoln som sakta men säkert spred ut sig mer och mer.

Vidare läsning: http://en.wikipedia.org/wiki/Jeans_instability

Då får jag tänka igenom en bättre fråga till nästa gång.

Tack ändå.

Här är en bättre fråga du kan ställa. Jag svarar gärna på den.
Om det bara bildades väte och helium vid Big Bang, hur kunde dessa två gaser, varav en liksom radon är en ädelgas, nånsin klumpa ihop sig till stjärnor? Liksom radonet så borde dessa gaser bara drivit iväg utan att någonsin bilda ett gravitationscentrum där det kunnat bildas en enda stjärna... Ledtråd 1: till skillnad från allmänna uppfattningar så bildades inte bara väte och helium vid Big Bang. En gnutta av ett tredje grundämne bildades också... Ledtråd 2: det är inte tyngdkraften som är fröet som orsakar stjärnbildning. Det är en annan kraft. Tyngdkraften är för klen.

Eh, wat? Klart det är gravitationen som triggar stjärnbildning, skojar du? Det enda Lithiumet gjorde var att hjälpa gasen svalna snabbare så att den kunde kollapsa, gravitationellt. (Jag kan ge dig en mer detaljerad beskrivning med BAO, första galaxerna och de priomdiala stjärnorna om du vill...)

Att något är en ädelgas påverkar bara dess kemiska egenskaper. De enda astronomer som bryr sig om kemi är folk som sysslar med spektroskopi

Man skulle ju kunna tänka sig att "Gud" helt plötsligt omvandlade all gas i en stjärna till radon, det som skulle hända är en väldigt snabb kollaps till ett svart hål. Tror inte energin från sönderfall skulle kunna matcha den gravitationella energin. Det är rätt lätt att räkna på, om nån är villig kan de göra det, jag är sjukt förkyld och orkar inte

Hur? Hur kan ett gasmoln, där alla atomer rör sig från varandra, kollapsa gravitationellt utan ett gravitationscentrum? Litiumet regerade med vätet som bildade hydrid. Dessa blev de första riktiga partiklarna, dammkorn, och dessa började i sin tur klistra ihop sig med statisk elekricitet till allt större klumpar. Båda mekanismerna, kemin och elektriciteten, styrs av den elektromagnetiska kraften. Det var dessa klumpar som, när de var hundratals meter i diameter, gav upphov till gravitationsanomalier som tillslut gjorde det möjligt för den betydligt svagare tyngdkraften att samla materia till de första stjärnorna. Alltså: den elektromagnetiska kraften var viktigast i början.

Va? Nej? När vätet svalnar till ~30K (Vilket lithiumet hjälper med) så kommer Jeanskriteriet uppfyllas och gasmolnet kan kollapsa till en stjärna. Behöver ingen statisk elektricitet när vi har dessa mängder gas, det du pratar om låter som planetformation.

Länk till den mest citerade artikeln i ämnet - http://www.sciencemag.org/content/295/5552/93.full.pdf

Kommer du inte åt science, PMa mig din email så skickar jag PDFn

"Up to 10–43 seconds after the Big Bang
The Planck epoch is an era in traditional (non-inflationary) big bang cosmology in which the temperature is high enough that the four fundamental forces—electromagnetism, gravitation, weak nuclear interaction, and strong nuclear interaction—are all unified in one fundamental force" wiki

I början var dom bara en. Hur kan man då antyda att den ena har någon större betydelse än någon annan, när alla fyra har varit enade, och är beroende av varandra?

Fint copy/pasteat från wikipedia. Synd att du inte förstår texten. Vem pratar om Planck tid här? Och om de är lika värda förklara svarta hål där tyngdkraften övervinner alla andra krafter...

Lite hybris att säga vad litium får och inte får göra. Jeanskriteriet är en jättebra förklaring till stjärnbildning om det råder total frånvaro av dammpartiklar. Men då det måste ha funnits dammpartiklar, varför kan de då inte ha bidragit till stjärnbildning? Planetbildning, stjärnbildning... samma process.