Färger - Jämställdhet?

Har diskuterat fram och tillbaka hela dagen med vänner och arbetskamrater om denna kontroversiella frågor som drivs av många feminister.

Jag ställer frågan, varför skulle samhället bli mer jämställt (Alltså förhållandet mellan männen och kvinnorna i samhället) om t.ex. leksaksaffärerna plockar bort vissa färger som associeras till ett kön? Tänker främst på sambandet mellan blå och killar och rosa och tjejer. Varför hör färger på barnleksaker till debatten om jämställdhet och könsroller?

Flashback, ös med åsikter så fortsätter diskussionen här!

När rosa signalerar tjej och blå signalerar pojke, och du applicerar denna färg på ett i övrigt neutralt ting - vad händer?

När det kommer till leksaker så tycker jag att själva leksaken vänder sig till ett specifikt kön än vad färgerna gör.

Det enda jag kan komma på är väl att barn befinner sig såpass tidigt i utvecklingen under den tiden samt har sina första möten med andra barn av båda könen och då tycker vissa att det är viktigt att visa på att kön inte har med färg att göra - även om hela samhället visar på att färg och kön baseras på varandra.

Färger är intressant när det kommer till att den skall rikta sig till alla. Orange sägs ju vara en könsneutral färg även om färger påverkar en på ett mer undermedvetet sätt.

Hm.. Ja vad händer och var är det extremt negativa utfallet som många uttrycker det vara? Varför ska t.ex. leksaker som oftast är ämnade till ett visst kön, vara neutralt i färger och på vilket sätt påverkar det barnen så att det förstör kemin mellan könen och resulterar i ojämställdhet? Jag förstår inte varför vi ska neutralisera någonting som faktiskt är bevisat vara olika på många punkter (Med det sagt inget bättre än det andra).

Barn har sex? Vilka åldrar pratar vi om då, om det gäller barn som fortfarande leker med leksaker?

Det finns bra många fler färger än rosa och blått. Hur påverkar det vårt liv? Rött är det manligt eller kvinnligt? Och så vidare. Eftersom unga människor har en tendens att bryta normer och flytta gränser så förändras uppfattningarna om vad färger står för. I en snar framtid kanske det är jättegulligt med rosa sparkdräkt på lille sonen. Med blingbling på magen.

Färger påverkar givetvis inte alls men detta är liksom svensk feminism år 2012, det finns inga "riktiga" orättvisor för kvinnor så då håller dom på med sånt här trams, det är en bra kassako genustramset.

Yes, barn som fortfarande leker med leksaker. Det är det som debatten handlat om, alltså om barn som blir placerad i ''könsroller'' för tidigt och hur det påverkar jämställdheten.

.

Jag håller helt med. Svensk feminism har utvecklats till något som mer handlar om möjligheterna och framgången för den vita kvinnan som enligt feminister SKA sitta i styrelserna och direktörsposterna. Man glömmer ofta den stackars invandrarkvinnan t.ex. som har det allra svårast att komma in på arbetsmarknaden. Jag förstår inte varför dom ska berätta om hur diskriminerad dom tror kvinnan är. Jag förstår heller inte hur man kan stödja kvotering som också är den allra största diskrimeringen, där man ser kön före kunskap, vilja och erfarenhet. Man borde förstå skillnaderna mellan kvinnor och män, därför är ''hen'' debatten också ett enda stort jippo.

Jag tycker att det är bra om företag tar ett socialt ansvar i sin marknadsföring av leksaker. Det innebär att man inte utformar kampanjer som enbart porträtterar pojkar med traditionella pojkleksaker och flickor med traditionella flickleksaker. Färg spelar här en roll.

Det handlar om att både pojkar och flickor ska få leka med vad fan de vill, och inte behöva känna att de gör någonting som de inte passar för. På sikt kommer det att hjälpa människor att nå sin fulla potential och stärka samhällsekonomin eftersom att varje person har större möjlighet att befinna sig på rätt plats utifrån sina egna förutsättningar.

Mycket av det ni skriver om feminismen är bara fördomar. Det finns flera inriktningar inom feminismen (liberal, socialistisk, radikal osvosv). Jag är feminist och det betyder att jag är för att stödjer kvinnors sociala, ekonomiska och juridiska rättigheter - och jag frågar er, vem gör inte det?

De flesta gör självklart det, inklusive mig. Men feminismen har utvecklats till någonting överdrivet. Man måste vara feminist, annars är man kvinnohatare låter det ganska ofta. Jag anser inte att just den radikalfeminismen som många av de främsta feminister förespråkar, behövs i världens mest jämställda land. Hur ska jag ta en feminist seriöst som på fullaste allvar förespråkar kvotering?

Jag vill ha jämställdhet, men vill inte kalla mig feminst nu för tiden. Jag anser att det har börjat handla om fel värderingar och mål. Jag anser inte att kvinnors sk. ''diskriminering'' i ett land som Sverige är ett aktuellt problem, och tycker därför man borde fokusera på andra samhällsgrupper, som t.ex. invandrare som har det mycket svårare i samhället. Feminism känns som en överdriven syn på jämställdhet som vänt från någonting gott till något nästan diskrimerande. Därför anser jag att det är skillnad på feminism och jämställdhet.

Jag förstår ditt resonemang, men det ligger någonting i det du säger att det finns så många olika feminister. I princip vem som helst som är för jämställdhet kan kalla sig för feminist. Hur skulle det vara möjligt att något så utspritt kan vandra mot samma mål och därför representera en gemensam syn på världen? Jag tror inte det går, och på det sättet har de extrema grupperna av feminism förstört bilden för detta i grunden goda.

Jag håller med dig om att det finns vissa strömningar inom feminismen som både har en skev syn på världen och som förespråkar felaktiga lösningar. Men lika lite som jag tycker att kristna ska sluta kalla sig kristna för att det finns fundamentalister tycker jag att feminister ska sluta kalla sig feminister. Jag har svårt att förstå hur man kan ta reträtt ifrån ett begrepp som handlar om något så grundläggande som jämlikhet mellan män och kvinnor.

Jag är feminist därför att jag är för jämställdhet mellan män och kvinnor.

Vi båda är överens om att det finns överdrivna feminister, jag anser att dessa överdrivna är förtroendevalda, högt uppsatta politiker. Deras extrema och vridna lösningar på problem skadar feminismen, Feministiskt Intiativ t.ex. De som ska representera feminismen främst har alltså en relativt extrem syn på jämställdhet, hur tror du synen på resten av feminismen då?

Feministiskt initiativ sitter i i Riksdagen och finns knappt som förtroendevalda i landet heller.

Den feminism som dominerar bland i princip samtliga representerade partier är enligt mig inte alls extrem. Vad är det mest extrema du kommer att tänka på? Det mest extrema jag kommer på är att vänsterpartiet förespråkar kvotering (till vissa maktpositioner, ex 40-60) och individualiserad föräldraförsäkring - och det kan väl knappast anses vara så extremt att man tar avstånd ifrån ett så grundläggande begrepp?

Vänligen