Någon som kan förklara de Saussure och hans idéer om språket?

Hmm... ja, vad jag förstått så lade Saussure grunden för strukturalismen genom att han förklarade att språket görs endast begripligt i en struktur.

Men vad menar han?

Kan någon skriva en konkret och pedagogisk text som förklarar hur man menar - för wikipedian gör mig inte smartare...

Det finns väldigt mycket man kan säga i detta ämne. En grundtanke är att man ska beskriva hur språket ser ut som ett enhetligt och sammanhållet system, som bara beskrivs utifrån sig själv så att säga. Med det menas att man inte beskriver olika grammatiska funktioner utifrån deras betydelse (semantik) eller med hjälp av utomspråkliga förklaringar (t.ex. logik). Ett exempel är satsdelar. En strukturalistisk definition av subjektet är att det är en nominalfras som tillsammans verbfrasen utgör en av de två nödvändiga baskomponenterna i en sats. Här stannar man helt inom språksystemet. En icke-strukturalistisk (semantisk) definition är att subjektet är den/det som utför en handling. En sådan beskrivning är väldigt ofullständig (subjektet kan ju vara massor av andra saker). Med ett sturkturalistiskt synsätt tittar man bara på vad subjektet har för funktion i språkstrukturen.

Detsamma gäller för definitionen av vad en sats är. En logisk/semantisk/pragmatisk definition av satsen är att den är en fullständig utsaga som säger något om världen, ett meningsfullt yttrande så att säga. En strukturalistisk, och helt och hållet abstrakt, definition är, som sagt ovan, att en sats är en struktur på den högsta nivån inom systemet och som är uppbyggd inte av ord utan av fraser, dvs. en minst nominalfras som utgör subjektsledet och en verbfras som utgör predikatsledet.

Tack för svar, men jag lär behöva lära mig lite grann av det lingvistiska fackspråket först


Man menar alltså, utifrån strukturalismen, att det är subjektet som utför handlingen/säger/skriver något åt strukturen? Att strukturen formar vad folk ska säga och använda språket till?

Men vad är en språklig struktur, rent konkret (är ju ett väldigt abstrakt ämne men men).

Edit: tror jag missförstod lite dock angående subjekt.

Ursäkta om det var obegripligt. Men ja, man måste nog känna till några lingvistiska grundbegrepp. Det ligger ju egentligen i sakens natur eftersom strukturalismen alltså beskriver språksystemet utifrån sig själv och inte med hänvisningar till något utomspråkligt!

Jag är inte säker på att jag förstår riktigt hur du menar här.

Det är som sagt ett väldigt stort ämne och jag kanske tog ett alltför stort perspektiv när du i själva verket är ute efter något helt annat. Precisera gärna om det är något speciellt avsnitt eller så du undrar över.

Ja, det är ett lite flummigt ämne. Eller "flummigt" är kanske fel ord, men abstrakt är det i alla fall. Men det finns hur som helst ännu flummigare grenar inom lingvistiken.

Men en språklig "struktur" är t.ex. en sats, som består av ordgrupper (fraser), som i sin tur består av enskilda ord. Dessa utgör en hierarkisk struktur. Exempel på sats:

Den lilla hunden gillar stora ben.

Om man ska flytta runt dessa ord så märker man att man inte kan flytta på dem enskilt, utan det är hela grupper som flyttar. Den lilla hunden är en sådan grupp och stora ben en annan. Det går alltså att säga Stora ben gillar den lilla hunden men inte *Ben stora hunden gillar den lilla.

Det är frasen den lilla hunden som utgör subjektet och frasen gillar stora ben som utgör predikatet. Den lilla hunden består i sin tur av huvudordet hunden med adjektivbestämning (lilla) och bestämd artikel (den). Orden i sin tur är uppbyggda av flera delar (morfem): hund + -en som markerar bestämd form.

Den lilla hunden gillar stora ben är alltså en struktur som är uppbyggd som ryska dockor. Satsen utgörs av två fraser. Fraserna utgörs av ord. Orden utgörs av flera morfem. Morfemen utgörs av enskilda ljud (fonem).

Men är det inte så man ser språk rent generellt? Vad tillförde de Saussures teorier för något till lingvistiken?

Jag är lite trög men jag uppfattar och tolkar det, från vad jag läst i ditt inlägg, att en struktur kan sammanfattas lite slarvigt som: För att förstå helheten måste man förstå delarna. Eller?

Hehe, det här ligger nog långt ovanför min förståelse vad gäller språk

Får nog återkomma när jag läst på mig lite mer.

Det Saussure var först med var att se språket som ett system av arbiträra tecken (=ord) som inte har någon naturlig koppling till omvärlden utan som enbart definieras och får sin betydelse i förhållande till andra tecken. Det finns inget som av naturen motiverar den form orden har utan de är en slumpmässig sammansättning av olika ljud. Genom att urskilja särdrag i ords betydelser och därmed fastställa hur de förhåller sig till och skiljer sig från varandra kan man skissa upp språket som ett system. Detta tänkande var han först med.

Det finns inget begrepp som heter "struktur" som används på ett visst sätt. Men det jag har skrivit ovan är en beskrivning av språkets uppbyggnad, dess struktur.

De sista fyra orden förefaller centrala för att förstå vad det något överbrukade ordet »struktur« betyder. Struktur betyder uppbyggnad, och från det kan man ganska snabbt avslöja om ord som »strukturell« är avsedda att förklara eller är avsedda att lägga dimridåer. Jag påstår inte att lingvister skulle använda »struktur« för att missleda någon, utan där faller skuggan på helt andra skrån.

Att ett skrivet alster från en trilogi ner till minsta morfem är strukturerat, det är förstås en truism. Pronomen var en viktig strukturell innovation som bland annat innebar en tidsvinst och en volymsmässig vinst. (Det är osäkert om någon annan art använder pronomen i sina kommunikativa strukturer(!).) När något är definierat så kan vi bygga semantiska strukturer genom hänvisningar via pronomen och reserverade identiteter. Det dröjde länge innan datatekniken presenterade något som svarar mot pronomen. Bakom kulisserna fanns tidigt mekanismen pekare, men det var först när dessa gjordes meningsfulla för läsaren i form av länkar (hypertext) som datatekniken i ett stort kliv kunde revolutionera strukturen i textburen kunskap.

Här ska jag avstå från att illustrera strukturnotation för satsers representation via nästade parenteser. Värderare kolleger här har visat hur en sats kan representeras som ett grafiskt träd. Trädstrukturer kan alltid rullas ut till en strukturerad ström, i text och/eller ljud. Det är i princip det vi gör via den modulator som kallas talapparaten, respektive tangentbordet. Sen demodulerar vi den överförda strukturen via trumhinnan och/eller näthinnan.

Ett sekel efter Ferdinand de Saussures frånfälle kan vi väl alla instämma i Ordets (Textens, Budskapets) betydelse för samhällsutvecklingen. Andra representationsformer för kunskap är komplement. Inte mins så är Ordet bärare av en (någorlunda) ordnad samhällsordning. Lagstiftning bygger på att goda intentioner kan tydliggöras och göras allmänt kända. I dessa yttersta tider har industriell opinionsproduktion blivit den tredje stora industriella revolutionen, om jordbrukets rationalisering var den andra. Däremellan kom exempelvis medicinsk utveckling som har text som bärande struktur(!) och molekylmodeller i 3D som komplement.

Interjektioner och en hel del andra ord är faktiskt onomatopoetiska. Det har antytts att interjektionen »Scchh!« är så universell att den kan vara äldre än jordbruket. I varje fall kom ordbruket före jordbruket.

Under 1800-talet var det väldigt populärt att spåra språks ursprung och släktskap och leta efter regelbundna ljudförändringar som skett mellan t.ex. urgermanska fram till våra dagars engelska, tyska, svenska o.s.v. Alltså tittade man först och främst på språk i ett historiskt ("diakroniskt") perspektiv. de Saussure sysslade också med den typen av forskning, men senare i sitt liv fokuserade han mer på att det "synkroniska" perspektivet var minst lika viktigt, d.v.s. att se på ett språk här och nu och beskriva hur det fungerar, utan att behöva åberopa olika historiska fakta.

(En viktig sak angående de Saussures teorier är att han aldrig själv presenterade dem i skrift, utan det som blev "Kurs i allmän lingvistik" bygger på studenters föreläsningsanteckningar, och publicerades först tre år efter hans död.)

Precis som sina samtida européer var de Saussure fokuserad på Europas och Mindre Asiens språk. Hade han haft tillgång till språkbeskrivningar från bl.a. Västafrika, Japan och Sydöstasien hade han kanske insett att ljudsymbolik spelar en väldigt stor roll i många språk där. Tyvärr har hans idé om tecknets godtycklighet gjort det svårt att behandla ljudsymbolik som annat än ett marginellt fenomen, en sorts leksaker belägna utanför språkstrukturen.

Den nya generationen vill ha sammanfattningar av vetenskapliga teorier, i en enda mening.

Du måste arbeta med det, läsa några böcker. Sen kan du fråga.

Okej, jag tror jag förstår det någorlunda nu. Jag behöver bara få det bekräftat om jag i varje fall lutar åt rätt håll i min förståelse för hans "upptäckt".

...

I ett språk får de enskilda tecknen eller orden sin betydelse eller mening genom sin plats i en struktur, ett system kan man kalla det, och kan inte förstås helt skilda - isolerade, ensamma. (Är jag på rätt väg nu?).

Språk och språkliga delar får bara en betydelse i sin kontext, beroende på vad som kommer före och efter, eller under tiden. Alltså så är språkstrukturen helt sammanlänkad för betydelsen av de ord som finns i t.ex. en mening. Ett exempel är att i meningen "jag tryckte på knappen och hissen åkte upp till fjärde våningen" så syftar inte ordet "knappen" på en eventuell knapp jag har på skjortan, som av händelsen är magisk och får saker att flytta på sig, utan det syftar på den andra betydelsen av knapp d v s en grej som man kan trycka in för att aktivera något, t.ex. en hiss, en dator eller en bil. Att det var aktiverings-knappen som menades och förstod av läsaren är helt och hållet kopplad till de ord som kommer före och efter - det är de omgivande orden, språken, kontexten, som bestämmer ordet "knapp"s betydelse. Detta är en språkstruktur.(är jag på rätt väg??).

Och den här strukturen existerar, är redan skapad, och individen, t.ex. ett litet barn som lär sig språket, anpassar sig efter denna struktur. Vi kan inte frångå den språkliga strukturen om vi vill utnyttja språket?

Om jag inte är nära rätt nu ger jag upp - då lägger jag ner mina försök att förstå de Saussure

Du är helt fel ute.