Ayahuasca-tripp i djungeln

Tidigare erfarenhet med hallucinogener
LSD ca 20 ggr, 4HOMET ca 4 ggr, 2CE ca 3 ggr, 2CB ca 3 ggr, ketamin 2 ggr och svamp 1 gång

Read first
Detta är mitt bästa försök på att försöka förklara vad jag upplevde och lärde mig under och efter mina två ayahuasca ceremonier i Amazonadjungeln i Peru. Ayahuasca är en naturlig psykadelisk dryck som innehåller bland annat DMT och används av många i Sydamerika i spirituellt och kroppsligt läkande syfte. En ceremoni brukar bestå utav 4-8 deltagare som dricker drycken inklusive en shaman som även leder ceremonin, och nästan alla som dricker ayahuasca spyr under ceremonin. Bra info om shamanism och ayahuasca finns på Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Shamanism, http://en.wikipedia.org/wiki/Ayahuasca).

Ni bör inte tro på allt jag skriver här - rättare sagt, ni bör inte tro på något jag skriver. Jag har väldigt suddigt minne från tripparna, speciellt den första, och ibland har jag behövt gissa mig fram till hur jag tänkte. Jag har lärt mig senaste veckan att när jag trippar så har jag väldigt lätt för att "förstå" eller "veta" saker som i efterhand visar sig vara helt fel. Ibland har jag behövt använda gamla insikter för överbrygga för stora hopp i min logik och medan jag har skrivit tripprapporten så har jag även fått nya insikter som jag har bakat in där de passar bäst. Se därför denna tripprapport mer som en samling av tankar och insikter jag har fått sedan min första ceremoni (6 dagar sedan) som jag har placerat in där de bästa passar i min historia för att skapa en lättförståelig och intressant läsning så nära sanningen så möjligt.

Ceremonin börjar
Jag och A (A är en mina närmaste vänner från Sverige) befinner oss i en liten hydda i mitten av djungeln, båda redo att dricka ayahuasca för första gången. Vi sitter tillsammans med de 5 andra deltagarna; en shaman på 70 år som bor i djungeln och talar inte engelska, en översättare som skall hjälpa mig med att kommunicera med shamanen (jag är den enda som inte kan spanska), och tre andra deltagare som har lite eller ingen erfarenhet av ayahuasca. Hyddan består i princip bara utav av två madrasser, ett par stolar, en säng, ett stearinljus och väggar gjorda av nät.

Shamanen inleder ceremonin genom att neutralisera energin i omgivning med kroppsrörelser, tobaksrök, aromer och sång. Översättaren frågar oss vad vi har haft för tidigare erfarenheter med andra hallucinogener och jag svarar med stor självsäkerhet att jag har mycket erfarenhet med hallucinogener. Shamanen fyller upp mitt glas, kollar på glaset och tänker efter, och sedan fyller på lite extra. Jag tar koppen, projekterar in mina intentioner in i drycken och sveper den.

Första effekterna
Drycken är bland det vidrigaste jag någonsin har smakat och eftersmaken ger mig en spykänsla som finns kvar genom hela trippen. När alla har druckit sina koppar så släcker shamanen stearinljuset och det enda man ser är träden lätt upplysta av månljuset genom nätväggarna. Man hör ljudet av tusentals insekter och det känns verkligen att man är djupt inne i djungeln. Jag lägger mig ner på madrassen och mediterar för att balansera min energi och släppa alla tankar.

Efter ett tag så märker jag att mina closed-eye-visuals är starkare än vad dom är normalt i nyktert tillstånd. Snart därefter känner jag att jag börjar bli varm och hur en ny, konstig, känsla, "ayahuasca-känslan", börjar smyga sig fram. Jag sätter mig upp i skräddare och shamanen börjar sjunga. Ojoj, nu börjar det, tänker jag. Känslan blir starkare och sprider sig ut i hela kroppen. Jag känner mig obekväm med känslan eftersom den är så otroligt udda och ganska obehaglig. Känslan är som en hallucination som tagit form som en känsla och känslan är starkt kopplad till de mönster jag ser när jag blundar. Jag ser även hur de mörka konturerna (som är allt man kan se) börjar likna olika grejer.

Accelererad tripp
Efter ca 20 minuter minuter börjar jag känna mig mer illamående och spykänslan har blivit så stark så att jag har problem att hålla spyan nere, men jag ser till att inte spy eftersom en av deltagarna rekommenderade att inte skulle spy de första 40 minuterna. Trippen blir intensivare, illamåendet blir värre och jag inser att jag måste få trippen att sluta accelerera om jag ska klara av natten. Jag tar upp min hink men lyckas bara pressa ut en ynklig liten spya. Jag kände inte alls den lättnad som man skulle få av att spy och trippens accelerationen saktar inte alls ner som jag hade räknat med. Trippen fortsätter bli starkare och börjar accelerera. Redan efter 40 minuter inser jag att jag aldrig har varit såhär trippad och jag är långt förbi den nivå av trippighet som jag är bekväm med. Jag spyr gång på gång på gång, men får aldrig till någon ordentlig spya (jag lyckas dock tillslut få ut allt). Trippen blir intensivare och jag ser hur hinkens hinkens gap ser ut som till en mun som spyr inåt på samma gång som jag spyr utåt. "Waaah, mata mig med din spya" känns det som hinken säger till mig.

För intensivt
Jag ser mina armar hållandes hinken och jag upplever dom som att inte vara en del av mig även om de ser ut ungefär som dom brukar. Jag kan inte sätta fingret på vad skillnaden är - med andra ord börjar min verklighetsuppfattning förvrängas. Nästa gång jag spyr ser jag istället mina armar som flöden av energi, som jag i vanliga fall hade tyckt var otroligt intressant, men jag mår för dåligt för att bry mig - hela mitt fokus måste ligga på att må bättre och lugna ner trippen. Jag känner mig för svag för att sitta upp, för illamående för att ligga ner och för trippig för att våga meditera. Allt har gått åt helvette.

Medan jag ligger ner så upplever jag att shamanen vet precis vad jag tänker och känner eftersom han verkar ändra sin sång beroende på vad jag känner eller tänker på för att hjälpa mig genom trippen (jag har ingen aning om detta verkligen stämde eller om jag bara inbillade mig grejer). Hans sång kommunicerar "det är lugnt, det är lugnt" men jag mår så dåligt och trippar så hårt så jag har svårt att tro på honom. Allt jag kan tänka på är att jag önskar att jag hade någon att krama om, som att kärlek är det enda som kan få mig att må bättre. Jag blir väldigt ledsen och rädd när jag inser hur extremt ensam jag är i min situation - jag snedtrippar mitt ute i djungeln och den enda jag känner eller kan prata med i rummet (A) får jag ens inte kommunicera med. Tillslut "ger jag upp" och säger till shamanen "too much, too much" (som översättaren översätter). Shamanen blir tyst och vet inte vad han ska göra göra. Kommunikationen via översättaren fungerar otroligt dåligt och det blir väldigt konstig stämning, som att alla har fattat att något har gått väldigt fel. Jag inser att det inte finns något han kan göra och jag måste helt enkelt ta mig igenom denna tripp själv, även om jag inte har en aning om hur jag ska klara av det. Allt jag kan göra är att fortsätta må sämre och trippa hårdare - helt hopplöst.

Jag kommer dö
Jag ser mig omkring och allt verkar vara annorlunda. Det ser ut som jag är utomhus, men jag tror inte mina ögon eftersom jag inte har något minne av att ha gått ut ur hyddan. Efter ett tag inser jag att jag faktiskt sitter utomhus i bar överkropp mitt i djungeln (jag fick reda på dagen efter att jag hade varit ute i 2-3 timmar, helt bortkopplad från verkligheten, utan ett minne av vad jag gjorde eller tänkte under denna tid). Översättaren står framför mig och sjunger och slår stora löv på mig, som om han vore shamanen. Jag känner hur det plötsligt sticks till i handen och ser hur en stor mygga flyger iväg från var det sticktes till. Fan också, jag har blivit biten. Och jag är inte vaccinerad mot den dödliga gula febern som sprids genom mygg i Sydamerika. Jag får panik och och ställer mig upp, men mitt balanssinne är helt väck. Översättaren fångar mig och leder mig in i hyddan till min madrass.

Mitt illamående är nu så extremt så att jag får för mig att det inte bara är ayahuascan som gjort mig illamående utan att jag dessutom blivit smittad av gula febern som håller på att döda mig. Jag börjar fundera över vad min död kommer innebära vilket styr min tripp till en otroligt hög nivå av intensivitet och min verklighetsuppfattningen blir helt skruvad. Shamanen sätter sig bredvid mig och gör någon ritual på mig genom att sjunga och slå löv på mig, liknande till vad översättaren gjorde. Han får mig att må pyttelite bättre, men jag mår ändå väldigt dåligt och tror fortfarande att jag kommer dö. Jag inser att jag måste lita på att shamanen vet vad han gör så att vi tillsammans kan läka min gula feber med tankekraft. Men jag har fortfarande väldigt lite hopp om att överleva, och jag är otroligt rädd för att dö under en tripp.

[forts nästa post...]

[forts]

Förlåt
Liggandes på min dödsmadrass mitt i djungeln tänker jag igenom mitt liv, vilka som har brytt sig mest om mig och vilka jag har brytt mig mest om. Jag inser att jag har borde behandlat mina nära och kära (speciellt min familj) bättre och jag vill säga förlåt till dom, men jag vet att dom inte kan höra mig. Men jag vill verkligen säga förlåt så jag börjar säga det högt i förhoppning att det ska fungera telepatiskt på något sätt. Det känns så otroligt skönt att säga det, och även om mina ord inte når fram så förstår jag att det har en spirituellt läkande effekt. Det är som att säga förlåt neutraliserar karman mellan mig och den jag säger förlåt till. Det känns otroligt vackert att säga det och jag känner hur jag vill gråta, men inga tårar kommer. Tillslut förstår jag att jag måste även förlåta mig själv. Förlåt mig själv, förlåt att jag inte varit nöjd med mitt liv, förlåt att jag sattit mig själv i den här hemska situationen, förlåt att jag inte har litat mig själv, förlåt, förlåt, förlåt. Jag bryr mig inte om att jag sitter i ett rum med 5 andra och snackar svenska med mig själv, för det jag gör känns helt rätt. Jag förstår att något av det viktigaste i livet är att förlåta, speciellt sig själv, och det bästa sättet att förlåta är att säga det högt.

Jag talar med naturen
Jag börjar tänka på min flickvän, och det känns inte som att det räcker att säga förlåt till henne för mig själv. Jag vill prata med henne, eller rättare sagt, jag vill hon ska känna min kärlek, men det går ju inte. Eller går det? När jag ställer mig själv frågan så hör hur ljudet från alla djungelns insekter förstärks, som att dom försöker säga att jag kan prata med henne. Nej detta kan inte stämma, tänker jag, men då blir insekterna tystare, som att dom säger "nej, där har du fel". Wow, jag kanske talar med naturen, vilket gör ljudet blir starkare igen. Ljudet från naturen tar över shamanens roll att guida mig i min tripp. Naturen leder mina tankar till frågeställningen om det viktigaste i livet är kärlek eller om det är att utveckla sig själv och bli självständig. Naturen försöker få mig att välja kärlek och när jag tillslut vågar välja kärlek som det viktigaste i livet så fylls jag av en helt underbar känsla som får mig att tveklöst veta att jag valde rätt.

Nu i efterhand så förstår jag att naturens förändrande läten lika gärna hade kunnat varit en hallucination i ljudform styrd av något utanför min medvetenhet, såsom mitt ego eller min intuition. Eller så var det faktiskt insekterna, eller Gaia, gud, mitt högre jag eller någon annan utanför den fysiska världen som ville hjälpa mig... vem vet.

Jag "fattar" existens
Trotts att jag mår bättre av all kärlek så är min verklighetsuppfattning fortfarande lika skev som ett ketchupflygplan och jag får för mig otroligt konstiga grejer som visade sig vara helt fel i efteranalys. Men jag fick en väldigt stark upplevelse då jag upplevde svaret på hur allt/något kan existera när det från början inte fanns något. För mig har denna frågeställning alltid varit min största filosofiska obesvarade fråga och jag ska göra mitt bästa att förklara vad jag upplevde. Nu i efterhand förstår jag inte till hundra hur det går ihop, eller om detta verkligen är vad jag upplevde, eller om det jag verkligen upplevde har någon sanning i sig, men här är mitt bästa försök.

När jag valde kärlek så förstod jag att kärlek inte är "något" utan är den kraft som gör att två separata saker, eller två olika ställen i ett fält av ingenting, kan påverka varandra för att skapa något nytt. Kärlek är mer som en egenskap än energi. Genom detta har kärlek egenskapen att kunna skapa något av ingenting samt egenskapen att fortsätta skapa nytt från det som redan finns. Kärlek blir därmed mekanismen bakom evolution, dvs kärlek har skapat allt som finns. Det första som någonsin har funnits måste ha varit kärlek eftersom annars skulle fältet av ingenting så still evighet. Men det första som funnits måste även ha varit medvetenhet eftersom (enligt kvantfysik) så kan det inget finnas utan medvetenhet. Därför måste kärlek och medvetenhet vara densamma. Tillsammans med medvetenhet måste även en fri vilja vara kopplad, för annars har medvetenheten ingen funktion (någonting saknas här). Tillslut ser jag hur det är kärlek/medvetenhet/den fria viljan som "från början" river upp ett hål (a ripple ^^) i fältet av ingenting, och det är denna öppning är den verklighet som vi upplever här och nu - vi är alltså våra egna skapare. Jag vet som sagt hur mycket av det här stämmer, och jag tror inte jag/människan är kapabel till att kunna förklara skapelsen av kosmos, men just nu detta den existentiella teori som jag skulle sätta mina pengar på om jag tvingades sätta mina pengar på en specifik teori.

Efter kanske en timme av att vara djupt inne i trippiga filosofiska tankar känner jag att jag börjar bli lite trött. I och med detta inser att jag inte kommer dö, men tänker inte mycket mer på det eftersom högsta prio är att nu att inte tänka för mycket för att lättare kunna somna.

Dagen efter
Jag vaknar upp, kollar mig omkring och allt är normalt. Aah, vilken lättnad. Shamanen, A och översättaren är kvar i rummet och alla dom är väldigt glada att se att jag är tillbaka. Dom frågar hur jag mår och jag inser att jag mår hur bra som helst! När jag tänker efter så inser jag att jag att detta är bland det bästa jag någonsin har mått. Jag ställer mig upp och märker att jag känner mig 20 kg lättare lättare än normalt.

A berättar att shamanen hade sagt att jag hade blivit av med väldigt mycket negativ/mörk energi under trippen. A hade även upplevt mitt beteende under min blackout som att jag var besatt av en ond demon. Min tolkning av allt detta är att de flesta har mer eller mindre passiv mörk energi lagrad i sin energikropp, och ayahuascan kan släppa lös denna energi så att man kan rensa ut den. Under tiden denna mörka energi är aktiv så förändras ens beteendet till något något som kan liknas att man blivit besatt av demon, men det är fortfarande en själv som upplever allt. Jag tror jag hade blackouten för att jag på någon nivå insåg att mitt agerande under min "besatta" tid var så annorlunda till mitt vanliga jag så att det fyllde ingen positiv funktion att komma ihåg det.

Shamanen hade också sagt att jag hade mycket cannabis/thc lagrad i mina celler som ayahuascan rensade ut. Han menade att det var all denna thc som på en och samma gång åkte ut i bloded vilket gjorde så jag flippade. Jag får även reda på att A drack tre gånger så mycket ayahuasca som mig och hade en väldigt kontrollerad tripp.

Under dagen vilar jag i hammocken jag och försöker komma ihåg så mycket så möjligt från trippen och vad allt betydde. Jag inser att jag skulle kunna få ut otroligt mycket av en till ayahuasca tripp nu när all thc och mörk energi är utrensat ur kroppen. Dessutom känner jag att min hemska upplevelse har skapat en rädsla för hallucinogener och spirituell utforskning som jag borde få bort innan jag åker hem till Sverige. Jag vet att det låter helt korkat att ta en till tripp efter hur hemsk min första tripp var, men jag vet innerst inne att det är det rätta beslutet.

En gång till
Jag bestämmer mig att jag ska hitta ett nytt ställe och en ny shaman för min nästa ceremoni. För att hitta en bra shaman så använder jag tripadvisor.com (högt rekommenderat till alla som reser) och researchar de ställen som har fått bra betyg istället för att lita på någon random försäljare på gatan. Tillslut hittar jag det perfekta stället med den perfekta shamanen och bokar in min ceremoni till 3 dagar efter min första ceremoni. Ceremonin hålls också ute i djungeln men i en mycket trevligare hydda tillsammans med 5 andra personer som jag kan kommunicera mycket bättre med. Vi har dessutom två shamans - en som talar engelska och en äldre som är uppväxt i djungeln som bara kan spanska.

Jag pratar med den engelska shamanen om min föregående ceremoni och han berättar att det jag gjorde "fel" var att jag försökte kontrollera trippen. Istället ska man ge över sig helt till upplevelsen och bli ett med den även om den är obehaglig. "Surrender to the experience, don't fight it, just go with it and accept what ever you are experiencing". Jag förstår att ayahuasca är en väldigt stark medicin som jobbar i ett positivt-destruktivt sätt, dvs går in i kroppen, släpper lös all mörk energi samt alla gifter lagrade i cellerna för att sedan rensa ut allt. Shamanen sa även att drycken jag fick i mig förra ceremonin antagligen innehöll "datura" vilket han anser är för starkt för nybörjare och kan faktiskt vara farligt, men sen sa han det jag redan visste, "however those difficult experiences can be our best teachers".

[forts nästa post...]

[forts]

Acceptera upplevelsen
Min andra ceremoni utförs i liknande sätt - sånger, aromer, rök, neutralisering av energier osv. Jag ser till att jag får en mycket mindre dos ayahuasca eftersom jag uppenbarligen är väldigt känslig och jag vill absolut inte snedtrippa igen. Den här gången så spyr jag mycket mindre och jag blir inte alls lika illamående, dock sitter illamåendet kvar mestadels av trippen. Varje gång jag får en hallucination så låter jag den ta över hela mitt synfält och varje gång jag får en känsla låter jag den ta över hela kroppen. Detta fungerar otroligt bra för att hålla trippen stabil.

När själva ayahuasca-känslan kickar in så tvekar jag att jag vågar bli ett med den, men jag bestämmer mig att lita på shamanen och låter den ta över mig (vilket var både läskigt och obehagligt). När jag inte försöker få bort känslan så lägger den sig på en stabil nivå istället för att bli intensivare. Detta gör så att jag kan tillslut acceptera känslan, dvs inte skrämmas av den, och jag kan fokusera på annat för att göra det bästa utav trippen. Jag hade några läskiga stunder under trippens gång då jag sa till mig själv "faaan varför gör jag detta igen, är jag helt dum i huvudet?!", men varje gång kunde jag snabbt och enkelt ta ett mentalt steg bakåt, påminna mig själv om att upplevelsen bara är temporär och se upplevelsen som en fysisk/mental träning som skall göra mig starkare.

Tro inte på något
När jag ligger på madrassen inser jag att jag inte längre kan lita på mitt "vetande" eftersom många saker jag "visste" under min förra tripp visade sig i efterhand vara helt fel. Detta känns väldigt jobbigt med tanke på att jag aldrig kommer kunna återvända till att tro på mitt vetande igen - eftersom den har ljugit innan så kommer jag aldrig kunna vara säker på att inte ljuger igen. Knuten går inte att lösa. Vad jag tror är sann intuition kanske bara är primitiva instinkter eller mitt ego som lurar i mörkret.

Plötsligt kommer jag ihåg ihåg en insikt jag fick ungefär ett år sedan, en insikt som har hjälpt mig väldigt många gånger, och det är insikten om att jag aldrig kan vara säker på något. Till och med något så uppenbart som att "veta" att jag ligger på en madrass kan vara fel. Jag kanske bara drömmer just nu, eller är jag ett psykfall på ett mentalsjukhus, det vet man ju aldrig. Och här kommer det vackraste: med tanke på att jag inte kan vara säker på någonting så kan jag inte heller vara säker på att jag inte kan vara säker på någonting, vilket magiskt knyter upp den olösbara knuten. Aaah, mental orgasm.

I och med denna insikt så släpper jag alla behov av att veta vad som är "på riktigt" och vad som "bara är trippen". Istället börjar jag tänka i större eller mindre sannolikheter. "Det är väldigt sannolikt att jag ligger på en madrass", "det är ganska sannolikt att energin jag ser när jag blundar faktiskt finns på riktigt", osv. Trippen flyter på mycket skönare utan jobbiga stopp då jag måste lista ut om jag har rätt eller fel. Jag ersätter ordet "insikt" med "idé" och tänker "så skulle det kunna vara, eller så är det inte så, vem vet" när jag får en idé. Tillslut slutar jag att ens fundera över sannolikheten att min idé stämmer; det jag upplever är vad det är och det är inte så viktigt att förstå varför.

När jag kommer i flow med att inte behöva tro på något så känner jag hur jag "poppar ut" ur mitt ego och jag blir essensen av vad jag egentligen är: alla möjligheter, eller "all possibility" som jag tycker klingar finare i öronen. Jag reser mig upp och sätter mig i skräddare och känner hur allt är helt lugnt. Utan mitt ego så blir verkligheten så mycket klarare och vackrare och jag förstår att min tro (som skapar min identitet och därmed mitt ego) bara förvränger verkligheten bort från dess sanna natur. Jag förstår att tro är en fälla som inte behövs överhuvudtaget. Det enda jag behöver för att vara lycklig är se hur vacker världen är och det enda jag behöver för att göra det mesta utav livet är att göra det som verkar fungera. Jag sätter mig och mediterar och känner mig helt komplett; fysiskt, mentalt och spirituellt. Jag känner mig helt självständig men ändå bunden till kärlek, vilket jag tror är ens sanna natur. Jag ser inte längre någon dualitet i existens. Detta är total frihet och jag känner att jag har hittat hem igen.

Magi
Det känns nu som att jag upplever allt med total klarhet, och i klarheten ser jag hur vacker verkligheten är, och jag kan inte sluta le. Jag känner hur en osynlig energi flödar i och utanför mig som jag även kan se när jag blundar. Jag ser hur energin påverkar alla personerna i rummet och märker hur viss energi verkar dras till personer med liknande energi för att skapa synkroniseringar i deras verklighet.

Jag ser hur shamanen gör en ritual på en av deltagarna och ser hur han jobbar med sin egen, omgivningens och deltagarens energi genom rörelser med händerna, och jag kan föreställa mig vad han ser och fokuserar på när han blundar. Jag härmar honom och inser hur lätt det är att manipulera energin - man påverkar, och påverkas, alltid av denna energi men nu när jag kan känna och se den kan jag även lära mig hur jag kan amplifiera den och styra den. Jag börjar leka med energin och skapar svävande klot av positiv energi som jag skickar iväg i smyg till de andra deltagarna. Sedan börjar jag visualisera energiflöden mellan mig och alla deltagarna för att lättare kunna dela min positiva energi till resten av gruppen och jag känner hur allas upplevelser börjar synkroniseras med varrandra. Detta leder till att folk börjar för första gången prata med varandra och dela sina upplevelser. Jag tycker att energin är så otroligt magisk, men jag inser att om jag ska få använda ordet magi så måste jag definiera om dess betydelse. Jag bestämmer mig för att magi innebär "något vackert som man inte helt förstår".

Jag upplever nu att sannolikheten att mitt nya sätt att se energi är i synk med hur verkligheten faktiskt fungerar börjar närma sig 100% (utan att någonsin bli 100%). Jag inser även att det jobbar med faktiskt essensen av qi gong. Det bästa med allt detta är att följande: oavsätt om denna energi faktist är en osynlig energi som forskare inte har lyckats mäta än eller om det bara är idéer i mitt huvud som sprids genom mitt kroppsspråk, ljud och känsel spelar ingen roll, just eftersom det jag håller på med faktiskt fungerar. Detta var verkligen en aha-upplevelse.

Efter några timmar att vara ett med den osynliga energin känner jag att jag är nu redo för att leva resten av mitt liv till fullo, och inser att det bästa sättet att göra detta är att få bra med sömn inför första dagen av resten av mitt liv. Klockan 4 på morgonen (6 timmar efter ceremonins start) går jag till min säng och somnar utan problem.

Dagen efter
När jag vaknade upp så fick jag en fruktmix gjord från cirka 10 olika supernyttiga frukter, sen tog jag ett bad utblandad med medicinska växter och till lunch fick jag fylla upp magen med en buffé av massor av nyttiga grönsaker, rotfrukter och annat gott från djungeln. När jag såg mig själv i spegeln såg jag för första gången en vuxen och inte ett barn kollade tillbaka på mig. Klyshigt, men sant. Sedan tog jag båten tillbaka in till stan, softade runt och tog lite bilder, fortsatte att uppleva massor med synkroniseringar, spenderade mina sista pengar på ett mysigt café, sov otroligt gott och vaknade upp för i tid för att hoppa på flyget hem till Sverige.

För dig som vill testa ayahuasca
Ayahuasca är en fantastisk medicin som kan i rätt miljö med rätt personer läka ens fysiska och spirituella kropp, men om man inte har tagit itu med sina hjärnspöken och rädslor så kommer alla komma upp till ytan på en och samma gång. Detta kan göra trippen väldigt obehaglig och kanske till och med skapa mer ny negativitet och rädslor än vad den släppte ut.

Det som gör ayahuasca till en så speciell hallucinogen är att den tar även med kroppen i trippen. Jag rekommenderar därför att veckan innan ceremonin bara äta vegetarisk mat och även hålla hjärnan så ren så möjligt. Meditera ofta dagarna innan ceremonin, samt precis innan ceremonin. Detta kommer göra trippen mycket enklare. Om du ska ta testa ayahuasca i Peru så rekommenderar ett ställe som heter Amaru Spirit (stället där jag hade min andra ceremoni) som ligger 25 minuter utanför Iquitos med båt (http://www.amaruspirit.com/). Men i slutändan så behöver du bara få med dig ett ord från min tripprapport för att få en positiv ayahuasca tripp: "surrender", dvs acceptera allt som händer och bli ett allt du upplever, även det jobbiga och läskiga.

Aftermath
Det är nu nästan en vecka sedan min första ceremoni, och resultaten är fantastiska. Jag ser fortfarande hur underbart livet är även om den från vissa vinklar kan tolkas som hemsk. Så länge jag kommer ihåg det jag kommer ihåg idag så ser jag inte hur jag någonsin skulle kunna bli deprimerad.

Mina bilder/visioner/hallisar som jag ser när jag mediterar har blivit mycket klarare, vackrare och poppar fram mycket snabbare/oftare - jag behöver ibland inte ens meditera. Bilderna är dessutom mycket mer originella, dvs jag har mycket svårare hitta ett minne som passar ihop med bilderna som jag ser.

Jag känner mig helt bekväm med mig själv och två av mina tre (före detta) rädslor (som jag medvetet känner till) är nu helt borta: rädslan för döden och rädslan att förvränga verklighetsuppfattningen för långt. Jag vet vad som är viktigt i livet och vilken riktning jag nu ska gå.

Som vanligt så avslutas min tripprapport med ett lyckligt avslut, och det är inte för att försöka att inte skrämma er, utan det är för det är så livet verkar fungera. In the beginning nothing makes sense, but in the end everything makes sense.

Ta hand om er

Otroligt vackert skrivet och detaljerat! Väldigt behagligt att läsa texten och man kan nästa se bilden framför sig hur du hade det.

Låter som några intensiva trippar du hade där borta, får man fråga vad en sådan ceremoni kostar?

5/5 såklart

Riktigt grym rapport. Tack!

Har själv haft vänner som gjort resan och bara pratat positivt om det. "Det är som medicin för kropp och själ", är bl.a. saker som sagts av dem om Ayahuasca.

Jag är själv väldigt nyfiken på att åka till Peru för att bli "helad", men har aldrig testat hallucinogener innan och känner en oro inför det. Jag nojjar och snedtänder bara jag röker hasch, så det har väl ökat min "oro" kring hallucinogener och då Ayahuasca specifikt.
I livet känner jag mig inte helt komplett, med många frågor och funderingar, samt att jag saknar en väg - en vision och framtidstro. Dock är jag, och har alltid varit, psykiskt stabil och känner att jag i 9 av 10 fall har båda fötterna på jorden. Det är, som jag förstått, viktigt. Varför jag snear så satans hårt på hasch vet jag inte dock...

Vad gick hela resan på (med allt inkluderat)? Och hur länge var du borta?

Lite OT, men finns det några hallucinogener som ger dig en liten titt ner i kaninhålet, men som inte tar dig hela vägen? Något som ger dig en tripp på 15-30 min?

Första "dåliga" ceremonin kostade 250kr, andra "bättre" ceremonin kostade 400kr, övernattningen kostade 300kr (ink. 3-4 måltider och massvis av kunskap). Inne i stan kostar det 30kr/dag att käka&dricka (om man lagar egen mat) och ett bra engelsktalande hostel (ink frukost & kök) kostar 65kr/natt

Ska lägga detta på minnet för framtiden, låter som en upplevelse för gudar.

Återigen, bra dokumenterat och fortsätt i samma stil!

När jag började röka cannabis sneade jag själv väldigt ofta. Jag kunde se mig själv i ett vackert landskap och plötsligt kom en ond identitet, såsom ett monster, häxa eller krigare som gjorde något dumt mot mig, som att helt obefogat stoppa ett svärd i magen på mig. Sådant fick mig att snea ur totalt vilket ofta slutade med att jag låg på badrummsgolvet och kunde inte sluta spy även när allt i magsäcken var borta. Jag var dessutom för rädd att våga blunda eftersom jag trodde att den onda identiteten skulle komma tillbaka och göra mer skada om jag blundade. Jag blev så rädd för negativa tankar när jag rökte så att så fort något läskigt poppade upp, till och med bara en negativ tanke, så skapades någon form av ostoppbar kedjereaktion i hjärnan av negativitet och illamående.

Idag händer aldrig sånt längre. Jag har förstått att kedjereaktionen sker för att man själv tror att det kommer ske. Jag har även lärt mig att det enda sättet att få de läskiga tankarna/bilderna att sluta poppa upp är att våga kolla in i deras ögon och se att dom inte är verkliga. För att jag skulle våga se dom i ögonen så behövde jag ge mig själv superkrafter, som att allt som rör mig går rakt igenom mig utan att skada mig (som om jag vore ett spöke för dom). Detta gjorde så jag inte längre var rädd för dom, vilket innebär att man slutar mata dom med energi (rädsla är en form av energi), och sakta men säkert började dom försvinna från mina visualiseringar.

Både cannabis och syra har även gett mig snedtrippar genom att förvränga min verklighetsuppfattningen så hårt så att jag tror att jag aldrig kommer kunna återvända. Det som räddade mig från min första sådan här snedtripp var att jag fick acceptera att jag kanske får leva såhär resten av mitt liv. Detta fick mig att våga somna, och när jag vaknade så var allt normalt igen. Nu om jag får sådana här snedtrippar så påminner jag mig själv om att det kommer gå över medan jag tar en ensam promenad tills jag blir ett med min snedtripp, och när jag är ett med min snedtripp är den inte längre sne. Allt blir alltid normalt igen förr eller senare, absolut senast när du vaknar upp dagen efter.

Jag vet inte om mina snedtrippar är överhuvudtaget lika dina, men något av detta kanske hjälper

Jag var där i 2 veckor (detta var på tok för kort tid, första gången borde man vara där i 1-2 månader). Jag har inte räknat ut vad det gick på totalt, men här är ungefär vad det kostar:

- En resa till peru från Sverige kostar ToR ca 8400kr.
- Inom Peru besöker man oftast besöka 3-4 ställen (exempelvis Cusco, Lima, Iquitos och Arequipa) och resandet mellan dessa städer kostar mellan 1000 kr (totalt 60 timmar bussresor) och 4000 kr (totalt 8 timmar flygresor).
- Jag var inte ute på krogen en enda gång så jag kan inte säga vad öl, drinkar och klubbar kostar
- Dagsäventyr (3-6 timmar), såsom att bestiga ett berg, åka kajak, åka sandboard, åka ut med båt och fiska/kolla på tuffa djur i djungeln kostar 200-300kr/dag.

Skulle jag åka till Peru igen så skulle nog endast bo i Iquitos (staden nära djungeln) och vara där i ungefär en månad. Jag skulle ha följande (uppenbara) utgifter:
- En ayahuasca ceremoni i veckan (ink 1 övernattning / 2 dagar & 3 måltider) = 625 kr/vecka
- 50 kr för mat&dricka per dag i resterande 5 dagarna = 250kr / vecka
- Bo på hostel 6 dagar i veckan = 400 kr / vecka
Totalt: för 4 veckor inklusive resa = 13500 kr

Jag kan bara tala för de jag har testat vilka är, LSD (6 timmar), 2CE/2CE (4 timmar), svamp (5 timmar) och ketamin (2 timmar). Ketamin visar dig inte kaninhålet utan bara flummar till hela verklighetsuppfattningen - ganska roligt, inte läskigt, men inte särskillt lärorikt :P. Svamp ser jag som den svåraste hallucinogenen eftersom allt blir så rörigt och okontrollerat. Jag har bara haft en svamptripp och jag hade svårigheter att hålla den på en behaglig nivå. 2C-E är härlig första tripp eftersom den är väldigt visuell (dvs blir väldigt vacker) och väldigt lite mindfuck (du tänker ungefär likadant som du brukar), men 2C-B kommer inte visa dig kaninhålet lika effektivt som LSD. LSD förvränger din verklighetsuppfattning vilket tillåter dig att ta en titt ner kaninhålet, och på samma gång som den är ganska lätt att kontrollera - LSD ger dig en fantastisk klarhet även om ditt sätt att uppleva verkligheten är långt ifrån normalt. Om du väljer att testa syra men är orolig för att snea så ta bara en halv lapp så kommer du ha kontroll (men du kommer ångra att du bara tog en halv när du inser att det inte var alls lika farligt som du trodde, men det kan det vara värt - finns alltid fler tillfällen att göra det igen ^^). Ha inget planerat när ni trippar, se till att inget kan störa er, se till att ha inget planerat dagen efter och se till att miljön är mysvänlig

Mycket bra rapport! Detta har varit något jag länge känt att jag måste uppleva någon gång.
5/5

Bästa tripprapporten jag läst, 6/5

[quote=Ripple]






Tack för svaren och tipsen! :-)

Våra snetrippar innehåller samma röda tråd - negativa tankar som eskalerar. "Tänk om jag fastnar i det här läget - psykosen - och stannar där". Osv osv. Känslan som smyger sig på mig när jag röker är att jag blir helt kallsvettig out of the blue. Från att småflina och tycka saker är roligt, så helt vända tvärtom och jag känner mig konstig, den kalla känslan - känslan som nog närmast beskrivas som panik - växer från fötterna och uppåt, för att slutligen explodera i negativa tankar, där de flesta består av "jag får inte snea, jag får inte snea, jag får inte snea".

Inte så farligt gällande priset. Jag skulle dock själv inte åkt hela vägen till Peru utan att ha besökt Machu Picchu. Vet du vad en resa dit kostar?

2CE kanske är något för en nybörjare (?). Inte så kontrollerande och ändå lite kortare rus.

Som någon skrev ovan att 4 st resor gick på 4000 kr låter bara dumt.
Ta bussarna istället. Det är bekvämare och billigare.

http://www.oltursa.pe/

Det är gratis internet, riktigt stora bekväma säten.
Dessa kan ta dig runt mellan olika destinationer för under 500-lappen, ofast billigare än så. Då dessa kör kampanjer titt som tätt.

Är någon sugen på en liknande tripp så ska ni rikta in er upp mot Iquitos. Finns mycket amerikanare/engelsmän som driver "tempel" där.

Ett tips från mig är att ta er upp till Yurimaguas (bil/buss/båtavstånd från Iquitos) sedan båt till Lagunas. Finns dock ingen som pratar engelska där, men mer genuint än så kan det inte bli