Mitt tips.
Från en alkis till en annan
Om du skäms och har starka negativa känslor för ditt missbruk, internalisera det. Finns inget värre än alkisar som inte tar ansvar och styr undan sin negativa energi på andra. Det är sådana som är otrevliga på jobbet, slår sin fru eller är elak mot sina barn.
Att man dricker mer än vad som är hälsosamt är ett eget val. Ingen annan kan klandras för det. Finns bara ja eller nej, inget nja eller någon extern syndabock.
Det flesta alkisar som far illa gör det för att de är obildade rent socialt eller saknar en 100% självinsikt, och låter det gå utöver andra. Viktigt att bilda en självinsikt. Då handlar det inte om att bilda en självinsikt som superman utan kanske om att inse att man inte är världens centrum och att det är lugnt om man är lite lullig eller kortisol-stressig en måndag på jobbet.
Skammen och skulden bär man själv, i alla fall om man är civiliserad.
Edit: Varför skulle alkisars skam och skuldkänslor vara så mycket annorlunda än vad den nyktraste människan kan känna för skam och skuld i vardagen? Det är minimal skillnad så man skulle kunna fråga sig om alkoholism verkligen finns? Det är väl en ism som alla andra ismer, ett individuellt val? Ism är kanske fel ord, den bästa förklaringen är väl kluvenhet inför livsval.
Man kanske dricker för att man tycker det är bättre än att vara nykter? Om vi ska vara riktigt ärliga mot oss själva så är vardagen inte så otroligt ball efter 30+.
Ett svepskäl kan ju vara att man tycker sig vara misslyckad. Men vem fan är inte det i världen, man har kanske fem miljarder människor i sällskap så det går inflation i bortförklaringar och ingen djävel kommer att lyssna, någonsin.
Var ärlig mot er själva, ta ansvar och njut med gott samvete.
Rekommenderar Jeffrey Schalers bok "Addiction Is a Choice".
Från en alkis till en annan
Om du skäms och har starka negativa känslor för ditt missbruk, internalisera det. Finns inget värre än alkisar som inte tar ansvar och styr undan sin negativa energi på andra. Det är sådana som är otrevliga på jobbet, slår sin fru eller är elak mot sina barn.
Att man dricker mer än vad som är hälsosamt är ett eget val. Ingen annan kan klandras för det. Finns bara ja eller nej, inget nja eller någon extern syndabock.
Det flesta alkisar som far illa gör det för att de är obildade rent socialt eller saknar en 100% självinsikt, och låter det gå utöver andra. Viktigt att bilda en självinsikt. Då handlar det inte om att bilda en självinsikt som superman utan kanske om att inse att man inte är världens centrum och att det är lugnt om man är lite lullig eller kortisol-stressig en måndag på jobbet.
Skammen och skulden bär man själv, i alla fall om man är civiliserad.
Edit: Varför skulle alkisars skam och skuldkänslor vara så mycket annorlunda än vad den nyktraste människan kan känna för skam och skuld i vardagen? Det är minimal skillnad så man skulle kunna fråga sig om alkoholism verkligen finns? Det är väl en ism som alla andra ismer, ett individuellt val? Ism är kanske fel ord, den bästa förklaringen är väl kluvenhet inför livsval.
Man kanske dricker för att man tycker det är bättre än att vara nykter? Om vi ska vara riktigt ärliga mot oss själva så är vardagen inte så otroligt ball efter 30+.
Ett svepskäl kan ju vara att man tycker sig vara misslyckad. Men vem fan är inte det i världen, man har kanske fem miljarder människor i sällskap så det går inflation i bortförklaringar och ingen djävel kommer att lyssna, någonsin.
Var ärlig mot er själva, ta ansvar och njut med gott samvete.
Rekommenderar Jeffrey Schalers bok "Addiction Is a Choice".
__________________
Senast redigerad av nubbnubbanubba 2014-06-11 kl. 20:45.
Senast redigerad av nubbnubbanubba 2014-06-11 kl. 20:45.
