Ryska revolutionen

Vilken revolution avses? Februarirevolutionen eller oktoberrevolution?

Hur menar du "dålig" eller "bra"? För vem och i vilket avseende?

Oktoberrevolutionen var bra för bolsjevikerna (som kom till makten), men dålig för det ryska folket, som förslavades, svältes ut, skjöts och skickades till Sibirien.
Decennierna före första världskriget var tsarväldet statt i snabb ekonomiskt utveckling. Efter bolsjevikrevolutionen följde 70 är av ekonomiskt sammanbrott och misär.

Det torde besvara din fråga.

En ny tråd om ryska revolutionen fogades till denna.

/Moderator

Tack för att du tog dig tid att svara

För all del. Lycka till!

Tänkte kolla om någon här på flashback var påläst i detta ämne.


Är så att jag behöver lite hjälp med följande frågor:

vad fick revolutionen för konsekvenser?
hur hade det sett ut om revolutionen aldrig inträffat?


ni kan även disskutera vad nu tycker om den. rätt/fel?

Den slutliga bolshevikiska "ryska revolutionen" var varken folklig eller rysk. Den utfördes av en grupp professionella revolutionärer som såg ett tillfälle att ta makten, dessa kom ofta från folkgrupper som hade varit utestängda från makten i tsarryssland, exempelvis judar.
Läser man Anne Applebaums "Gulag-De sovjetiska lägrens historia" så inser man omfattningen av massmordet och terrorn mot det ryska folket när bolshevikerna gick in för att kasta om samhällsskicket.
Myten om den gode Lenin och Trotski dör omgående då de var dessa som bl a införde lägersystemet och den hemliga polisen, brutaliteten och omfattningen är häpnadsväckande. Författaren undviker ämnet etnicitet i många fall men inte i andra och de som är insatta i frågan kan själva dra sina slutsatser när de ser författarens namn. Tung bok med mycket fakta.
En intressant notis är att den som var ansvarig för de ökända ransoneringssystemet som gick ut på att man fick mat efter hur produktiv man var, vilket ledde till att de svagare dog svältdöden, var en judisk gulagfånge. Han skrev in det som förslag till ledningen i lägret och avancerade sedemera upp i hierarkin och fick en hög position inom gulagorganisationen.

Det här är riktigt i sak. Trotskij skall inte tillskrivas en frihetlig inställning han aldrig visade prov på innan det blev opportunt, och under revolutionen var han sannerligen inte mindre hänsynslös än Lenin och Stalin.

Den judiska kaderdominansen bland bolsjevikerna VAR så pass kraftig att man måste ställa sig frågor, i synnerhet som de skikt där makten avgjordes via skilda hävstångseffekter var otroligt tunt, lokaliserat och numerärt obetydligt. Klassisk är Lenns kommentar till en nybildad kommitté: "Vad - inte en enda jude!? Det går absolut inte!" Lenin var för övrigt fjärdedelsjude själv (och dessutom sextondelssvensk!).

Oavsett hur man värderar bolsjevikledarna, kan man svårligen förneka deras enorma kompetens, och det gäller både Lenin och Stalin. Monster kan man anse med fog, men de tillhör båda världshistoriens största ledare. Framför allt Lenin gjorde precis allting rätt, dvs. sett ur sitt eget perspektiv.

En mycket intressant bok om revolutionen är Orlando Figes: A People's Tragedy. Den har kritiserats för "revisionism", dvs. nedtoning av terrorinslaget, men otvivelaktigt ger den massor av värdefull information.

Är Figes en smula tveksam kan det samma sägas som Pipes som eldigt hävdar att Stalin kontinuerligt följde Lenins linje i allt väsentligt, men den här sortens spekulativa och kontrafaktiska teorier får man ta med åtskilligt salt. ALLA revolutioner medför åtskillig terror, och det finns inget som direkt motsäger att Sovjetunionen under Lenins ledning uppvisat en mer normal nedtrappning. Vi vet att Lenin såg mycket klart på Stalin, både hans grymhet och hans skicklighet, och Lenins s k testamente utgör onekligen en för Pipes besvärande evidens.

Den ryska revolutionen med efterföljande inbördeskrig fick förfärliga konsekvenser. Lika många dog som under första världskriget - runt nio miljoner - och den ryska industriproduktionen sjönk till en fjärdedel av förkrigstidens. Stalin drev igenom en hänsynslös reindustrialisering från 1928 och framåt. Denna lyckades, men till ett fruktansvärt pris.

Om inte revolutionen kommit? Här om något kan man tala om den "onödiga samtiden"! Att det gick så illa som det gick får till stor del skyllas på Lenins katastrofala grepp om läget. En sådan prognos är inte så lätt att ställa. Före kriget hade Ryssland en strålande ekonomisk tillväxt, men den politiska situationen var långt mörkare, och man kan inte spåra några bärkraftigare demokratiseringstendenser. Ledarskapet var bedrövligt svagt och förfogade över alldeles för tunna maktresurser.

[quote=Överliggaren]Vilken revolution avses? Februarirevolutionen eller oktoberrevolution?

Efter bolsjevikrevolutionen följde 70 är av ekonomiskt sammanbrott och misär.
QUOTE]

Nja... i den stalinistiska mellanperioden av denna svarta tid utvecklade den sovjetiska kommandoekonomin en delvis imponerande kraft. Bl a utklassade man ju tyskarna i vapenproduktion, och Tyskland var ju ingalunda efterblivet; inte heller är det korrekt att nazisterna höll tillbaka rustningarna för att skona levnadsstandarden. Sanningen är att den stalinistiska krigsekonomin var mycket bättre organiserad än den tyska monopolkapitalistiska. Industrievakueringen till Ural och den snabba kärnvapenutvecklingen var mäktiga prestationer, båda genomförda under ledning av svinpälsen Lavrentij Beria, Stalins troligen skickligaste hantlangare.

Det var EFTER avstaliniseringen det verkliga förfallet började. Men hur hade det gått om inte denna inträffat? Det kan vi inte veta säkert. Vid Stalins slut fans det bara kompetenta ledare kvar i toppen. Den som först låg närmast till var Malenkov. Även han var naturligtvis en massmördare - det måste man vara i Stalinsnärhet för att överleva själv - men likväl en av dem som visade glimtar av anständighet. Malenkov var emellertid varken särskilt maktlysten eller särskilt modig och sveptes lätt undan av den dynamiske buffeln Chrusjtjev. Dessförrinnan hade emellertid Malenkov vid partikongressen signalerat en kraftigt ökad inriktning på konsumtionsindustrin, vilket varit ägnat att höja folkets levnadsstandard inom det stalinistiska systemets ram.

Väsentligen har ändå Överliggaren rätt. Den tid då sovjetisik ekonomi gick för högtryck var samtidigt den för folket värsta. Omdömet 70 år av misär är bara alltför riktigt. Ryska revolutionen är möjligen den värsta socio-politiko-ekonomiska megakatastrofen i mänsklighetens historia.