Ryska revolutionen

Därför att revolutionen skulle svepa med sig Tyskland inom kort ändå. Jag menar terrorkriget man förde inom landets gränser för att utrota all opposition (inte bara mot de vita, utan folket som sådant).
Efter att ha återvänt från fronten och bränt ner herrgården, hade ryssen två krav på tillvaron: att kriget skulle ta slut och att han skulle få äga sin egen jord. Detta var "revolution" enligt honom. Bolsjeviken utgick däremot från att allt var disponerbart av regimen och föresatte sig att knäcka bondesamhällets motståndskraft och trilskande sovjeter genom massmord, terror och rekvisitioner. Det blev alltså vare sig fred eller jord för bönderna. Det var detta jag menade med "svek", inte freden i Brest-Litovsk, som antagligen var det enda vettiga som bolsjevikerna genomförde (och löftena om vilken inledningsvis gjorde dem populära).

Arbetarna behandlades inte bättre. De blev slavar under sina nya bolsjevikiska herrar och när de utnyttjade sin "strejkrätt" mot de usla förhållandena arkebuserades och arresterades de i hundratusental för antisovjetisk verksamhet. Detta skedde redan från och med 1918.


Inte till Tyskland. Dessa områden gjorde sig fria från Ryssland, men förr eller senare gjordes försök att återföra dem samtliga under Sovjetmakten.

Exakt. Det är en av 1900-talshistoriens stora vita elefanter i vardagsrummet som ingen har låtsats om att se sedan 30-talet. Den "ryska revolutionen" (om man därmed avser oktoberrevolutionen) var inte rysk, och kan inte förstås om man bortser från dess etniska dimension.

om jag inte missminner mig så var (!sic) 384 av representanterna judar och endast fyra etniska ryssar.

"Ryska" revolutionen... jojo..

Hur stämmer det med att bolsjevikerna finansierades av den kejserliga tyska underrättelsetjänsten, som även smugglade in Lenin i Ryssland? Var de också en del av den judisk-kommunistiska komplotten?

Dessutom så säger andelen judar bland bolsjevikerna (om era höga siffror stämmer, källa tack) inte särskilt mycket om de inte jämförs med något. Hur stor var andelen judar i de samhällsklasser och regioner som revolutionärerna kom ifrån? Att det inte fanns så många bolsjeviker från t ex Tjetjenien är kanske inte förvånande med tanke på deras tillgång till utbildning och avstånd från centralmakten.

(Dessutom kan man ju fråga sig varför Tsarrysland tvunget skulle annektera halva Polen om man nu tyckte så illa om judar, men det är en annan fråga.)


Enligt den ryske bonden, ja. Men många i befolkningen var vare sig bönder eller ryssar. Antalet industriarbetare hade vuxit enormt under kriget, och de var i allra högsta grad en maktfaktor genom sin höga organisationsgrad. Den etniska frågan, och då menar jag inte judar utan ukrainare och andra minoriteter, var också en faktor ända från början.


Ja, bolsjevikernas politik var helt felaktig och deras jordbruksreformer var en katastrof (det behövdes visserligen reformer, men deras idéer var helt fel).


Alla de områdena omfattades av Brest-Litovsk-fördraget, och dessutom fick Turkiet ytterligare områden. Vissa av områdena blev självständiga, men enligt fördraget tillhörde de Tysklands intressesfär och det stipulerades att "Tyskland och Österrike-Ungern avser att bestämma områdenas framtid i samråde med deras befolkningar".

Brest-Litovsk innebar att Ryssland förlorade en tredjedel av sin befolkning, hälften av sin industri och 90% av sina kolgruvor. Tysklands gnäll över det "orättvisa" Versaillesfördraget skorrade m a o ganska falskt.

Nej, givetvis inte. Särskilt som det aldrig fanns en "judisk komplott" i ordets konkreta mening. Det hindrar inte att bolsjevismen var en överväldigande judisk rörelse och upplevdes som någonting som var bra för judar, inte bara i Ryssland utan bland judar internationellt. Genom kommunismen skulle det förtryckande antisemitiska tsarväldet krossas, alla dessa stygga, lågstående gojjim sättas på plats och "ljuset bland folken" komma i en sådan maktställning att de kunde visa på en utopisk framtid för mänsklighteten, samtidigt som bevarandet av den egna etniska särarten garanterades.
Hur det gick vet vi ju. Hatet tog överhand och jag hävdar att detta var ett delvis etniskt hat som plötsligt fick fritt spelrum. Judarna i bolsjevikpartiet var helt enkelt inte företrädare för det ryska folket, utan för sina egna. Massmorden i Sovjetunionen var uttryck för en djupt liggande etnisk konflikt, liksom ryssarnas antisemitism var ett resultat av en etnisk resurskonflikt, inte någon slags kollektiv, irrationell psykopatologi.


Du skall få källor, skall bara gräva fram dem. Överrepresentationen var emellertid överväldigande och kan inte förklaras bort med demografiska variationer inom Ryssland. Den judiska överrepresentationen bland kommunister var lika påtaglig i New York.


Nonsenskommentar, och det förstår du väl förhoppningsvis själv. Styckningen av Polen skedde dessutom på 1700-talet.


Judar dominerade helt i bolsjevikpartiet, det är det väsentliga. Det var givetvis annorlunda med sovjeterna (soldat- arbetar- och bonderåd m.m, som inte har något med bolsjevikerna att göra), socialistrevolutionärerna under Kerenskij, etc.


Det må vara hur det vill med falskheten. Detta, från din länk, förklarar avtalets form:

Initially the Germans suggested a very easy deal, only desiring the independence of Poland and Lithuania. Soon, however, the negotiations ran into trouble over the Bolsheviks' demand for "peace without annexations or indemnities" — in other words, a settlement under which the successor of Imperial Russia's government would give neither territory nor money, and in practice remain an empire.

Som synes av fördraget i övrigt blev länderna placerade under "tysk/österrikisk intressesfär" självständiga och inte en ockuperad del av Tyskland. Historiskt sett var det också vad som hände. Centralmakternas primära intresse var förstås slut på kriget på östfronten, inte enorma landvinster. Bolsjevikernas halsstarriga agerande tvingade dock tyskarna till att garantera sig om de avträdda områdenas fortsatta icke-bolsjevikiskhet.

Överliggaren har rätt i sin argumentation, alla tillgängliga fakta talar ett tydligt språk, nämligen att termen "judebolsjevism" var en korrekt beskrivning av de anti-europeiska statskuppernas och revoltförsökens ledarskikt, som missbrukade det arbetande folkets förtvivlan, nöd och frustration när det svikits av de gamla kejsartrogna reaktionära eliterna - både i Ryssland och än mer i Tyskland, där judiska kommunister helt dominerade de väpnade försöken att ta över makten från den socialdemokratiska ministären under Ebert och Noske, som dock med frikårernas hjälp lyckades nedkämpa avskummet. Här en text av en revolutionsromantisk marxistoid idiot som vill hylla "de judiska aktivisterna från år 1919":

http://www.wpunj.edu/newpol/issue18/bronne18.htm

Richard Watts bok Europeisk tragedi: Versailles och den tyska revolutionen rekommenderas för baskunskap om den judiskstyrda bolsjevismen i Tyskland efter första världskriget och segrarmakternas hatiska, giriga och stupida förräderi mot den europeiska freden.

Ingen komplott. Tyskland och Ryssland var inbegripna i ett blodigt
krig med varandra och att skada och försvaga Ryssland var strategiskt
riktigt tyckte säkert tyskarna. Tyskarna lyckades på det sätt att man
fick vapenvila med Ryssland efter revolutionen och kunde koncentrera
sig på västfronten.

Personligen anser jag att det tyskarna gjorde för att underlätta för
de ryska bolsjevikerna var ett fruktansvärt svek mot ett grannland
även om man då låg i krig med varandra.






----------------------------------------------------------------------

Var Stalin jude?

Vems tanke var det? Övergångsregeringen regerade tillsammans med Petrogradsovjeten, bolsjevikernas linje var hela tiden att stöda bildandet av en konstituerande församling så länge sovjeterna inte vågade överföra all makt till sig själva. När de vann majoritet, vilket alltså dröjde ända tills Oktober, skedde "kuppen".

Stalin var georgier. Man kan säga att Stalin står för en slags etappvis avjudefieringsprocess av Sovjetunionen. Så har Stalin i efterhand förstås också erkänts som den stora förbrytaren, medan media och dess ättelägg i form av populär föreställningsvärld har haft väsentligt mindre negativt att säga om Lenin och Trotskij (såvida de inte rent av framställts som hjältar, förföljda av dem som "svek" revolutionen).

Fram till ungefärligen Kommunismens svarta bok var ovanstående perspektiv mycket vanligt och det skulle inte förvåna mig om det fortfarande är förhärskande på DN:s kulturredaktion.

Slutsats stalin var en rätt trevlig kille då som dödade de läskiga judarna.
Vem vet hur världen hade sett ut utan stalin.

Han är i alla fall inte värre än Lenin.