Varför klumpas fiske alltid ihop med jakt?

Seriöst så tycker jag ordet "jaga" överlag borde ändras till "skjutit"..vad det nu är man nedlagt för byte. "Jaga" gjorde man förr med spjut och stenslungor o.s.v då man var tvungen att jaga sitt byte för att komma nära och kunna fälla det...

Med dagens moderna vapen är det inte mycket till "jakt" längre...Sitta i ett jaktorn med sin termos och vänta på att avfyra en projektil i överljudshastighet in i en helt ovetandes vilt är mera typ "lurpassa"....Jag ska ut och "lurpassa" idag är mera beskrivande företeelsen..

Jag fiskar men jagar inte. Tycker dock jakt och fiske har många likheter, eller ja.. jag kan inte förstå hur man inte kan se likheterna.. ? Av alla jägare jag känner är det ganska få som aldrig fiskar, det omvända gäller dock inte. Jakt kräver ju jägarexamen, mer ansvar, mer krångel osv..

Många intressanta svar i den här tråden. Vill vidareutveckla med följande tankegång: En gång i tiden när vi levde i samlar-jägaresamhällen var ju både jakt och fiske livsnödvändiga kunskaper. Kan det hela vara rent genetiskt? Föredrar vi det ena före det andra helt enkelt pga nedärvda egenskaper som en gång i tiden garanterat oss och vår avkomma överlevnad? Annars, hur kommer det sig att jag själv blir helt till mig vid tanken på jakt men tyvärr får ren avsmak vid tanken på att fånga och därmed tvingas äta en fisk som i min mun bara smakar härsket även om den är färsk och nyfångad/nytillagad?

Jag tror snarare att det är samma "gen" men kanske att om man föds i Jämtlands inland känns det mer naturligt att börja med jakt medan om man föds vid Skånes sydkust är jaktmöjligheterna mindre och man börjar fiska istället, typ.

Till exempel är vi tre bröder. Jag har i princip alltid fiskat ganska mycket och det har aldrig blivit av att jag tagit jägarexamen även om jag hade tyckt det varit roligt. Min ena bror fiskade mycket när han var liten men tog jägarexamen när han var 17 och sen dess är jakten det mesta för honom även om han fiskar ibland och tycker om det. Medan min andra bror inte kan sitta still 5 minuter och varken jagar eller fiskar och det är inte på grund av ingen i hans bekantskapskrets gör det. Av de jägare jag känner är det nog ingen som är helt ointresserad av att prata fiske till exempel. Det är nog dock ganska ovanligt att man både fiskar och jagar "seriöst".

Angående maten kan inte jag se att det är avgörande. Jag är en modern fiskare som släpper i alla stora exemplar och tar upp mindre matfiskar ibland. Att äta fångsten blir ju mer naturligt vid jakt, fisk går ju att släppa tillbaka.. Men ingen skulle väl nuförtiden varken jaga eller fiska om det inte vore för kicken att få en råbock inom skotthåll och osäkra studsaren/se flötet dyka. Rådjurskött är fö godare än gädda

Kan bara relatera till mig själv i det här fallet och det blir såhär: Hade enorma kval i uppväxten angående att äta kött från djur öht. Jag växte upp vid havet på västkusten, har över 6 l lungvolym och var mer i havet än utanför det. Militären ville göra mig till krigsdykare men jag har lite svårt att ta order... Vägrar äta fisk då jag kan visa dig hur de lever, var deras ungar (inklusive marulk) finns osv. Konstigt nog betraktar jag havet och dess invånare med stor respekt och mår faktiskt fysiskt illa när jag äter fisk. Det smakar typ död redan i munnen för mig. Det sista jag skulle låta passera över min gom är bläckfisk då den är väldigt speciell (någon för oss människor oförståbar intelligens). Varför jag inte har dessa problem med landdjur är för mig en gåta. I synnerhet då jag "jagat" mer med kamera och utan vapen än äkta jakt. Jag kan ställa rådjur mha enbart läten. Som vuxen människa så ser jag dessa och andra jaktbara djur som ett bra mycket bättre kött än det vi köper i affären. Främst för att dessa djur har (ibland om än kort) fått leva ett fullvärdigt liv och sedan blivit nedlagda (förhoppningsvis) med antingen knall och fall eller iaf snabbt och högst humant. Man känner det i smaken liksom. Där finns ingen ångest eller stress/adrenalin/hormonkickar som hos djuren som industriellt avlivats fullt vetandes om vad som är på gång. Du har nog rätt om att det är samma gen. Frågan är dock vad som ger den olika inriktningen? Vill poängtera att jag inte har några som helst betänkligheter med att krama avtryckaren, bara allt är rätt och djuret knappt ens hinner uppfatta det hela.

Jag är fiskare och har börjat jaga för ett par år sedan. Jag ser stora likheter. Det handlar om att lura bytet, att använda sina kunskaper från fisket i jakten eftersom både djur och fiskar ofta beter sig på samma sätt.

Ja, det är ofta man ser den gamle grannen som sköter om sitt växthus varje dag stå och blästra skiten ur en potatis med bössan. Det var inte så länge sedan jag såg honom meta morötter i rabatten heller. Nej, man fångar då fan inte växter.

Tillägg: När blev fiskar någonting annat än djur?