MEDVETANDE och TID
Hej!
Fenomenet TID och MEDVETANDET, "jaget", hör intimt samman.
Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad intensitet in i vår tid. Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra förklaring på vad "jaget" representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats. Aktuell forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur ett atomärt perspektiv. Väljer vi att som i denna forskning se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en förenkling, då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning. Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet på definition av fenomenet TID ofrånkomligt. Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften.
Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS för medvetandets processer.
Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det som berör dess basala förankring och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att förstå de
elektromagnetiska fältens bakgrund och principiella strukturer och växelverkan för att kunna fördjupa sig i medvetandets och "jagets" funktioner.
För att styrka denna uppfattning vill jag citera en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som tidigare skrev följande i SVD. Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget. De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva. Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.
Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.
Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion i våra medvetanden kan verka radikalt. Men han säger att vår förståelse av våra medvetanden fortfarande är mycket naiv och ovetenskaplig.
Den nya forskningen om medvetandets funktioner och hur de förverkligas av våra hjärnor kommer att slå hål på många av illusionerna om jaget. Han säger också att vi därför kommer att få omvärdera många av våra moraliska föreställningar – men han talar inte om hur.
Mitt konceptet innefattar och kommenterar dessa filosofiska frågeställningar utifrån ett resonemang baserat på kombinationen, filosofi och fältteori, där "jaget" innefattas. Fält och materia/partikel är här samma fenomen sett ur olika strukturella perspektiv.Vad är då "jaget" och är det över huvud taget möjligt att definiera? Det är onekligen en svår frågeställning.
Jaget kan definitionsmässigt sannolikt ha flera betydelser, men här intresserar sig konceptet i första
hand för frågan om jaget har en utsträckning utanför vår hjärnas fysiska begränsningar.
Vår, via "jaget", förnimbara verklighet och dess "rum" kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet. Enligt mitt konceptet besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet.Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat. Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet, med dess punktreferensrelaterade regelverk, där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra "transformerade" strukturer, där transformeringen involverar vår egen interna "egenstruktur".
Det vi förnimmer är således en "egengenererad" transformerad "verklighet" och/eller "illusion". Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad, Big Bang en annan.
I kontrast till den pågående forskningen hävdar jag att det mänskliga "jaget" ej enbart kan beskrivas ur ett renodlat atomärt perspektiv. Det innebär att svar på nedanstående obesvarade frågor, med koppling till det överordnade universella perspektivet, är en lämplig grund, om vi önskar fördjupa vår kunskap om "jaget".
- VAD ÄR TID?
- VAD ÄR KRAFT?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
Vid besvarandet av aktuella frågor involverar jag, via en fältteori, universum i medvetandets mekanismer. Via denna fältteori kan fundamentala fenomen som TID och KRAFT betraktas som balanssubstitut som länkar samman olika skalfaktorberoende fältstrukturprojektioner till varandra.
”Gravitationsvågen” blir t ex med detta betraktelsesätt imaginär i koordinatriktningen.
En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är att medvetandet är en transformerad illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, "nyckelkod", i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom "sin egen referens".
Den subjektiva obalans, inkl referens, i G, nyckelkoden ger upphov till, utgör grund för vår verklighet.
Svaren på ovanstående frågor blir härigenom en funktion av det våra sinnen inte förnimmer, därav benämningen substitut, vilket är likvärdigt med "nyckelkodens" maskeringsfunktion.
Den subjektiva obalansen ger upphov till varierande strukturella skalfaktorvariationer i G, ur sinnets perspektiv. Dessa obalanser kompenseras via "balanssubstitut".
Fenomenet TID är alltså ett exempel på sådant substitut. I förlängningen medför detta att vi "atomer" inkl vårt medvetande, är involverade i genererandet av fenomenet tid.
Mitt koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej "förnimma" sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt "jag" och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs en
typ av "balanssubstitut". Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss "atomer", själva introducerade strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.
Det går att formulera detta som att, vårt s k RUM atomärt är ett substitut för den kontraktion som vår interna egenstruktur döljer/maskerar. För att göra det än mer fascinerande, får detta balansfenomen till konsekvens att vårt medvetande "färdas" i ett TIDLÖST universum.
Att då, som vissa gör, hävda att universum startade som en s k Big Bang får mig att tro att experterna tagit ut svängarna ordentligt, utan att först begrunda medvetandets och "jagets" mekanismer och roll.
Min personliga slutsats blir därför att det ej existerar någon sann rättvisande atomär verklighet som
kan göra anspråk på att utgöra livets referens. Livets referens bör således ligga "bortom" den
självgenererade illusion som vi är delaktiga i skapandet av.
Mitt koncepts fältteori innefattas i medvetandets och jagets processer, vilket får till följd att medvetandet i någon form är beroende av sin externa omgivning. Konceptet ger, p g a den externa kopplingen, därigenom visst stöd för Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion. Involverar vi även vad som utgör referens för medvetandet, blir frågan som framgår genast mer komplex till sin natur, och svaret inte lika distinkt. Professorns åsikt att vi har långt kvar till en förståelse av oss själva bekräftar den bilden.
De fenomen vi atomärt förnimmer som t ex tid och kraft, härrör från obalanser som kan beskrivas atomärt som funktion av kontraktion och expansion i grundtillståndet, G. Fenomenen utgör effekter av växelverkan/samverkan mellan grundtillståndets obalans i form av strukturella "orienteringsriktningar".
Det "jag" som medvetandet genererar är därigenom förankrat universellt, utanför våra dimensioner.
En sammanfattning av ovanstående blir att vår "verklighet" är att betrakta som en begränsad fiktiv atomär spegling av den sanna verkligheten, en spegling med sin grund i vår tredimensionella materia.
Det är när jag kommer till insikt om att de fenomen vi upplever via våra sinnen, enbart existerar med referens till atomens struktur. Det får till konsekvens att andra från atomens struktur avvikande strukturer upplever universum på ett annorlunda sätt, som vårt medvetande sannolikt saknar förmåga att registrera, vilket ger upphov till substitutfenomen. Man kan här därför med fog tala om en typ av, i tid och rum, transformerad verklighetsuppfattning, där atomen med sin för oss unika struktur har en central funktion.
Till detta bör läggas att våra sinnens egenstruktur har en relation till ett överordnat universum.
Den transformerade verklighetsuppfattningen, avviker därigenom från det universella perspektivet.
Lorentz-transformationen och Einsteins relativitetsteori baseras på förutsättningar som utgår från det vi förnimmer och anser vara sann verklighet, men som alltså enligt detta koncept är en transformerad skenbild.
Båda dessa teorier saknar adekvat referens, och är därför ofullständiga.
När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför goda skäl till att förhålla sig något skeptisk.
