Separation med barn - boende?

Jag skulle behöva lite råd om hur jag ska göra. Det är så att min sambo inte vill leva med mig längre. Vi har två barn som är 2 och 4 och en lägenhet som vi står på gemensamt. Vi bor i "sambons" stad, "min" stad ligger cirka 30 mil bort och där har jag mina syskon och föräldrar. Vänner har jag knappt några på något ställe.

Jag har några alternativ till hur jag vill göra. Inget är riktigt bra och jag har svårt att välja något av dem.

1. Flytta till min stad. Ha barnen varannan helg. Med lång restid blir det i princip bara 1½ dag med barnen då. Jag vet att jag skulle må bäst av att vara nära min familj men jag vill samtidigt inte vara ifrån mina barn så mycket. Flyttar jag måste jag skaffa både bostad och arbete på nya orten.

2. Stanna kvar på nuvarande ort. En av oss måste skaffa nytt boende, troligtvis jag. Jag känner ångesten komma krypandes när jag överväger detta alternativ eftersom jag är rädd att jag skulle känna mig ensam och isolerad i brist på social samvaro. Barnen kan dock ha kvar sin vardag och jag kan ha dem varannan vecka, under förutsättning att jag byter jobb. Jag har nämligen sådana tider på jobbet att jag kanske han ha barnen 2 dagar, vara utan dem 3 dagar, ha dem 3 dagar, vara utan dem 4 dagar osv. Det blir meckigt och jag kommer aldrig komma ifrån varken staden eller sambon, och eftersom jag fortfarande känner starkt för sambon blir det jobbigt att ha nästan dagliga möten.

3. Dra direkt, flytta hem till mina föräldrar. Inget jobb, ingen egen bostad och troligtvis svårt att få ha hand om barnen om det blir så att vi inte kommer överens. Bara en tillfällig lösning. När jag får jobb måste barnen vara på dagis och jag är inte säker på att dagis på två orter är så bra för dem. Då måste jag antingen gå till tinget för att få hit barnen eller välja alternativ 1.

Jag hade först ett fjärde alternativ, att vi skulle försöka bli tillsammans igen. Men sambon är inte alls intresserad. Någon som har råd och tips?

Sambons argument är att barnen har rotat sig och deras vardag är där.

Jag röstar på alternativ 2.
Det är viktigare för dig att ha kontakt med dina barn än att du har eget umgänge med vänner. Vad jag förstår har du inte många vänner på din hemort heller?
Att du känner dig ensam om du stannar måste du ignorera, kontakten med barnen måste gå före. Exet skaver säkert i skallen ett bra tag till men det kommer bättre dagar, tro mig.

har inte läst allt, men kämpa för att du ska få behålla boendet! Då barnen mår bäst av att inte byta hem, så kommer du ha större möjlighet att ha barnen . Och att flytta barnen till en annan stad är bara idiotiskt . Dom har ju sin fasta punkt. Vilket är en trygghet för dom! Kanske borde läst mer innan jag svarade. Men men! Lycka till.

Detta var inte särskilt svårt. Alternativ 2 är det enda som låter rimligt. Har man barn behöver man aldrig känna sig ensam och isolerad.