Om man lyckas hämta materien från neutronstjärna.

Det sägs att neutronstjärnor har så tät densitet att en tesked materia därifrån skulle väga flera ton. Min fråga är om man trots allt lyckas ta loss en bit från en neutronstjärna och hämta det t.e.x till jorden skulle den behålla sin täta densitet eller kommer neutronmaterien att expandera till vanlig materia i normal gravitation?

Kul fråga. Jag är ingen fysiker, men desto större gammal sci-fi-nörd. Med risk att ha fel lägger jag gärna till en gissning.

Jag gissar att det expanderar så fort den inte trycks ihop av gravitationstrycket i neutronstärnan. Och att det blir ett våldsamt energiutsläpp.

I star trek-termer, beamar du ett teskeds materia från en neutronstjärna direkt in i ett klingonskepp blir det ordentligt med overkill.

Det är omöjligt då om något ens nuddar en neutronstjärna kommer det bli en fet jävla smäll.
De illustrerade detta i The Universe då de i teorin släppte en muffin på ytan och det resulterade i en atombomb.

Densiteten bör väl vara oförändrad?

Jag tycker också det är en kul fråga: vad händer (hypotetisk) med t.ex.
"en kubikmeter neutronsstjärna" på jordytan? Törs ej gissa!

Har även en liten följdfråga: Vad händer när två neutronstjärnor kolliderar?
Bildas det ett svart hål då??

Flera ton? Försök med ett par biljoner ton. I klass men Mount Everest brukar man sätta jämförelsen till.

Eftersom materien i en neutronstjärna till största delen genomgått en elektrondegenerativ process, d v s elektronerna orkar inte hålla emot gravitationen utan degenererar tills neutronerna måste ta över "emothållandet", kommer materian snäppa tillbaka till normal materia om man lyckats trolla ut en bit ur neutronstjärnan på något vis. Elektrondegenererad materia i en neutronstjärna är inte normal utan mycket konstig, och kan inte existera i universum utan den enorma gravitation som råder där.

Jag gissar att det skulle uppfattas som en gigantisk atomexplosion. Mycket obehaglig att hålla sig i närheten av.

Du bör använda skyddshandskar och hjälm om du skulle vilja försöka dig på att experimentera med materia från neutronstjärnor. Se mitt svar ovan.

Japp, det blir ett svart hål om två neutronstjärnor kolliderar. Först blir det dock en jäkla smäll som kan detekteras i princip överallt i det observerbara universum. Forskare letar efter just sådana kollisioner, bl a för att undersöka förekomsten av gravitationsvågor. Knallen blir så enorm att den sliter och rister i universums väv, och därigenom hoppas forskarna kunna hitta störningar i form av vågor som skulle bekräfta existensen av gravitationsvågor.

En neutronstjärna har sitt ursprung i en stjärna som är stor nog att inte bli en vit dvärg (som vår sol), men inte stor nog för att bli till ett svart hål när den slocknar. Två neutronstjärnor som kolliderar har dock alltid massa nog för att bilda ett svart hål. Det är oundvikligt.

Det blir inte en "smäll". Och det är dessutom inte en krock, de spiralar in i varandra (Enda gången det kommer hända är i en NS/NS binary, sannolikheten för en "krock" är försumbar, även på kosmisk skala, och det hade inte resulterat i ett lika energirikt event...). När de är precis vid varandra så kommer de spirala in i varandra med enorm hastighet (inspiralninghastigheten går som 1/r^4). Cirkulär rörelse = acceleration => Enorma massor + enorm acceleration ger ett enorm flux av gravitationsvågor, det är dessa som går att detektera i nästan hela universum. (Våra detektorer kan teoretiskt se dem upp till 33 Mpc bort, och detta är första generationens detektorer).

En volym neutronstjärna mostvarande en tesked skulle under de omständigheter som vi har på Jorden mycket snabbt sönderfalla till elektroner, negativa W-bosoner och protoner - då denna volym i sig lämpligast beskrivs som en atomkärna som sönderfaller mycket, mycket snabbt (beta-sönderfall); det vill säga explosionsartad radioaktivitet, med andra ord. Det är interaktionen protoner-neutroner (starka kärnkraften) som fördröjer och förhindrar atomära sönderfall med exempelvis radioaktiva isotoper. Utan protoner sker sönderfallet närmast ögonblickligen.

Alla neutroner kommer heller inte att direkt, om ens alls, sönderfalla, utan många kommer reagera med fria protoner som har sitt ursprung ifrån sönderfallna neutroner och bilda främst väte- och heliumjoner. Nya neutroner kommer dessutom bildas när exempelvis elektroner och protoner reagerar i samma veva. Det blir en kedjereaktion som påminner mycket om vanliga kärnexplosioner, men i mycket större utsträckning.

Det är vad min uppfattning av atom- och partikelfysik säger. Kan såklart ha jävligt fel.

Det blir mycket sannolikt en explosion om två tillräckligt stora neutronstjärnor kolliderar, kanske något så häftigt som en gamma-ray burst: http://www.youtube.com/watch?v=ow9JCXy1QdY

Neutronstjärnemateria som inte längre påverkas av det kraftiga gravitationsfältet i neutronstjärnan kommer att expandera/explodera. I neutronstjärnan så är den ju en degenererad gas, vilket innebär att neutronerna upptar mycket höga energitillstånd för att kunna få plats på samma ställe. När de plötsligt kan sprida sig över ett större område kan de falla till lägre energitillstånd och stora mängder energi kommer att frigöras.

Enligt alla artiklar jag läst är en kollision mellan neutronstjärnor (eller "merger" om du nu föredrar det ordet) av en sådan art att en GRB uppstår. Denna GRB kan observeras från miljarder av ljusårs avstånd. Det kallar jag smäll. Enligt Sterne und Weltraum 1/2009 i artikeln Gravitationswellen - die Suche nach dem Zittern der Raumzeit, väntar forskare på sådana smällar för att se om det finns gravitationsvågor. Pang, pang, pang! Jävlar vad det smäller!

Då får forskarna alltså vänta på en händelse som aldrig kommer att inträffa och som dessutom inte kommer att synas. Bäst att ringa dem och föreslå att de hittar på någonting bättre.

"Neutronium" är en intressant substans. Det förekommer som sagt naturligt där gravitationen är tillräckligt stark. Rummets krökning gör att man ser mer än hälften av en neutronstjärna samtidigt (t.ex. kan man se båda polerna samtidigt). Fast neutronium är nog osynligt, det som gör att de lyser som stjärnor är väl materia runt omkring som kollapsar, eller?

En del har så kraftiga magnetfält (magnetars) att laddade elementarpartiklar i dess omgivning bara kan röra sig i dess fältlinjers riktning, vilket t.ex. innebär att någon vettig kemi inte är möjlig där. Ännu en sak som försvarar en provtagning.

Det som gör att neutronstjärnor lyser är så kallad "svartkroppsstrålning", dvs samma fenomen som får vanliga stjärnor att lysa. Neutronstjärnor har en mycket hög yttemperatur, och avger svartkroppsstrålning i framför allt röntgen/UV-våglängder, men även en hel del i synligt ljus.

Vad du menar med att det skulle vara "osynligt" förstår jag inte. En tillräckligt tjock klump neutronium kommer definitivt att vara optiskt tjock med tanke på hur tät den är, och därmed ogenomskinlig. Hur den skulle se ut törs jag inte svara på, men inte osynlig, iaf.