2012-11-06, 21:27
#1
Nu när EU äntligen sysslar med sin kärnverksamhet, d.v.s. att sluta handelsavtal, så får detta kritik från någa organisationer som är anslutna till något som kallas för Concord Sverige.
Av tidigare erfarenheter (där Sverige torde fungera som ett utmärkt exempel) så leder ökad export till ökat antal arbetstillfällen, ökad generell levnadsstandard över tid (både för köpande och säljande land) samt mer demokrati. Vad menar författarna att vi ska göra? Låta dem försöka leva på småskaliga jordbruk och sedan ösa bistånd över dem tills problemet är löst? Blockader fungerar aldrig, handel fungerar alltid.
Det som förvånade mig mest var dock kommentarerna. Oftast brukar dylikt jönseri skjutas i sank med en unison bredsida, men nu var vissa kommentarer faktiskt positiva till förslaget. Håller ni med organisationerna och tror ni att stödet för dessa åsikter är brett ute i stugorna?
Citat:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ka_7644222.svd
Det här är avtal mellan extremt ojämlika parter. På ena sidan finns EU. På andra sidan länder i Latinamerika där mellan 22 och 60 procent lever i fattigdom och de ekonomiska klyftorna är stora, såväl inom som mellan länderna. Enligt UNDP är Latinamerika och Karibien den mest ojämlika regionen i världen.
Avtalen tar inte hänsyn till dessa skillnader och förväntas leda till en rad negativa konsekvenser för de latinamerikanska länderna. Särskilt oroande är det när det gäller rätten till mat. Enligt studier gjorda på uppdrag av EU-kommissionen kommer avtalen leda till en ökad produktion av grödor för agrobränsle, ökad export av frukt, nötter och grönsaker, och en utvidgning av gruvindustrin i Centralamerika, Peru och Colombia.
Avtalen tar inte hänsyn till dessa skillnader och förväntas leda till en rad negativa konsekvenser för de latinamerikanska länderna. Särskilt oroande är det när det gäller rätten till mat. Enligt studier gjorda på uppdrag av EU-kommissionen kommer avtalen leda till en ökad produktion av grödor för agrobränsle, ökad export av frukt, nötter och grönsaker, och en utvidgning av gruvindustrin i Centralamerika, Peru och Colombia.
Av tidigare erfarenheter (där Sverige torde fungera som ett utmärkt exempel) så leder ökad export till ökat antal arbetstillfällen, ökad generell levnadsstandard över tid (både för köpande och säljande land) samt mer demokrati. Vad menar författarna att vi ska göra? Låta dem försöka leva på småskaliga jordbruk och sedan ösa bistånd över dem tills problemet är löst? Blockader fungerar aldrig, handel fungerar alltid.
Det som förvånade mig mest var dock kommentarerna. Oftast brukar dylikt jönseri skjutas i sank med en unison bredsida, men nu var vissa kommentarer faktiskt positiva till förslaget. Håller ni med organisationerna och tror ni att stödet för dessa åsikter är brett ute i stugorna?
