Intressant diskussion.
Moderaternas starka kort är att våra statsfinanser är relativt goda jämfört med många länder sydeuropa. Jag tror att de kommer att spela det kortet i valrörelsen, peka på att man har gjort ett bra jobb att leda Sverige genom finanskriser, helt enkelt visa på regeringsduglighet. Det som dock ligger dem i fatet är att arbetslösheten skenar. De måste visa lösningar på detta, helst sjösatta innan valet för att de inte ska kunna attackeras på denna front.
Socialdemokraterna har inte suttit vid makten på ett antal år (och nyckelpersoner har försvunnit), så de måste dels visa hur de tänker behålla goda statsfinanser, öka sysselsättningen samt visa på hur de kan vara ett statsbärande parti. Dock har de gjort sig av med deras största problem 2010, Mona Sahlin. Jag misstänker att det var en anledning till att de inte kom längre 2010. Som icke-socialdemokrat så måste jag tillstå att Stefan Löfvén inger mer förtroende som partiledare än vad Mona Sahlin någonsin gjorde.
Dessutom tror jag att Socialdemokraterna måste presentera vem de vill samarbeta med, det är knappast realistiskt att tro att de kommer att få mer än 50% av rösterna.
Vänstern har sin trogna väljarskara och jag tror att de kommer att ligga kvar runt 5-6%. De gör inte så mycket väsen av sig och deras nya partiledare verkar hålla sig i kulisserna.
Miljöpartiet, tja, klimatfrågan har hamnat i skymundan till förmån för arbetslöshet, ekonomi och kanske till viss del invandring och jag tror att deras valresultat kommer att ligga någotsånär stabilt.
Kristdemokraterna är för otydliga i sin framtoning. Vad driver de för frågor? Jag skulle inte bli förvånad om de hamnar under 4%.
Centern är ute på hal is. Ett omdebatterat partiprogram där de har fått schavottera i pressen med diverse stolleförslag som månggifte har nog effektivt skrämt bort deras traditionella kärnväljare, bönder och landsbygdsfolk. Dessutom så är deras partiledare i mina ögon svag, jag får intrycket av att ingen tar henne riktigt på allvar, inte ens hennes kollegor i alliansen. För att Centern ska komma tillbaks så tror jag att ett partiledarbyte är absolut nödvändigt, en erfaren kraft behöver ta hennes plats. Centern är ytterligare en kandidat för att hamna under 4%.
Folkpartiet. Deras hjärtefråga om skola och utbildning torde vara en öm punkt i och med att skolresultaten blir sämre och sämre. De har även varit och nafsat på invandrarfrågan, men de har spelat på det kortet i minst ett val innan utan att det har lett till något så jag undrar om FP kan locka väljare från SD i denna fråga. Jag tror inte att de åker ur riksdagen, men gissningsvis kommer de inte att göra något succéval utan de ligger nog kvar där de har legat de senaste valen (~7%). Folkpartiet känns som ett alternativ för de som inte vet riktigt vad de ska rösta på.
Sverigedemokraterna kommer nog att behålla sin plats i riksdagen. Ökad arbetslöshet och otrygghet spelar dem direkt i händerna och den ickefungerande integrationen är svår att förneka. Järnrörsfrågan har visat att Jimmie Åkesson är en duglig partiledare och om Sverigedemokraterna får ytterligare en mandatperiod så tror jag att deras chanser att få vara med ökar. Det finns säkert en viss rädsla från de andra partierna att samarbeta med SD, om SD bara får en mandatperiod så kommer man att bli partiet som samarbetade med rasisterna och den stämplen vill inget parti ha, men om stödet fortsätter för SD över fler mandatperioder så blir det lättare att samarbeta med dem.
Jag tycker mig också ana att politiker från andra partier börjar närma sig SD i invandrarfrågan och jag såg senast igår en insändare där en socialdemokratisk partimedlem uttalade sitt stöd för Jimmie Åkesson. Klart är att SD stjäler väljare från framförallt M och S, men säkert även i viss mån FP.
Givet hur opinionen ser ut idag så tror jag inte att det är omöjligt att SD är vårt tredje största parti efter valnatten 2014. Det vill dock till att de håller sig i skinnet, de tål inte hur många skandaler som helst.
Regeringskonstellationen 2014-2018 då. Ja här finns det ett par alternativ och utgången får nog anses mycket osäker i dagsläget.
Om både C och KD åker ur riksdagen så är nog alliansens enda alternativ att bilda regering med M, FP och SD. Frågan är om Fredrik Reinfeldt är beredd att göra detta med tanke på hans uttalanden under gångna mandatperiod.
Ett annat alternativ är som tidigare nämnts är en majoritetsregering med M och S, men det har nog framförallt M mycket att förlora på. Dock så är det den konstellationen som styr minst en kommun i Sverige.
Ytterligare ett alternativ kanske är det klassiska rödgröna, men det samarbetet upplöstes ju efter valet 2010 och om S ser detta som ett alternativ så är det hög tid att samla trupperna inom S, V och MP för att få ett samarbete på plats.
Ett samarbete S, V, MP och SD är antagligen helt uteslutet, jag tror inte att MP och V går med på att samarbeta med SD, de står alldeldes för långt ifrån varandra.
Alternativet med en samlingsregering utan SD är kanske inte helt otroligt, men jag är rädd att det kommer att bli kaos under mandatperioden, det är många spretiga viljor som ska samsas.
Jag tror att det största partiet (rimligen S eller M) kommer att bilda en minoritetsregering med FP eller några andra, mindre partier där man hoppas på stöd från olika håll för i olika frågor, kanske inte helt otroligt att man inleder ett inofficiellt samarbete med SD (givetvis beroende på deras valresultat men får de t.ex. 12% så blir det svårt att ignorera dem). Nackdelen med detta är att vi kommer ha en minoritetsregering under en mandatperiod till och jag tror inte att det gagnar landet.
__________________
Senast redigerad av Ohemulen 2013-02-07 kl. 21:52.
