Mycket beroende på att den japanske kejsaren sågs som en direkt ättling från gudarna, vilket innebar att även när kejsaren blev besegrad så kunde denne inte ersättas av vem som helst.
Utan vad man gjorde var att sätta kejsaren och dennes hov litet åt sidan, medans segraren, krigsherren (shogun under en period i japansk historia) styrde landet samt gifte in sig i kejsarfamiljen med en dotter så att den nya kejsaren var härskaren dotterson (och den gamle kejsarens sonson) och sedan tvinga den gamle kejsaren att abdikera till den nye kejsarens förmån.
Eller ibland direkt, med kejsaren som får gifta sig med krigsherrens dotter och därmed blir svärson.
På så sätt så uppehåller de blodslinjen och arvet, även om makten inte tillhör kejsaren utan kejsaren blir en symbol som kontrolleras av de som har makten.
Kort sagt, den japanske kejsaren förvandlades till samma sak som de europeiska monarkerna är i nuläget, men man gjorde det tidigare. Där monarkerna endast har symboliska uppgifterna medans landet kontrolleras av en regering.
Så de satt säkert av samma skäl som den svenske kungen gör det. Vid en eventuell statskupp så är inte monarken ett mål som ska ersättas av den nya makten, och är därför inte heller hotad.
Lägg sedan till att de japanska traditionerna om äktenskap inte är samma som de europeiska, och japanska kejsare ofta hade flera fruar och kunde skaffa många barn och kunde "skilja" sig och gifta om sig och utse "huvudfru" och kronprins och lite sådant lite hipp som happ jämfört med mer strikta europeiska traditioner.
__________________
Senast redigerad av Jecke 2012-11-05 kl. 16:24.