Hypotetisk fråga: Byta ut "teaterpistol" (lösa skott) mot skarp ammunition

Vad blir brottsrubriceringen om man byter ut lösa skott vid en filminspelning och skådisen skjuter ihjäl motspelaren?

För att göra det enkelt, ett hypotetisk exempel, En ny Beckfilm skall spelas in, Peter Haber och Persbrandt i de gamla rollerna. Kjell Bergquist som skurken.

Det visar sig att Peter Haber är jävligt sur på Kjell, så han byter ut Persbrandts pistol med lösa skott till skarpa skott och när Persbrandt skjuter Kjelle i den sista scenen så är det med skarp ammunition istället och Kjelle lämnar in för gott.

Hur löser man detta juridiskt? Persbrandt har dödat Kjelle, men inte haft för uppsåt att döda Kjell B, alltså borde han inte kunna dömas för mord.

Om det inte finns en mördare, vad kan man ställa Haber till last för då?

Alla kommentarer om att det inte finns en chans att det skulle hända under en filminspelning etc. kan vi hoppa över.

Blir mord.

Kan man tänka sig en vållande- eller dråpdom?

Haber måste knytas till skjutningen också.

Det finns ju en mördare; Peter Haber som är sur på Kjell och därför byter ut lösa skott mot skarpa skott fullt medveten om att Kjell i slutscenen kommer att bli beskjuten och då rimligtvis träffad.

Precis som Mahmud säger blir det mord.

För sakens skulle kan du läsa i BrB 3:1 och se hur generellt straffbudet är konstruerat:

BrB 3:1: Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.

Notera "berövar", mycket faller in där.

Vållande blir det bara om Haber inte har haft uppsåt och det kan väl tänkas att han i ett alternativt scenario byter ut skotten medveten om att slutscenen involverar skott mot Kjells fot och således har tänkt begå misshandel, men att kulan av någon anledning, t.ex. en ricochett, träffar mer olyckligt och Kjell dör.

I Diegos scenario är dödandet dock uppsåtligt.

Dråp är bara en annan svårhetsgrad av mord och förfarandet som Diego beskriver låter snarare ganska illvilligt/förkastligt vilket snarare talar emot en lägre svårhetsgrad.



Ja, men det är en bevisfråga.

Men kräver inte paragrafen att man själv är inblandat i själva dödandet?

Om man tar en kommentar från lagen.nu


Kan alltså denna någon eller den (i lagtexten) vara en person som inte är aktiv i den aktiva gärningen?

Eftersom det är förplanerat så begår Haber mord. Persbrandt kan inte hålla skyldig.

Inblandad och aktiv är man, det är rent av så att ens handling är vad som ytterst ligger bakom mordet. Vad du förmodligen far efter är om mord kräver att gärningsmannen rent fysiskt är den som berövar offret livet genom en direkt handling, t.ex. slår ihjäl offret, och där är svaret nej. Mord kan begås genom mer uttänkta och smått diaboliska planer likt den i ditt exempel.

Det kan bli ett helvete att bevisa mordet och orsakssambandet måste stämma osv. men det finns inget som säger att ett liv endast kan berövas när en fysisk/världslig handling har ägt rum endast mellan gärningsman och offer. I vart fall inte när det gäller straffbudet mord.

Jo, det var nog det som jag var ute efter.

Finns det några exempel på där folk blivit dömda för något liknande? Kanske inte mord, det närmsta jag kan påminna mig är något liknande från någon skitserie som CSI...

Jag känner inte till några sådana rättsfall, de är ju som du ser av ovanstående ganska juridiskt ointressanta (läs uppenbara). Men det blir ju en smått filosofisk fråga när man försöker dra en skiljelinje mellan omedelbart och medelbart handlande, om du förstår vad jag menar. Att trycka på en avtryckare som föranleder en kula att skjutas ut och träffa någon, är det t.ex. omedelbart eller medelbart? Att sätta några krav på antal mellanled blir naturligtvis omöjligt.

I detta fall avskrevs det hela som en olycka ivf...
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brandon_Lee

Det var ju också det så det fallet är inte så intressant.