Barnexpert tejpar igen munnen på flera fyraåriga barn på arbetstid !

Om en gubbe gjort detta på en allmän lekplats för att han vart störd av högljudda barn hade han fått fängelse för misshandel.

I det aktuella fallet jobbar personen tydligen kvar med lön och såna goa grejer. Dessutom är hen nyutbildad varvid hen har fått ta del av den mest aktuella pedagogiken kring hur man bäst hanterar barn och trots detta gör sig skyldig till detta brott och övergrepp.

Vad tycker ni om hanteringen från kommunens sida?

http://www.expressen.se/gt/forskolla...arnens-munnar/


Får lite känsla av att hen haft svårt att ta till sig utbildningen och sedan i praktiken kört lite barnuppfostran enligt hens kulturella bakgrund. Lite voodoo-känsla kring detta. Någon som vet något om förövaren ?

Parantes: Hen har tydligen numera bland annat en mentor avlönad att skattebetalarna trots att hen är nyutbildad

Det här är sannolikt inte frågan om någon misshandel, utan en lek (tysta leken) där barn som inte är tysta får en bit målartejp över munnen som "straff". Problemet är att föräldrarna tolkar det hela som något helt annat. Oftast är det barnen som sätter på tejpen på varandra.

Mentor har alla nyutexaminerade vilket är ett krav, men tydligen så hade denna inte hunnit få någon mentor innan händelsen vilket tyder på brister hos förskolan i sig.

Jag får definitivt inte intrycket av att det var någon lek:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/for...na-igentejpade

Välkommen till hysteriska Sverige där allt är en tragedi utan motstycke. Det blåser i varenda vattenglas och allt är en enda stor löpsedel.

Nån som vet vem det är? Förskoleläraren alltså...

Så har jag också tolkat det, trots de braskande rubrikerna. Många föräldrar är helt galna, och slår ner som hökar på allt vad deras "ofelbara" barn berättar när de kommer hem från dagis. Det här är inte ett barn-problem, inte heller ett personal-problem, det är ett föräldraproblem. För att få jobba på en (för-)skola så måste du oftast ha en utbildning. Du ingår i ett arbetslag, och om du avviker från det normala så märks det.

För att bli förälder krävs ingenting - bara några fungerande sädesceller och en mogen äggcell. Det säger egentligen allt!

Jag har aldrig jobbat i skolan. Mina erfarenheter grundar sig på när jag deltog i föräldramöten, och i mina kontakter med väldigt skeva familjer - vars barn gick i samma klass som mina. Man lärde sig efter ett tag att distansera sig från gaphalsarna och rättshaveristerna... Men det var synd om deras barn - jag kan bara ta ansvar för mina egna!!!

Om "fröken" berättade vid "hämtningen" att min kille hade varit elak mot något annat barn (typ kört in en spade sand i munnen) så uppskattade jag det! Sedan kunde vi prata, hemma, om hur man ska uppföra sig - vad som är OK och vad som INTE är OK. Deras feedback var ovärderlig.

Andra föräldrar reagerade annorlunda. Jag satt vid ett tillfälle i nästan en timme i telefonen, och försökte lugna ner en pappa till ett av barnen i mitt barns dagis. Det var någon oförrätt som hade blivit begången. A hade kastat en plasthink i huvudet på B, och B missförstod och slog C i huvudet med en plastkratta. Och C blev ledsen. Det var C:s pappa som ringde, och varken A eller B var mitt barn. Han trodde väl att han skulle vinna någon sorts sympati, men där gick han bet...

Sedan togs det upp på nästa föräldramöte. Pappan jag hade pratat med var inte närvarande - han hade skickat sin fru istället (hon var av samma skrot och korn). Mötet spårade ur direkt... Deras barn var "känsligt", och alla närvarande föräldrar samt personal fick höra vilka idioter de var. Jag satt och tittade på klockan hela tiden - jag ville inte missa Rapport.

Epilog: deras "guldklimp" är nu vår lokala biltjuv. Han har inte använt våld, det rör sig om en i grunden fin kille - som jag har haft en del att göra med, normalbegåvad eller kanske lite ovanför. Trevlig. Har antagligen 77 punkter i belastningsregistret (han snor bilar, moppar och allt som rör sig - lämnar fingeravtryck och blir dessutom ofta fotograferad). Kommer aldrig att få körkort. Har inte gått ut gymnasiet.

Jisses...
Om pedagoger blev anmälda varje gång något sådant hände vore det snart tomt i Sveriges klassrum och förskolor. Barn verkar sällan ha svårt att skilja på vad som är skämt och vad som är allvar. (Jag tar för givet att det inte rörde sig om gaffatejp.) Om pedagogen skulle sluta skämta med detta oerhört kränkta barn skulle det förmodligen inte dröja länge innan mamman anmälde henne för mobbning.

Vilket drama, vem har inte övervägt en eller fem gånger att helt enkelt tejpa igen munnen på de små monstren....

Det är verkligen inte hela världen.

Till alla de som säger att personen borde gå utan straff: om jag tycker ni är för högljudda på stan och jag tejpar igen era munnar, då antar jag att ni anser att jag också borde gå straffri? Eller är det en enkelriktad väg?

Eller vad sägs som den här, om dagisfröknarna håller fast och tvingar föräldrar att vara kvar innanför staketet på dagis efter att de lämnat barnen på morgonen, borde de i sådana fall gå straffria?

Vad skulle brottsrubriceringen bli?

Till saken hör att man nyligen 'gjort sig av med' erfarna och omtyckta pedagoger på många förskolor i den kommunen, bland annat på just denna förskola. Motivering; utbildning.

Man har alltså gjort sig av med omtyckta (föräldrar har klagat i insändare i tidningar), vana, rutinerade, erfarna och vettiga barnskötare, till fördel för sådana här nollor, som råkar ha en högskoleexamen och vara förskollärare.

Historien och händelsen är förbannat illa i vilket fall, men mot den bakgrunden, så blir det jävligt lätt att förstå upprördheten.


Sen förstår jag inte hur man kan tycka att det är försvarbart? Det finns saker som är fel men förståeligt att göra som privatperson, det innebär absolut inte att det är förståeligt när en utbildad person gör det i yrket. Hur kan man inte förstå skillnaden där?


Om Arne Bengtsson vill röka vid spisen när han lagar mat, låta bli att tvätta händerna innan han sätter igång, plocka upp och borsta av brödet han tappade på golvet - VARSÅGOD! Vem fan bryr sig?

...förutsatt att det handlar om Arne Bengtsson som privatperson, hemma i köket i 2:an i förorten, lagandes middag till sig själv. Det blir en helt annan jävla femma om scenariot handlar om Arne Bengtsson som utbildad kock, på jobbet, i köket på restaurang Ravioli, lagandes mat till betalande gäster.


Nu pratar vi om en förskollärare som tejpat igen munnen på små barn - en handling som, till skillnad mot Arnes ohygien, är olaglig och straffbar, alla dagar i veckan, i alla sammanhang och helt jävla blådårigt när det är en utbildad pedagog, på sin arbetsplats, på betald arbetstid, som gjort det.