Blev väldigt lång text, förlåt..
Vet inte riktigt var jag ska börja. jag gick i skolan och gymnasiet och sen universitet fast jag gick inte färdigt det. Saker och ting började hända runt mig som jag inte först fattade. Konstiga småsaker som man ibland inte tänker på men när man tänker på dem syns de klarare. Det började med att mina föräldrar verkade veta vad jag gjorde fast jag inte sagt nåt. Jag hade flyttat långt hemifrån då för att gå på universitet. När jag pratade med dem på telefon kunde de ibland fråga om saker de inte visste att jag hade gjort. Till exempel blev det väligt konstigt mellan några jag bodde med och mig, så jag flyttade till en en rums lägenhet så jag inte skulle störa. Det hade jag inte sagt till mina föräldrar, men de frågade om det innan jag hade sagt något.
Jag blev sjuk en gång när jag bodde borta, så jag gick till doktorn. Hon pratade om massa saker som inte hade med sjukdomen att göra. Hon frågade hur jag bodde och var och sånt. Sen sa hon att jag var tvungen att komma tillbaka. Jag gick nog dit 5 gånger. Fast jag var frisk efter 2 ville hon att jag skulle gå dit. Då tänkte jag att det vill dom ju inte om man inte är sjuk. Så varför vill hon det? Min pappa var ganska sjuk då och när jag gick andra året så dog han. Han hade ALS. När han dog var jag hemma på begravning och då var det flera som mamma pratade med som jag inte visste vilka det var. När jag frågade svarade hon bara att det var sådana som dom kände. Fast dom tittade hela tiden på mig märkte jag. Sen åkte jag tillbaka till skolan. Det gick sådär, för jag tror att det var fler inblandade. Många som gick samma program ville inte göra jobb med mig och sånt. De visste väl,men ville inte bli inblandade. När pappa dog fick jag pengar av ett försäkringsbolag, och sen får jag det varje månad. Så jag tänkte att jag flyttar för det funkade ju inte med skolan ändå.
Så jag flyttade till en stad som ligger ca 6 mil från där jag föddes. En mycket större stad, så man kan försvinna mer.
Jag hade ju fattat att mamma och pappa hade någon koll på mig via skolan. Och på begravningen var dom som jag inte kände säkert där för att ta in vem jag var, så att de kan kolla mig sen. Jag tänkte att om jag flyttar till en stor stad hittar dom mig inte, men det gjorde dom. Flera gånger när jag gick ut såg jag att dom stog utanför och tittade. Ibland följde dom efter, men inte alltid, då tänker jag att det är någon jag inte känner igen som skuggade mig istället. Ibland vände jag om som om jag hade glömt något i lägenheten och tog mig en ordentlig titt på dom jag mötte så jag skulle känna igen dom ifall dom skulle skugga mig igen. Det blev värre och värre mamma visste allt som jag gjorde. Ibland tror jag att hon visste färgen på mina kalsonger.
Så jag tänkte att jag måste gömma mig på nåt sätt. Jag skickde efter flera stycken fake-id från internet och så köpte jag en telefon för 99:- och ett kontantkort. Sen började jag söka olika lägenheter. Jag fick en förra månaden så nu har jag flyttat in i den. Jag har kvar min vanliga lägenhet, men har sökt en liten etta i mitt vanliga namn, så att alla tror att jag bor där. Jag tänker gå dit på natten en gång i månaden när jag kan sen om nån förföljer mig och hämta post. Så är det ett stort hus också, och om jag har jacka med luva ser man inte.
Jag tänker köpa ny telefon varje månad nu, för de kostar bara 99:- Och han jag bor hos tror att jag heter något annat. Jag har ca 450 000:- på banken och får nästa 3500:- på försäkring varje månad. Jag har köpt trådlöst intenet kontant.
Tror ni jag kan hålla mig bort nåt år eller så, då borde dom väl ha tröttnat?
Jag tänkte att fortsätta med skolan då om det är ok med dom. Fast man vet ju inte.
Jag ringde mamma och sa att jag ska gömma mig så dom inte kan hitta mig, så hon vet att jag gömt mig. Ibland tror jag att det är hon som håller i alltihop, och då skulle ju hon såklart berätta, fast det gör hon väl ändå. Fast jag tror att hon skulle bli orolig annars.
Tror ni jag är säker, eller kommer dom hitta mig????
Vet inte riktigt var jag ska börja. jag gick i skolan och gymnasiet och sen universitet fast jag gick inte färdigt det. Saker och ting började hända runt mig som jag inte först fattade. Konstiga småsaker som man ibland inte tänker på men när man tänker på dem syns de klarare. Det började med att mina föräldrar verkade veta vad jag gjorde fast jag inte sagt nåt. Jag hade flyttat långt hemifrån då för att gå på universitet. När jag pratade med dem på telefon kunde de ibland fråga om saker de inte visste att jag hade gjort. Till exempel blev det väligt konstigt mellan några jag bodde med och mig, så jag flyttade till en en rums lägenhet så jag inte skulle störa. Det hade jag inte sagt till mina föräldrar, men de frågade om det innan jag hade sagt något.
Jag blev sjuk en gång när jag bodde borta, så jag gick till doktorn. Hon pratade om massa saker som inte hade med sjukdomen att göra. Hon frågade hur jag bodde och var och sånt. Sen sa hon att jag var tvungen att komma tillbaka. Jag gick nog dit 5 gånger. Fast jag var frisk efter 2 ville hon att jag skulle gå dit. Då tänkte jag att det vill dom ju inte om man inte är sjuk. Så varför vill hon det? Min pappa var ganska sjuk då och när jag gick andra året så dog han. Han hade ALS. När han dog var jag hemma på begravning och då var det flera som mamma pratade med som jag inte visste vilka det var. När jag frågade svarade hon bara att det var sådana som dom kände. Fast dom tittade hela tiden på mig märkte jag. Sen åkte jag tillbaka till skolan. Det gick sådär, för jag tror att det var fler inblandade. Många som gick samma program ville inte göra jobb med mig och sånt. De visste väl,men ville inte bli inblandade. När pappa dog fick jag pengar av ett försäkringsbolag, och sen får jag det varje månad. Så jag tänkte att jag flyttar för det funkade ju inte med skolan ändå.
Så jag flyttade till en stad som ligger ca 6 mil från där jag föddes. En mycket större stad, så man kan försvinna mer.
Jag hade ju fattat att mamma och pappa hade någon koll på mig via skolan. Och på begravningen var dom som jag inte kände säkert där för att ta in vem jag var, så att de kan kolla mig sen. Jag tänkte att om jag flyttar till en stor stad hittar dom mig inte, men det gjorde dom. Flera gånger när jag gick ut såg jag att dom stog utanför och tittade. Ibland följde dom efter, men inte alltid, då tänker jag att det är någon jag inte känner igen som skuggade mig istället. Ibland vände jag om som om jag hade glömt något i lägenheten och tog mig en ordentlig titt på dom jag mötte så jag skulle känna igen dom ifall dom skulle skugga mig igen. Det blev värre och värre mamma visste allt som jag gjorde. Ibland tror jag att hon visste färgen på mina kalsonger.
Så jag tänkte att jag måste gömma mig på nåt sätt. Jag skickde efter flera stycken fake-id från internet och så köpte jag en telefon för 99:- och ett kontantkort. Sen började jag söka olika lägenheter. Jag fick en förra månaden så nu har jag flyttat in i den. Jag har kvar min vanliga lägenhet, men har sökt en liten etta i mitt vanliga namn, så att alla tror att jag bor där. Jag tänker gå dit på natten en gång i månaden när jag kan sen om nån förföljer mig och hämta post. Så är det ett stort hus också, och om jag har jacka med luva ser man inte.
Jag tänker köpa ny telefon varje månad nu, för de kostar bara 99:- Och han jag bor hos tror att jag heter något annat. Jag har ca 450 000:- på banken och får nästa 3500:- på försäkring varje månad. Jag har köpt trådlöst intenet kontant.
Tror ni jag kan hålla mig bort nåt år eller så, då borde dom väl ha tröttnat?
Jag tänkte att fortsätta med skolan då om det är ok med dom. Fast man vet ju inte.
Jag ringde mamma och sa att jag ska gömma mig så dom inte kan hitta mig, så hon vet att jag gömt mig. Ibland tror jag att det är hon som håller i alltihop, och då skulle ju hon såklart berätta, fast det gör hon väl ändå. Fast jag tror att hon skulle bli orolig annars.
Tror ni jag är säker, eller kommer dom hitta mig????
