Hur mycket ska man ta/förstå?

Ja exakt så känner jag också och vi båda vet ju att hon faktiskt både har familj och vänner som hon umgås med dagligen så "farligt" kan det nog inte va.
Det har du säkert helt rätt i och det är jag medveten om, jag vet att min kille inte alls vill ha henne men dels är detta en liten bekräftelse både för de förflutna och även nu också eller i början för nu tycker han ju att det är sjukt jobbigt. Har väl även sagt lite att det är hans eget fel oavsett anledning!

1. Ni måste acceptera ett grundläggande faktum. Någon som håller på som hon gör är psykisk sjuk. Det kan vara ett problem av tillfälligt eller bestående slag men det spelar ingen roll. Hon är inte vid sina sinnes fulla bruk just nu. Är ni med på det?

2. Om ni accepterar att hon är sjuk så kommer vi till punkt 2. Det går inte att tala till någon så att den blir frisk. Jag förstår att ni är frustrerade och vill tala henne till rätta men det är nära 0% sannolikhet att det fungerar. Ni har dessutom försökt så många gånger att ni borde dra slutsatsen att det inte går.

Sammanfattningsvis. Hon är inte frisk. Ni kan inte säga någonting som kommer få henne frisk.

Vad har ni för alternativ om ni accepterar det? Ni kan förstås adoptera henne och hjälpa henne genom psykiatrin. Vill ni det? Jag gissar nej. Det betyder i så fall att det är helt poänglöst att försöka hjälpa henne.

Vilka alternativ har ni då kvar? Jag skulle säga ignorera henne eller skicka myndigheterna på henne. Mitt förslag är att ni börjar med plan A ignorera henne. Det innebär att ni nästa gång hon hör av sig säger att ni härmed bryter kontakten och så gör ni det. Oavsett vad som än händer så svarar ingen av er och tar inte kontakten med henne.

Plan B är att kontakta polisen. Om det inte hjälper att ignorera henne i ett par månader eller om ni känner er hotade så måste ni kontakta polisen. Förbered er redan nu på den möjligheten. Skriv dagbok om precis allt hon gör så detaljerat och sakligt som möjligt. Det kommer ni ha nytta av om ni behöver söka hjälp.

Tack! Jag förstår självklart hur du menar och har själv tänkt så många gånger men när man är inne i det hela blir man lätt förvirrad därav behövde jag väl höra det några gånger och få lite stöd.
Det tar dessvärre på en mer än man tror!
Då kör vi på ignorera med gott samvete