Vänstern, välfärdsstaten och massinvandringen

Ekonomipristagaren Milton Friedman konstaterade något som man knappast måste vara Nobelpristagare för att begripa:
Sverige bär syn för sägen; trots världens högsta skattetryck skärs det ned i all offentlig service. Undantaget är de invandringsrelaterade kostnaderna där inga gränser verkar existera. Välfärdsstaten kraschar inte med buller och bång, den eroderar i en gradvis process som utspelar sig inför våra ögon i denna stund.

Nyliberala Alliansen är medvetna om detta och utnyttjar massinvandringen av lågutbildade, kulturellt ointegrerbara för att torpedera bidragssamhället, vår stelbenta arbetsrätt och våra skyhöga lönekostnader. Ett talande exempel på detta är regeringens rapport om somaliernas höga arbetslöshet (diskuteras i separat tråd), där man understryker att somaliernas situation är mycket bättre i USA. Slutsats: vi skall införa ett sink-or-swim-system likt det i USA för att hjälpa somalierna.

S, V och MP är som bekant även de för en synnerligen generös invandringspolitik. De reagerar av gammal vana med ryggmärgen för icke-vita, fattiga som i deras ideologi alltid är förtryckta offer som skall hjälpas.

Vänstern, ffa. S, har naturligtvis haft ett kortsiktigt intresse av massinvandringen (bidragsröster), medan Allianspartiernas intresse är mer långsiktigt (krossandet av socialstaten och arbetsrätten). Allting förpackas naturligtvis aptitretande som "humanism", "alla människors lika värde", "öppenhet", "mångkultur" osv.


Är vänstern så korkad att de tror att välfärdsstaten kan bibehållas med nuvarande massinvandring? Har Alliansen funnit vänsterns svaga punkt i strävan att göra Sveriges ekonomi mer USA-lik? Går vänstern i Alliansens fälla eller har de en långsiktig plan?

Varför skulle det inte vara möjligt att avveckla bidragssamhället utan massinvandring?

Den invandring vi ser nu kommer få Sverige på fall med massor av döda svenskar, avveckling av biddragssamhället var aldrig målet utan regelrätt krig.

Att avveckla välfärdsstaten när en stor del av befolkningen är beroende av bidrag är inte genomförbart på "normal" parlamentarisk väg eftersom bidragstagarna kommer att rösta emot. Välfärdsstaten måste krossas genom att överbelasta den, vilket vi nu ser Alliansen göra mha. massinvandringen.

Frågan är: Har vänstern fattat detta?

Alliansen har fattat detta och genomför politiken som krävs för att krossa välfärdsstaten genom invandring påhejade av galna miljöpartister. Alliansen hoppas dock att svensken inte ska göra kopplingen vi och dom utifrån svenskar och invandrare utan utifrån vi som har och de som inte har ekonomiska medel. Vänstern (S) har inte riktigt fattat galoppen ännu. De tror och hoppas på fler nyttiga bidragsberoende idioter som röstar på dem samtidigt som de helhjärtat tror på myten om sin egen godhet. V orkar jag inte ens gå in på. Förbered er på ett klassamhälle utav rang gott folk, dessutom med en etnisk touch på samhällsklasserna. Sverige 2030 kommer inte vara ett trevlig land att bo i. Välfärdsstaten Sverige kan vi helt enkelt glömma, sörjd och saknad av ingen verkar det som utifrån hur folk röstar och politiker agerar.

Sverige blir en sopstation där alla stackare som inte kan dra blir kvar,kristider blir saneringstider.
Varför försöka plugga i sverige när det inte lönar sig ekonomiskt?
Personligen skall jag inte jobba en timme mer än nödvändigt,gör och har inte gjort det på flera år.

Är vänstern bara trögfattade och glada över tillkommande bidragsröster eller har de en långsiktig plan med massinvandringsvurmen?

Det är en väldigt bra fråga och jag tror att svaret är ett: ja. Vänstern är helt enkelt för förstockade för att förstå sambandet mellan välfärdsstaten och invandring. Det blir kortslutning i skallen helt enkelt, det är en förbjuden tanke. "Att ställa grupp mot grupp" som man så vackert uttrycker det i pressen.

Det finns förstås vänstermänniskor som är nyktrare, men de hörs inte i media. Längre ut på vänsterkanten är det inte heller lika självklart med invandring. Kommunister har ju åtminstone förr varit emot både invandring, homosexualitet och andra PK-saker. Men den "vänster" vi har idag är i huvudsak resterna av den bortklemade 68-vänstern. Godhetsriddarna, palestinaaktivister och världsförbättrare snarare än klasskämpar. De har aldrig sett dåliga tider, utan levt i västvärldens framgångsbubbla i Sovjetimperiets och kommunismens dödsryckningar. De är förmodligen helt enkelt fullt övertygade om att "vi har råd". Skattekistan är oändlig. Vi har råd med vad som helst med samma självklarhet som för en rikemansson i tonåren.

Men jag tror inte att det är någon slump att Moderaterna gjort upp med Miljöpartiet. Moderaterna vill definitivt inte betala socialbidrag för en massa människor som är omöjliga på arbetsmarknaden. Det är definitivt inte någon blå politik. Moderaterna vill göra Sverige till ett USA. Göra så att invandringen omöjliggör det välfärdssamhälle vi har idag. Välfärden vore omöjlig att förändra på politisk väg. Det går inte i Sverige. Men om det blir orimligt dyrt, och allt beror på vår kära invandring, ja då kommer man tvingas till förändring förr eller senare. För det är trots allt så att det land som mer än något annat står för denna mångkultur, och det land som står som modell för det här experimentet, det är USA.

Det kommer bli ett bryskt uppvaknande för många på vänsterkanten, när det står klart vad invandringen kommmer att innebära i praktiken. Och då är det försent.

Kan det i detta också finnas en hopblandning av pengar och varor?
Om ett bröd kostar 10 kronor, och det finns 100 människor, och Bill har 1000 kronor,
så fördelar vi pengarna rättvist mellan alla människor, 10 kronor vardera,
och alla kan äta sig mätta.

Problemet är att man glömde kolla hur många bröd det finns.

Att man mättar munnar genom att dividera (virtuella) förmögenheter?

Visst är det ironiskt att vänstern använder just argumentet "inte ställa grupp mot grupp" med tanke på att den marxistiska klasskampen utgör grunden för hela deras ideologi.

Men vänstern är ju inte någon monolit av känslostyrda batikhäxor, det finns en hel del logisk intelligens där också (tänk sådana som Mikael Damberg, Thomas Östros och Stefan Löfven). De lär ju rimligen fatta att dagens invandring raskt eroderar de sista resterna av folkhemmet.

Eller kanske tror de att skapandet av en ny, invandrad underklass ger deras klasskampsideologi ny relevans, en relevans de reformerat bort själva genom att göra arbetarklassen till konsumtionsgalen medelklass?

Den gamla klassvänstern som kämpade mot privilegiesamhället och ville åstadkomma grundläggande social rättvisa och drägliga villkor för enkla arbetande människor i ett land är mer eller mindre död. Praktiskt arbete med klassfrågor lämnar i stort sett vänstern kall i dag.

Efter 1968 har vänstern överflyglats av pseudointellektuella postmarxister som lagt klassperspektiven och välfärdsambitionerna på hyllan. De anser att nationalstaten är alltför trång för deras intellektuella ambitioner- som väldigt sällan finner något utlopp för praktiskt förankrad politik. Istället fokuserar man på Palestinafrågan, förekomsten av frukt från israeliska bosättningar i livsmedelsbutiker, mångkultur, identitetspolitik, kulturstudier, HBTQ-frågor, användningen av könsneutrala toaletter och pronomen och bekämpning av de fåtaliga normer som överlevde 1968.

Importen av en ny utrikesfödd underklass kommer inte att tända någon klasskampsgnista hos dagens vänster. Möjligen hos de utrikesfödda själva i ett senare skede men under inga omständigheter hos de dementa postmarxisterna. De har inget språk eller gemensamma erfarenheter för att möta vare sig under- eller arbetarklass- oavsett om den är svensk eller utländsk. Vad ska de tala med varandra om? Kritisk teori? Det blir i så fall en repris på när marxiststudenter på rymmen från Socialhögskolan skulle medvetandegöra motorburen ungdom om internationell solidaritet och arbetarklassens kampenhet för 40 år sedan. Det vill säga totalt misslyckat.

Sossarnas mer realistiska flygel kommer antagligen att få kämpa som djur framöver för att hålla tillbaka Mona Sahlins postmarxistiska kadrer.

Den här bloggposten sammanfattar vänsterns problem ganska väl:
http://blog.zaramis.se/2011/11/13/vanstern-som-ett-problem-for-arbetarklassenfolket/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaig n=Feed%3A+Svensson+%28Svensson%29

Du har nog rätt i att post-/kulturmarxisterna helt har tagit över vänstern. Och dessa är i sin tur så verklighetsfrånvända och bottenlöst korkade att de inte greppar massinvandringens effekt på välfärdsstaten. Samtidigt undrar man ju lite om inte en och annan i HBTQ-, gender- och feministmaffian känner en viss tvekan över massimporten av hukande hucklen och patriarkala hustyranner från MENAs alla lorthål.

Varför skulle de göra det? Flertalet av dessa figurer kommer ju ur medelklasshem och har inga som helst praktiska erfarenheter av hur arbetarklasstillvaro ser ut och än mindre hur underklassens liv ter sig i Sverige. De är inte intresserade av den saken heller. Det är en attityd, en extern gest till beundrande likasinnade, bekämpande av normer och en intellektuell övning. Det är däremot inte praktisk politik. Det kretsar kring relationer mellan kategorier som ras, gender, sexuell läggning etc. De här värderingarna är naturligtvis totalt inkompatibla med de värderingar som den genomsnittlige somaliern eller afghanen har men det spelar ingen roll så länge man slipper träffa honom- maior e longinquo reverentia.