Vad har hänt mig

Hej

Kort bakgrundsinformation:

Jag är en kille på 18 år o pluggar tredje året på gymnasiet.

I tisdags hände det något under lektionen, som att en "skruv" drogs ur min kropp och att jag inte funkat korrekt
sedan dess. Jag började att få "adrenalinattacker" i samband med när jag skulle svälja, och det hela slutade
med att jag inte kunde sitta kvar längre på lektionen utan gick hem. Påväg hem på bussen så kände jag hur dessa
panikattacker kom igen. Det känns som att jag är extremt nervös och plötsligt kommer adrenalinet i kanske någon
sekund och försvinner. Oftast händer detta när jag äter, sitter någonstans eller vid redovisningar.

Redovisningar har jag ALLTID haft problem med, jag har tagit inderal (betablockerare) för redovisningar men
inte ens 80mg inderal (dubbeldos) kunde stoppa adrenalinet som pumpades ut i kroppen igår, blev HELT yr när det
skulle bli min tur att snacka och jag kände direkt att det fanns inte en CHANS att jag skulle klara av detta.
Allt detta "bemöt problemet" snacket var helt omöjligt alltså.

Sedan den dagen (tisdags) detta började sökte jag till Sankt Görans psykmottagning för att se vad fan det är som
hänt mig.

Jag har även tagit avstånd från allting (mitt beslut), min domarkarriär där jag är relativt högt uppsatt, träningen
där jag tränar för att tävla i framtiden och så vidare.

Generellt sett känner jag att i allting jag håller på med så satsar jag högt och har mycket press på mig. Min
självkänsla är låg (tror jag) eftersom jag tycker inte att jag duger som jag är, jag är för i övrigt extremt
utseendefixerad och ser väldigt bra ut enligt många. Har tagit steroider i samband med min träning men inte längre
pga hälsoskäl.


Jag är ganska osäker/har låg självkänsla men jag döljer det med ett stort självförtroende som jag utstrålar. Bland
sociala kretsar är jag alltid "ledaren" och jag enligt många "får vilken tjej som helst", men sanningen är långt
ifrån att jag får alla tjejer. Nästan så att jag varit nära på att gråta för några helger sen då jag var så ensam
att det bara inte fanns.

Jag vet inte vad jag ska göra, livet känns inte som förut, kan inte sitta still utan går runt ständigt med en extrem
nervositet och oro, är rädd för att råka ut för dessa "adrenalinattacker" hela tiden. Har pratat med min mamma och
hon säger att detta beror på all press/krav som jag ställer på mig själv.

Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig helt förlamad då jag känner att detta inte går över av sig självt, jag vill bara att jag ska bli gamla jag som jag var för 1 vecka sen, utan oro och
denna extrema nervositet.

Är det några frågor så får ni ställa de så svarar jag så fort jag kan.

Tack

Hej

Gå till närmsta vårdcentral och få en kroppslig utredning på¨dina besvär. Finner de inga fel så är det en bra ide att gå och prata med någon angående dina höga prestationskrav som du har på Dig själv.

Det är inte ovanligt att en panikattack sätter igång flera liknande attacker då rädslan för att drabbas av sådan attack är så stark att kroppen svarar med just sådana symtom som Du beskriver.

Jag håller med din mamma där. Jag har själv varit med om detta.
Hade rejäla problem när jag gick i gymnasiet och skulle redovisa. Benen darrade, adrenalinet ökade och jag kände bara hur jag kommer svimma om jag skulle stå där uppe. Började sjukanmäla mig ifrån detta när jag väl hade redovisning.

Vi ställer för höga krav på oss själva, vi är ganska osäkra på om vi kommer klara detta och hur alla kommer att döma ut oss. Gör som jag började göra på universitet, jag föreställde mig att alla sov medan jag redovisade och att ingen lyssnade. Sedan den dagen har jag aldrig haft det problemet igen. Nu tycker jag om att redovisa.

Lugn, du behöver inte oroa dig för att inte duga till. Vi är som vi är. Det värsta som kan ske är att det går dåligt. Det får gå dåligt då. Kommer en annan gång där du kan göra bättre ifrån dig.

Psykologi och psykiatri --> Psykiska problem
/Moderator

Du gör alldeles rätt i att söka hjälp. Jag tycker i allmänhet att du verkar ha god insyn i din egen problematik, vilket är lovande om du vill komma till rätta med den. Många går med liknande känslor utan att vilja inse att ens eget förhållningssätt till saker och ting kan vara boven. Perfektionism och dylikt är ett utmärkt sätt att stänga ute ångest men fungerar nog bara till en viss nivå. Kan det vara att du så att säga har nått över den nivån, och att du nu inte har några redskap för att hantera den med, då du är van att det fungerar med perfektionismen?

tack för era svar.

tror ni att KBT är ett alternativ?

Du har med största sannolikhet panikångest, men bör ändå kontrollera med läkaren att det inte beror på något annat.

KBT är vetenskapligt bevisat effektivt mot detta och du bör begära av din läkare att få remiss till en KBT-psykolog. Var dock förberedd på att läkaren vill skriva ut ångestdämpande psykofarmaka istället. Den är också bevisat effektiv, men med det lilla kruxet att du kan bli tvungen att äta de medicinerna under en lång tid framöver. KBT tar bort problemet. Psykofarmaka tar bort symtomen.

Om du vill ha snabbare vård kan du anlita en psykolog privat, men då måste du (dina föräldrar) betala. Det kan dock vara värt några tusenlappar att lösa problemet så snabbt som möjligt och inte stå i kö för vård. Det handlar såklart om er ekonomiska situation.

Något som kan vara lugnande att känna till: Panikattacker är oerhört obehagliga men de är inte farliga.