Den "andra vågen" av zombiefilmer och böcker har hållit i sig ett tag nu. Det slog mig att det typiska zombie-scenariot förmodligen reflekterar hur de flesta stadsbor upplever sina liv nu för tiden.
Det är en jäkla massa människor över allt. Du har en lite krets omkring dig som du bryr dig om, och alla andra kunde lika gärna vara vandrande lik. Som bäst är de i vägen och i värsta fall en direkt livsfara.
Jag håller inte med eftersom man har en empatisk förmåga till människor i sin närhet som man ser på stan, men en zombie har man svårt att ha empati med..
