Jag är ensam

Säkert har det med saken att göra. Hade det vara studiecirklarnas och folkbildningens tidevarv så....men nu är det "specialisttider".

Jag kan knappast vara ensam om problemet, jag kan inte avra den enda som ser att vi inte KAN hjälpa varann så mkt, vi har inga resurser.
Det tar inte lång tid före "nätverkandet" börjar luckras upp, för at prata nysvenska, och kvar är de lite udda, de som har någon anledning att inte ha råd, kunna, vilja.

Jaså? Är människor annorlunda nu än för 30 år sedan menar du, eller är det samhället som är annorlunda?


Det är väl klart vi KAN. Vad är det du behöver för resurser menar du?

D Roger,

Börja lev istället för att säga att ditt umgänge mår skit. Flytta till en annan stad och lär känna folk. Livet är för kort, börja lev det livet du alltid velat göra. Finns ingen motivation till något behöver du bara börja med något nytt, vilket gör att trösklarna till olika saker går över och du kan börja leva på riktigt.

/Filip

Det där var lite taffligt

Såklart det finns hopp! Jag förstår att dagarna blir annorlunda när man inte jobbar och har ojämn energi. Det är du inte ensam om. Ett litet tips är att du tänker igenom vad du skulle vilja göra, stort som smått. Gör en lista vetja Då får du en överblick av var du har dina drömmar och mål. Och kan börja göra sånt som du vill göra och mår bra av. Det behöver inte vara mer märkvärdigt än en promenad i solen. Försök att hitta nya människor. En kurs? En ny hobby? Det behöver inte heller vara så märkvärdigt eller dyrt. Men du måste vidga dina cirklar om du ska hitta nya vänner att hänga med. Lycka till!

DU verkar vara dum i huvet Du ser /märker dina närmsta vänner har problem ändå vill du bort från dom Du ska hjälpa dom. Hoppas dom lämmnar dig för gott så ska du se hur det är att leva ENSAM



Du är ett svin utan moral

HAHAHAHA! Ör skieeet höööög!

Men seriööst, är do frå norland TS? Jag ka liksom läesa diin text. Som norläenskt..

HUr som,

OnT: Jobbigt problem du har där TS. Jag skulle rekommendera dig att börja ägna dig åt en hobby! Samla på frimärken, bingo-lotto, mata ankor eller något anat roligt! Då glömmer man snart alla sina problem!

Skaffa nya vänner. Var min första spontana tanke! Vet att det kan vara ganska svårt ibland, men det är väl värt det!

Båda två, människan har inte förändrats men hur hon tänker har gjort det.


Det är, som jag betecknade det, "nätverket" som bryts upp. Det är dålig ekonomi som får dig att avstå från att göra ..ja allt. Det är själva saken att man inte för nytta med sig in i nätverket. Du kanske snarare blir en belastning.

Absolut, vore jag yngre och inte så förbannat sjuk så...
Det finns hela tiden i tanken, men...ny stad? Här i Sverige?
Min realistiska dröm vore snarare en billig villa på landet och sen tillbringa vintern i värmen.

Ja, men hela FB är rätt taffligt... Sen visar det ju en föreställning om vad en psykiatiker gör.



Som jag upplever det är det oerhört svårt att vidga sina cirklar. Jag är sjuk, pank och har svårt att tillföra något. Sen försöker jag ju men som sagt, alla har sin agenda, den må vara att sitta och kolka Öl maximalt eller snickra på sommarstugan i Sälen. Mitt problem är inte att träffa människor utan snarare rätt människor som man får en djupare kontakt med.

Men du kan inte ta ifrån en 35 årig man sin frihet, tjänar han sina pengar och lyder lagen kan jag inte hindra honom från att supa. Jag styr inte över bostadsförmedlingen eller socialen. Och så vidare. Att man sen hjälper sina vänner, klart, men man måste ju ha möjligheter, resurser. Det är plågsamt att se de som helt självvalt väljer en trist väg men det är inte mycket man kan göra.

Hehe, tyckte jag skrev bra för att käkat 30 stilnoct.

Det låter som det är fett drag i din lokala pensionärsförening?


Klart men det är väldigt svårt. Det märks att man blir äldre också, det är ofta barn och jobb för hela slanten. Och som sagt, idagsläget är jag ju "värdelös" i ett nätverk.