Vilka kör på tjack just nu?

Tror nog att roppish reagerade på att du sa att det var så rent som det kan bli.. svårt att veta..

Försök att ta det lugnt, ta dig ett bad och försök koppla av så gott det går så löser det sig ska du se. Ät lite mat åxå, det blir man trött av

Oj förlåt ÅTERIGEN! det ska stå bästa som finns i sthlm just nu. hur gör ni för att må bra utan droger??

har ju testat allt men inget hjälper.

Gå till en psykolag, börja träna, käka bra mat.

ok jag kan väl nämna allt jag varit på/gått på:

Psykologer
flera olika Behandlinghem
Häktet 3 grr
Fägelse (5 mån)
jag lämnade prover i ett år (4grr i veckan) kan tillägga att jag fuskade
gått med i NA (skitprogam som jag funderar på att gå in igen)
jag har tom fått bo UTANFÖR sthlm i 2 år (där känner man oxå folk)
Bytt nr xantal grr men det slutar alltid med att de ser mig eller att jag inte orkar hålla emot.

vad mer kan man göra?

Kolla det är ett STORT problem med mig, när ATn kommer så vill jag dö å skita i allt eller döda någon osv, jag klarar inte av ATn, så jag MÅSTE ta någonting som lugnar ner mig, sen när jag väl får min sil eller roppar eller metadon osv så är allt frid å fröjd och jag ÄLSKAR tjack igen.

Vem har sagt att vi ens gör det alls...?

De som mår bra även utan droger använder sig inte av nån gemensamm universal übermetod, utan det är upp till var och en att på nåt sätt försöka hitta vad som funkar för en själv. Det är bara DU som kan avgöra vad som skulle kunna få just DIG intresserad och engagerad nog för att lyckas med ett liv och lycka utanför drogernas värld.
Hjälp, förslag och stöd från sin omgivning kan man få i osaliga mängder men det är inte förrän du själv tror på nåt av det som det börjar göra nytta.

All förändring måste börja innifrån...
Med själva viljan att förändra, även om man inte klarar av att ta itu med det rent konkret. Då får man hoppas att omgivningen i form av släkt, vänner, myndigheter etc, på olika sätt agerar för dig tills dess att du återhämtat dig tillräckligt och din vilja är stark nog för att du ska orka börja involvera dig själv i de praktiska delarna.
Det är nog då det -jobbigaste- på hela "vägen tillbaka till livet" börjar. Man ser väldigt lätt allt som helt enorma och oöverstigliga problem som man inte kan förstå sig på var eller hur man ens ska börja ta itu med. Men det blir långsamt bättre sägs det iaf, så hang in there...

oj oj oj... vägen tillbaka till livet har jag redan vandrat en gång, sedan blev det återfall PRECIS när suget blev som svagast, och det var då efter 6 månader. Hur det gikc till minns jag inte ens. Men jag känner mig fast, kommer inge vart alls längre, vill absolut INTE!!!!!! ha hjälp av socialen igen, de har flyttat runt mig från hem till hem i 2 år, och visst har det blivit bättre?? Jävla skit alltihoppp

Jag fattar att det känns som ett jävligt tungt nederlag att få ett återfall, men jag vägrar att helt blåögt tro på att "vägen till livet" nånsin skulle vara helt rak och utan gropar. Det kan man dessvärre inte förvänta sig. Om det vore -lätt- att lägga ner drogerna så skulle det aldrig ens nämnas.
Att få återfall är inget konstigt, men man måste lyckas intala sig själv att se det som just vad det är - ett återfall och inte mer än så! Man ska inte se det som att ett enda återfall (eller ens massvis av dem heller för den delen) innebär att alla ens ansträngningar är bortkastade. Det är då man ger upp och allt lätt rasar tillbaka till hur det var innan, men ifall man kan tillåta sig att erkänna sin svaghet i ett återfall så kan man fortfarande fortsätta därifrån ändå.

Jag tror inte man ska ha som mål hugget i sten att aldrig nånsin mer använda droger, för då faller man hårt som fan om man skulle få ett återfall. Inrikta dig på en dag i taget.
Det handlar inte om att ha så lång kontinuerlig period av drogfrihet som möjligt tills du dör. Det handlar om att ha så många sammanlagt drogfria dagar som möjligt...

du kan mkt låter som en BRA behandlingassistent
Jo ju mer jag tänker på framtidien desto värre knns allt, allt är hopplöst, tänker jag bara att idag ska jag "bara" ta metadon så kanske jag klarar skiten, sen minskar man ner, eller hur gör man?? INGET kommer lyckas... nej nu tänker jag för långt igen... en dag i taget var det ju, idag ska jag ta mitt älckade tjack (jo jag älskar det igen ) sen ska jag ut å fixa pengar. sen kommer den hemska ATn igen så jag får INTE glömma ropparna och metadonet som jag ska ta dagen EFTER, inte samma dag så jag dör.
jaha det var väl min vanliga dag då?? fast som vanligt kommerjga väl glömma ropparna eller metadonet eller bäggre två så jag får sitta med en jävlans AT, hoppas det blir på natten isånnafall så jag slipper få lust att döda nån

Sova kan man inteheller... gör ont hur jag än ligger, har ont i armvcket (IV), musklerna i bägge armarna (IM) och i min högra hand som svullnade upp som tusan för jag inte hann lossa på skärpet (IV).... så kan det gå om man inte har koll på kombinationer mellan droger.

Har du satt fel eller varför kör du im ?

menar du mig? min kompis satt IM på mig 2 grr för jag skulle få nånting som gjorde att jag inte skulle dö av den där sjuka kombinationen.

Hur kommer det sig att handen svullnar upp för att du inte hann lossa på skärpet...? Jag är iofs inte värdsexpert på iv:ande men det där har jag lyckligtvis aldrig varit med om.


Nä fy fan, behandlingsassistent skulle jag inte fixa att jobba som! Må så vara att jag har en väl utvecklad empatisk förmåga att sätta mig in i andra människors situation och se saker ur deras perspektiv, men jag vill förbli på det viset också
Tror inte att jag som person passar för sådana jobb i längden eftersom jag utöver att vara empatisk även är en mycket cynisk människa med rätt låg bullshit-tolerance från människor
Jag blandar mig gärna i när jag känner att jag har rätt humör och inställning för det genom att göra mina bidrag och inlägg... Skulle jag hamna på att -jobba- inom området så skulle jag förmodligen till slut tappa humöret och bli så grinig och bitter att all förmåga till empati får letas fram av kirurg med med gynekologiska instrument på nån stackars patient Det är bara vad jag tror fast det är klart, jag kanske skulle passa perfekt inom det jobbet trots allt...

Sen är jag inte direkt utbildad inom området heller. Må så vara att jag har rätt i en del jag säger men det beror bara på att jag har den empatiska förmågan, drar slutsatser, har hört/läst vad andra sagt om situationerna och har sett en massa på tv... Okej, viss personlig erfarenhet har jag väl iofs också men det är ju bara applicerbart på just min situation och inget jag antar skulle vara relevant för andras situation. Mina erfarenheter av det berömda "träsket" är rätt lååångt ifrån situationen som du beskriver, men ändå känner jag att jag åtminstone har liiiiiite koll eftersom det ändå handlar mycket om mentaliteten.

Oavsett vilka yttre omständigheter ett missbruk innebär så tror jag att mentaliteten hos brukarna är rätt lika åtminstone från början i form av vilken utgångspunkt man har. Sedan dras det iväg åt olika riktningar mycket beroende på omständigheterna, men jag tror att de flesta missbrukare börjar sin bana på grund av någorlunda liknande grundläggande tillstånd, mentalitet och inställning:

* Känslor av hopplöshet inför sin livssituation.
* Maktlöshet att kunna påverka något till att bli bättre.
* Att livet i största allmänhet känns meningslöst.
* En gnagande tomhetskänsla nånstans inom sig som man blir mer och mer frustrerad över att inte kunna fylla med något.
* Uppgivenhet inför framtiden.
* Och givetvis det klassiska med depression eller andra psykiska sjukdommar.
(* Det finns förståss också gott om folk som börjar genom att bara experimentera lite av nyfikenhet eller som partyknarkare, men det känns inte så aktuellt här.)

Oavsett vilket/vilka av anledningarna man har så får man till slut upp ögonen för droger och beslutar sig för att ge det en chans att pröva och se. Då märker man att den verklighetsflykten mycket riktigt gör så att allt känns bättre åtminstone en stund. Vips - så åker man dit snabbt som attan (men utan att märka det) allt eftersom man tar till den verklighetsflykten igen och igen. Innan man vet ordet av kanske man redan torskat ordentligt, eftersom det är först när man försöker sluta som man märker hur fast man faktiskt är...

Getting warm yet...?
Fattas bara att man ska lyckas komma på lite bra lösningar på själva -problemen- nu också, så skulle den där ovanstående listan kännas så mycket mer motiverad att ha med över huvud taget

Intressant post.. Men menar du att dom där tillstånden du listade upp är något man har innan man börjar, dvs att de är en anledning att man provar nån drog eller att det kommer efter man hamnat i missbruk? Låter som man ska hålla sig borta då då, du prickade ju fan in mej helt o hållet där Jag som gått o funderat på att prova "tyngre" grejer (xtc är det tyngsta cns jag kört)