Hello.
Mitt namn skola vara David Crocker, avlägsen släkting till familjen Macahan. Jag är lite smått berusad av detta fagra amfetamin.
Okej, seriöst nu för fan.. Jag tog mig en dutt vid elva, sen arbetade man som en jävla lågavlönad balthora hela dagen lång. Sällan har min arbetskamrat fått se mig gå in i problemlösandets vidriga besudlade utmarker med en sådan strålande entusiasm. Inte ofta man jobbar som ett svin endast för nöjets skull, för det gjorde jag verkligen denna dag. Och ändå hade jag tid att snacka meningslös skit. Ett tag kallade jag mig Pepito och utgav mig för att ha emigrerat från Mexico till förenta staterna. Nästa sekund var denna karaktär ersatt av en rutinerad texas-slavs oavbrutna tjöt om vilket hårt liv det var innan dem blev befriade av nordstatarna. "All I did as a child was to harvest the damn cotton for those whitedevils who owned us. But in these days, were all like brothers you know. God bless America!" Men sjukaste var när jag helt plötsligt blev en kentuckysnut och nekade min arbetskamrat att låna mitt verktyg. Anledningen var såhär simpel: "I'm sorry sir. Here in Kentucky we don't do people favours ya know, it's against the law boy. And if you have a darn problem with that I'll damn sure send your farmerass to the stateprison. UNDERSTAND?"
Och ännu bättre, mina andra arbetskamrater har nog börjat gilla mig. Snackade som fan med dem på fikan, har knappt sagt hej till dem sen dem började på firman.

Men days pass by, and now we seem to be very good friends.
GUESS WHO'S BACK!?