Tjena tjena... sitter påtänd inatt igen... var det inte jag som nyss sa att jag skulle hålla mig borta från det länge länge...?.... varningssignal? Sjuk kväll... började med att vi skulle köpa några gram snö, åkte ett par mil... lämnade av en påvägen till baka och vi följde med in för min tjejpolare skulle slå i sig lite. Vi hade ett gram, skulle dela hälften var och hon tar från påsen innan vi delat upp det... lovar att jag ska få mer i min påse efter (hon tog en stor dos) och efter hon slagit den dissar det totalt och ger mig lika mycket som henne. Brutalflippar... otroligt när det gäller mig... men pundet har tydligen satt djupa spår i mina känslor... drar till mig hennes väska allt vad jag kan och hon får tag i den och flyger in i mitt knä med halsen... killen som var där flög på mig och slog ner mig med 4-5 slag så det bara vimlade av stjärnor i planeten... drog därifrån och ringde sen eftersom jag själv kände att jag betett mig jävligt jävligt dåligt... men ändå, var ju inte meningen att hon skulle hålla kvar väskan
Nu är det iaf påtänt... sitter ett gäng, jag och tre andra tjejer. dom spelar lite yatzy medan jag försöker få utlopp för mina känslor på internet. Själv blev jag väl lycklig ägare till 0.3-0.4g av rätt schysst pund, tar små doser hela tiden och har t om. bjudit två stycken... men som enda kille blir man ju även bjuden, som den lilla tjackhora jag är
Återigen... tragiskt att det ska va så svårt att hålla upp... fått upp ögonen för tjacket (igen?)... körde förut kanske någon gång i månaden max, och totalt kanske 5-6 gånger på två år vilket är väldigt lite. Nu har jag var på det minst två gånger varje vecka (1-2 dygn) i säg 3-4 veckor. För några månader sedan skjöt tjejen, jag flippa på, framför ögonen på mig utan att jag var sugen det minsta. Såg hur brutalt misshandlad hon vart av skiten och hade sedan tidigare inga speciella upplevelser med det själv... var inget svårt att sitta och tala visdomsord medan hon pundande på... hon höll t om. upp i någon månad och det var ett underbart steg.... Tänker jag mig nu en månad... ja du... en månad av tristess...
Iofs så kommer jag bort från stan om några veckor, flyttar, börjar plugga och börjar i stort sett om på nytt. Men såklart... det vore ju inte fel att ha med sig en dos eller två upp för att lära känna de nya rumskamraterna och t om. kanske ta för sig lite de första dagarna
... äsch... det jag ville komma fram till är att jag haft min romantiska period nu med kära mrs. snow och måste softa ner det... vad passar då bättre än att ta det endast när man går på skogsfesterna som kommer blomma nu framåt våren...
Ha det bra alla sömnlösa individer utan medvind. År 2012 blir allt bra, stå UT!
