Ryska, ett svårt språk?

Tycker inte att polskans indelning verkar nämnvärt krångligare ärligt talat. Har man orkat släppa sig igenom hela kasussystemet i ryskan ter sig den där detaljen som en no-biggie

Finska/ungerska har jag som sagt svårt att uttala mig om då jag inte läst något av dem. Men jag tycker att det verkar skönt att skippa prepositioner helt och det här att en ändelse alltid betyder en sak, vilket det inte gör i ryskan då de styrs av tillhörande preposition/verb. Men vad vet jag.

Nu ska jag dock sova. Vi ligger två timmar före er här borta i det kära österlandet

Får man fråga dig om lite bakgrundshistoria till grottandet i slaviska språk?

Det har du rätt i, och polska är inte nämnvärt svårare än ryska. Aningen svårare, men eftersom det frågades efter det svåraste språket tog jag polska som ett exempel.


Min ungerska är rätt dålig, men finska har som sagt både prepositioner och postpositioner bortsett från alla sina kasus. Dessutom har de flesta kasus flera betydelser också i finska.


Yrkesskada. Fast tjeckiska och slovakiska har jag nästan ingen koll på. Inte sorbiska heller, för den delen.

Knuten till det militära/SÄPO? Är din mamma polack?

Nej då, jag kan ge dig betydligt mer ingående information om romanska språk eller germanska språk än om slaviska språk. Det skulle vara mer spännande att vara knuten till det militära än till språkvetenskap (fast då skulle jag förstås inte medge det på Flashback ) men sanningen är alltså ganska ointressant i mitt fall.

Trist. Hoppades att man hade sprungit på ngn TolkS lärare

Vad är då Kasus? Någon som kan förklara?

Något som i svenskan representeras av förljande:

Hon åker buss.
Jag ser fram emot att träffa henne.

Vi sitter vid bordet.
Välkomna till bords.

I svenskan spelar kasus inte så stor roll som i ryskan för ordföljden i svenskan är ganska fast och det uppstår inget missförstånd.

Litauiska är ett indo-europeiskt språk, men baskiskan är inte det. Jag har hört att litauiskan hör till världens absolut svåraste språk - Men det innebär ju inte att ryskan är speciellt mycket lättare.

Har pluggat ryska i snart ett år, tänkte lista de saker som jag sett som problem.

Kasus, svårt att förstå om man är helt utan erfarenhet, sedan hjälper det inte med undantag. (ryskan har tidigare haft mer en 6 kasus men bakat in dom i de andra)

Prefix, suffix, imperfektiv/perfektiv, verb alltså, hyffsat lätt att förstå principen men ganska svårt att få till korrekt i praktiken. Det är lätt 20-25 prefix t.ex. som man bör kunna för att få till rätt verb i rätt situatuon.

Som någon tidigare sa så står man stilla så länge man inte lärt sig ganska mycket grammatik, dvs ganska svårt att skapa de mest simpla meningarna utan att använda redan inlärda fraser. Det är allt eller inget helt enkelt, annars blir det bara mest oförståeligt

Uttal av hårda/mjuka konsonanter kan jag fortfarande inte, annars är uttalet hyffsat lätt.
Alfabetet tog inte många timmar att lära sig...
Annars är ryska ett rätt så fritt språk, ordföljden kan ändras för att få olika nyanser osv.

Definitivt det språket med tyngst grammatik jag studerat, men ett väldigt trevligt och rikt språk!


Om jag jämför med finskan som ändå har hela 15! Kasus. Så är finskan superenkel, största skillnaden är att det finns vokalharmoni, alla kasusändelser är i princip exakt likadana, finns inga könsbaserade ord, extremt få undantag,
superlätt att stava och uttala.

Det båda språken har gemensamt är en helt ny vokabulär med få ord man känner igen, man får helt enkelt lära sig allt från scratch(finskan har dock fördel här också då orden är logiskt skapade, tex: kirja=bok, kirjasto=bibliotek, dvs varje del i ett ord beskriver ordet, det kallas säkert nåt men vet ej riktigt hur jag ska förklara )

Det är ordets funktion i meningen, lättast att förstå med ett exempel.

Sasha och Pasha är 2 ryska namn.

Svenska:
Sasha ser pasha.

Inget konstigt här.


Ryska:
Sasha videt pashu.

Här ser du att namnet pasha är böjt i ackusativ kasus, dvs objektet i en mening, det betyder att man kan skriva "Pashu videt sasha" men fortfarande så betyder det att sasha ser pasha, vilket inte hade funkat alls i svenskan då hela meningen hade ändrats. Man kan på så sätt betona eller ge olika nyanser på olika sätt i ryskan.


Vet inte om du blev klokare men kunde inte förklara på lättare sätt

Polsk grammatik är (enligt mig) svårare i följande avseenden:

1. I ryskan böjs verb i preteritum bara med avseende på genus och numerus medan man i polskan också måste beakta person. Tex. om vi jämför polskans być och ryskans быть (att vara):

Być:
singularis:
1p.m.: byłem ("jag var", sagt av en kvinna)
1p.f.: byłam ("jag var", sagt av en man)
2p.m.: byłeś
2p.f.: byłaś
3p.m.: był
3p.f.: była
3p.n.: było

pluralis:
1p.m.: byliśmy ("vi var" om "vi" inkluderar en man)
1p.: byłyśmy ("vi var" om "vi" inte inkluderar en man)
2p.m.: byliście
2p.: byłyście
3p.m: byli
3p.: były

Totalt 13 olika former för singularis + pluralis.

I ryskan finns bara 4:

m: был
f: была
n: было
pl: были

2. Som tidigare nämnts har polskan fler olika och mer komplicerade böjningsmönster.

3. Adjektiv i polskan måste böjas i komparativ och superlativ med avseende på genus och kasus till skillnad från ryskan där dessa former inte ändras.

4. Partikeln "by" på polska (бы på ryska) kan hängas på olika typer av ord på fler komplicerade sätt. Exempel: "Bylibyśmy" = "Om vi vore". Ibland kan det se ut som: "Chcę, żebyśmy byli" (jag skulle vilja att vi var). "że" ensamt motsvarar ryskans что som i "я хотел бы, что..." som är som "att" i svenskan i "Jag vill att...").

5. En extra kasusform: Vokativ. I polskan säger man till doktorn "Panie doktorze" (herr doktor).

6. I ryskan används Вы som artighetsform medan man i polskan måste välja rätt bland fem olika varianter (som naturligtvis alla måste böjas i rätt kasus/person/numerus):

pan - herr
pani - fru
panowie - herrar
panie - damer
państwo - grupp av blandat kön

7. Polskan har mer komplicerade räkneord. T.ex. finns det 17 olika ord/former som alla skulle översättas till "två" på svenska: dwa, dwie, dwu, dwóm, dwoma, dwiema, dwóch, dwaj, dwoje, dwojga, dwojgu, dwojgiem, dwójka, dwójką, dwójkę, dwójki, dwójce.

Det som är svårare i ryskan enligt mig är det faktum att betoningen på ord varierar en hel del, även bland olika kasusformer och att många ord är längre och krångligare i ryskan. Och kanske i viss grad också att det är aningen svårare att förutsäga hur ett ord uttalas baserat på stavningen (även om man inte beaktar betoningen).

Det har jag själv märkt mycket tydligt i engelskan. Exempelvis när jag läser reseguider i Lonely Planet. Kan inte riktigt sätta fingret på vad problemet är men antar att det är så att man använder en hel del fackuttryck från resebranschen och att man gärna använder ett "målande", nästan poetiskt språk ibland blandat med en del slanguttryck.

OnT:
Verbaspekter och böjningsändelser i olika kasus är det jag har upplevt som svårast. Ordförrådet är förstås också tufft att ta till sig. Däremot är uttal och alfabet inga större problem.