Citat:
Ursprungligen postat av MaddieC
Vet inte riktigt om det här är rätt ämne, men någon mod får väl flytta på den isåfall.
Jag är 20 år och slutade för 2 år sedan att ha sex, eller ens göra något sexuellt, kysst en person under den här tiden (som jag tidigare hade ett förhållande med). Jag bestämde mig för det efter ett fylle one night stand en natt 2 år sedan, inget jag brukade göra precis.
Nyligen så har en bekant anmält en våldtäkt, där hon däckat och vaknat när killen haft sex med henne men lyckats komma ifrån efter ett tag. Jag tyckte det var hemskt och såg det som ett solklart fall. Och det är sen dess jag har börjat fundera mer om mitt ONS. Jag har aldrig tänkt igenom det så mycket eller pratat om det med mina vänner, för jag tyckte det var äckligt och jag skämdes. Nu har jag börjat tvivla på om det var allt det var.
Det som hände var att jag var väldigt full och hånglade lite med killen, sedan somnade/däckade jag och vaknar av att han är i mig, i min anal...hade aldrig haft analsex förut och det gjorde väldigt ont så jag försökte flytta undan på mig så han skulle glida ut men han höll fast i mina höfter. Det höll inte på särskilt länge och han drog sig ur när han var klar och skedade mig och somnade. Jag låg vaken en stund och stirrade rätt ut i mörkret innan jag somnade. Vaknade på morgonen och han ville byta nummer och höll på att "gulla" med mig. Jag var extremt obekväm och ville bara iväg så fort som möjligt, så jag lämnade till och med mina skor bakom. Och nu, idag, sen jag börjat fundera och försöker tänka det som om det var någon annan än mig det gällde, så känns det mer som ett övergrepp.
Det är inget fall av att jag hade ett ONS och ångrade mig och skrek "Våldtäkt!". Tvärtom har jag förträngt så mycket som möjligt av natten och förbannat mig själv att jag var så full och hade sex med någon sådär, såpass mycket att jag inte ville ha sex nå mer eller vara med någon, förrän nu. Men det är som att något stoppar mig varje gång jag är påväg att "göra det" med någon, och jag blir tvungen att be om ursäkt och skäms.
Jag vill hemskt gärna vara "normal" igen och ha sex, men vet inte riktigt hur jag ska göra det, hur jag ska gå vidare. Om det har med den där händelsen att göra? Vet inte riktigt precis vad min fråga är, men hur går jag vidare? är väl det jag undrar.
Har varit med om liknande händelser 2 ggr, men den andra gången knuffade jag undan killen och sprang ut ur lägenheten.
Jag har efter det inte kunnat ha ett så kallat ''normalt'' sexliv. Får ont nästan direkt och ofta skavsår som blöder. Har kollat upp det på flera olika ställen och alla säger samma sak. Det är inget ''fel'' på min kropp utan det är enbart psykiskt.
Nu har det dock gått några år sen senast och det har fortfarande inte gått över. Jag har fått rådet att hitta en kille som jag verkligen litar på och låta sexet vänta tills det känns ok. Tills själen säger ja, men det jobbiga är att jag blir ju lika kåt som alla andra.
Jag vill ju ligga när känslan kommer upp, men sen när det kommer till kritan, så är det som att kroppen omedvetet spänner sig och så gör det ont.
Är singel och blir kåt som alla andra. Att leka med sig själv är inte alltid lika kul, men vart hittar man då en sådan kille som man kan lita på och som har tid och ork att vänta? En med förståelsen att kunna avbryta sexakten i sista minuten, för att jag ''helt plötsligt'' inte vill/vågar/klarar av längre.
