Klarar inte av att bli vuxen

På sitt eget lilla sätt "kul" att se att det är folk som har varit i samma situation. Allt man hör är bara hur folk ska flytta hemifrån, skönt med egen lägenhet, åka jorden runt osv.

Känner mig extremt tråkig, då jag helst hade stannat kvar för alltid där man växt upp.


Sitter till och från och får konstiga filosofiska tankar i huvudet. Bjuder på den senaste.
Om samhället hade fungerat som det gör i nuläget, med matleveranser och liknande nödvändiga grejer, så hade resten av världen inte behövts finnas. Så länge hemorten och där man tidigare levt sitt liv fortsatte som vanligt, så hade jag inte saknat resten av världen alls.

Har du alltid haft svårt att sova på andra platser än hemma hos dina föräldrar, eller har du alltid haft svårt att sova utan dina föräldrar på okända platser? Eller är detta något som dykt upp i tonåren?

Sova är egentligen inget problem alls nu för tiden. Det känns bra att det snart är en ny dag(närmare helgen).
Jag har dock till och från funderat på om jag verkligen borde åka hem varje helg(som jag gjort hittills), då det känns som om jag aldrig vänjer mig och varje söndag känns för jävlig då man ska tillbaka.

Kan F.Ö känna att man verkar extremt fjantig när man läser detta nu i efterhand. Men jag gjorde tråden på en söndag, och just nu känns det mest bra att det snart är helg.

Du är inte ensam, vågar knappt gå ut, har sagt upp halva min vänskapskrets och det ända som görs nu under dagarna är att sitta framför datorn med datorspel, nyheter gällande dator/konsol hårdvara, teknik och det känns inte som om någon vill nappa och ta mitt CV (för jobbansökningar) på allvar.

Vänd på situationen. Jag är en evigt rastlös själ ständigt på jakt efter nya upplevelser/insikter; detta skänker mig en "massa" att berätta om som lätt kan misstas för "skryt" och önskan att se "häftig" ut. Men faktum är att jag inte kan stanna upp och vara nöjd, då kryper meningslösheten sakta fram upp ur mitt undermedvetna och till slut riskerar dessa tankar ta över vilket bara kan leda till tråkigheter. Så jag avundas dig som kan känna tillfredsställelse där du är, hade gärna varit utan detta ständigt jagande om jag kunde. Men för mig var det bara att välja mellan att dämpa min hjärna med droger eller acceptera mig själv för den jag är och göra det bästa jag kan utav situationen. Gör detsamma och sluta tro "att gräset är grönare på den andra sidan"; för det är det inte

LL