Hur enkel kan min världsbild bli?

Vi kan inte förstå världen sådan som den är. Vi tänker i bilder och symboler. Vårt förstånd
använder de bilder som våra sinnen ger oss och de symboler som vi skapat i språk som
vardagsspråk, matematik, poesi och konst. Vi bearbetar sinnesbilderna till symbolbilder som
vi kan använda som beslutsunderlag för våra handlingar.

För att hantera min värld behöver jag en världsbild. en bild där jag kan beskriva min värld
och de regler som anger hur jag kan påverka den. Min världsbild skall alltså kunna beskriva
alla de fenomen som jag kommer i kontakt med. Jag vill naturligtvis ha en världsbild som
är så enkel och lättanvänd som möjligt utan att det inskränker möjligheten att beskriva allt
som jag behöver beskriva. Hur enkel kan en sådan bild bli?

Dagens datateknik bygger på insikten att man kan beskriva vad som helst som en grupp
bitar där varje bit har ett unikt positionsnummer och en av två egenskaper (0 eller 1). Detta
gäller även för universum i sin helhet. Om universum är ändligt blir det en grupp med ändligt
antal element. Om universum är oändligt blir det en grupp med oändligt många element. Men
även i en grupp med oändligt många element kanske jag kan finna en ändlig grupp som
beskriver världen med tillräcklig noggrannhet. Jag kallar en sådan ändlig värld för "min värld".
Jag kan då använda en världsbild baserad på en ändlig grupp av kvanta med angivna
kvantapositioner och egenskaperna fylld = 1 och tom = 0. Världen kan alltså beskrivas med ett
ändligt binärt tal, ett världstal.

En TV-sändare sänder alla bildelement i en lång rad som ett enda långt tal. Mottagaren styckar
upp detta tal i rader och lägger samman raderna till bilder. Det innebär att element nummer 18
i rad 6 kommer att gränsa till element nummer 18 i rad 5. Sändarens långa rad av bildelement
styckas alltså i rader som är grupper av bildelement. Dessa rader grupperas i bilder som alltså
är grupper av grupper av bildelement. Vi kallar en sådan grupp av undergrupper eller element
för en dimension och positionsnumret i gruppen kallar vi för koordinat. En TV-bild är alltså en
grupp av rader och varje rad är en grupp av bildelement. TV-bilden är alltså tvådimensionell.

Hur många dimensioner behöver jag för min världsbild?

Det tycks finnas en märklig egenskap hos världen. Ett kvanta kan bara växelverka med intilliggande
kvantaposition. Jag behöver alltså gruppera mitt världstal så att jag ser vilka kvantapositioner som
ligger nära varandra.

Betrakta en vägkorsning och två bilar som kör igenom den. Jag ka ange bilarnas läge med
latitud, longitud och höjd. Jag har då angett positionen i tre dimensioner men det räcker inte
för att avgöra om de är så nära varandra att de kan växelverka, alltså kollidera. Det är först när
jag lägger till tidpunkt till min lägesangivning som jag kan avgöra om bilarna kolliderar. Jag
behöver alltså gruppera mitt världstal i fyra dimensioner för att kunna se vilka kvantapositioner
som ligger nära varandra.

Antalet dimensioner anger hur många angränsande kvantapositioner ett kvanta kan ha. Om kvanta-
positionerna ordnas i en dimension, alltså i en linje får varje kvanta två angränsande positioner.
Om de ordnas i två dimensioner, alltså som rutor på ett rutat papper, får varje kvanta fyra
angränsande kvantapositioner. Om de ordnas i tre dimensioner som en bunt kubformade
byggklotsar får varje kvanta sex angränsande kvantapositioner. Om de ordnas i fyra dimensioner
får varje kvanta åtta angränsande kvantapositioner.

Beskrivningen med kvadrater, kuber och qvaoler (=tesserakt) är inte en exakt bild. Kvadrater,
kuber och qvaoler är ordnade strukturer som har många egenskaper, bland annat att de har
olika längd i olika riktning till exempel kantlängd och diagonallängd. Ett kvanta har endast
egenskapen finns/finns-icke.

Jag kan alltså beskriva min värld som binära kvanta inordnade i ett fyrdimensionellt koordinat-
system med heltalskoordinater. Enklare kan det nog inte bli.

Jag tänkte ta upp några synpunkter på hur jag projicerar världen på min världsbild men jag stannar tills vidare här för att om det finns några synpunkter på själva världsbilden.

Detta lät helt i linje med hur jag ser på tallinjen, jag ser den som kvantifierad och inte kontinuerlig.

Kolla in solipsism. Det är svårt att försöka reducera det. Alla tolkningar av vad som finns "utanför" dina upplevelser, är ju också bara upplevelser, upplevandet av att man tolkar.

Ja om man använder en tillräckligt lång tallinje ger den tillräcklig noggrannhet utan att man behöver använda mellanrummen mellan heltalen.

Solipsismen har naturligtvis rätt i att jag kan bara veta något om det som jag upplever. Så frågan är hur jag kan hitta en enkel beskrivning av det som jag upplever. En beskrivning som jag kan använda som underlag för att fatta beslut om mina handlingar.

Min värld förändras. För att hantera förändringen behöver jag ett förändringsmått, en
förändringsparameter. Jag kallar den för parametertid.

En förändring är en händelse . En händelse kan ses som en summa av delhändelser. Den kan alltså delas upp i allt mindre delhändelser ända tills delhändelserna blir så små att de nätt och jämt kan detekteras. Den minsta detekterbara händelsen är när ett kvanta byter plats med en intilliggande tom kvantaposition. Jag kallar en sådan minsta detekterbara händelse för en enhetshändelse.

Varje gång en enhetshändelse inträffar i min värld inkrementeras parametertiden.

När enhetshändelser inträffar, det vill säga när parametertiden går, förändras min värld. Det innebär att mitt läge i förhållande till alla andra kvanta ändras. Mitt läge i koordinatsystemet ändras alltså. Det innebär att att någon eller några koordinater ändras. Jag kan vrida mitt koordinatsystem så att enbart en koordinat ökar när parametertiden går. Jag kallar denna koordinat för koordinattid och de övriga tre koordinaterna för rumskoordinater. Jag färdas alltså i koordinattidsriktningen genom min värld.

Det förefaller vara så att man kan anta att ett kvanta enbart kan växelverka med intilliggande kvantapositioner. Det innebär att händelse A bara kan påverka händelse B om något eller några kvanta färdas från A till B.

Om min värld innehåller h kvanta kommer var h:te enhetshändelse att gälla ett visst kvanta. Detta kvanta kan alltså flytta sig en kvantaposition på h parametertidsenheter.

Om ett kvanta bara kan växelverka med intilliggande kvantapositioner och om enhetshändelser inträffar i helt slumpmässig ordning kan ett kvanta som varje gång flyttar sig i samma riktning högst uppnå hastigheten 1/h kvantapositioner per parametertidsenhet.

Om händelse A och händelse B inte har några intilliggande kvanta kan A inte direkt påverka B. Men i A kan ingå utsändning av kvanta som färdas med hastigheten 1/h mot B. Jag kallar sådana utsända kvanta för bilden av A. Och när A:s bild når B kan den påverka B.

En händelse på Solen sänder ut en bild som färdas i 8 minuter innan den når och påverkar oss på Jorden.


En viktig anledning till att jag vill projicera min värld på ett koordinatsystem är att jag vill kunna se om händelser påverkar varandra. Men det finns två typer av påverkan, direkt påverkan och indirekt påverkan via händelsernas bild.

För att bedöma hur nära växelverkan händelse A och händelse B ligger behöver jag ett avståndsmått som anger hur många kvantapositioner som ligger mellan A och B. Men B kan inte bara påverkas av A utan även av A:s bild.Om jag vill veta hur långt bort A:s bild är vill jag ha en projektion som visar A:s bild snarare än A:s läge. När parametertiden går kommer A:s bild allt närmare B för att komma fram när tidsavståndet är lika med rumsavståndet.

Minkowski påpekade att om man använder en imaginär tid får man ett avstånd som liksom avståndet till A:s bild minskar med ökande tid för att bli noll när tidsavståndet blir lika med rumsavståndet. Jag kallar Minkowskis avståndsbegrepp för Minkowskiavstånd.

I en dator är begreppet "samtidig" inte entydugt. Pulserna är så korta att en puls inte täcker hela moderkortet. En puls från ett PCI-kort kan då inte påverka huvudprocessorn förrän den når fram dit, det vill säga förrän Minkowskiavståndet till huvudprocessorn blir noll. För pulser på en dator spelar alltså Minkowskiavstånden stor roll.

Hur placerar man in pi eller andra irrationella tal på en kvantifierad tallinje?

Din och "Leif Anderssons" världsbild är skrämmande lika varandra. Ni kankse varit ett "kvantifierat par" en gång i tiden?

http://www.lexsup.se/varld/enkel.htm

Fan TS, du har ju inte skrivit en rad själv i din text?

Felet du gör är att du grundlöst antar att "beskrivningen" (tänkandet, kanske?) skulle kunna vara någonting annat än en delmängd av dina upplevelser. Den kan omöjligen vara någonting annat än ytterligare upplevelser. För om den vore det, så skulle du inte kunna ha någon slags kännedom om det. Solipsism är weapons av mass destruction inom filosofin.

Piss, fan vicket troll!

Ja det är min hemsida. Jag tänkte försöka få lite diskussion om detta men jag får ju inte hänvisa till min hemsida så jag måste dra grundideen. Men du har ju löst problemet att hänvisa till min sida. Tack för hjälpen!