Nu får det vara nog.

Jag är 30 år, pluggar om dagarna och jobbar ofta på kvällarna. Det blir mycket stillasittande samtidigt som det med fru och en dotter med i bilden känns som att tiden aldrig räcker till.

Jag har också Parkinsons (förkortas PS hädanefter) sedan sju år tillbaka. Innan dess var jag ganska aktiv, spelade fotboll, pingis och innebandy och liknande, även om jag fortfarande var lite knubbig.

Efter sju år av den här skiten och med två ryggskott det senaste året så känns det som att antingen gör jag något åt det eller så ger jag upp, och då blir jag nog inte så gammal som man skulle vilja bli. Vill ju kunna se lilltjejen växa upp och förhoppningsvis få barnbarn och kanske barnbarnsbarn.

Är 168 cm lång och väger precis 99 kg. Gör alltså detta precis innan jag slår i tresiffrigt.

Har skaffat gymkort i dagarna, och bokat tre timmar med en personlig tränare för att få hjälp att lägga upp en bra träning. Målet är att jobba mycket med överkroppen - jag vill få starkare bål och rygg, och mer muskulösa armar och axlar. Benen är i bäst skick och jag kommer inte lägga lika mycket tid på dem mer än att jag kommer lyfta lite vikter med många reps för att få längre muskler, tror jag. Förhoppningen är väl att få en mer V-formad överkropp än tidigare.

Första träffen med PT är på onsdag. Då kommer vi göra en hel del tester (kroppsfett och liknande och hur mycket man orkar med). Jag lägger upp mina resultat direkt efter det.

Här är den där jävla inför-bilden:

http://imageshack.us/photo/my-images/22/img0032mk.jpg/

Hatar verkligen att se min kropp utan kläder, så det är väl en anledning så god som någon till att ta tag i det här och komma igång mer. Om någon undrar över de små röda prickarna på överkroppen så är det psoriasis.

Har ni tips eller råd får ni givetvis gärna säga till! Uppmuntran är också bra.

Fram till dess att jag börjar på onsdag har jag tänkt försöka börja promenera 30-60 minuter varje dag. Min PT har också föreslagit att minska ner på kolhydrater.

Gå ut och gå nu direkt 30 minuter, och när du är tillbacka så kommer det finnas massa svar i denna tråd. Bra att du får motiveringen till att fixa en bättre hälsa.

Beklagar din PS diagnos...
Bra initiativ av dig att ta taget i allt!
Tycker du nu i början skall lyssna till din PT, prova ut det ni kommer fram till och sen får du känna efter hur det känns.
Så här i början blir nog hans råd och tips bra nog i allt och allt.
Börja lugnt och behagligt bara, så du slipper och smälla in i väggen...

Lycka till!

Promenaderna låter utmärkt, hoppa all onödig skitmat, godis och läsk så gott det går också! Allt efter tiden höjer du tempot på promenaderna och börjar med långsam jogging. 1-2 pass gym i veckan hinner man alltid med, bit ihop bara och planera din tid!

Lycka till! // Twelvee

Kul att se andra halvkrassliga individer ta tag i träningen! Jag hade själv diverse kroppsliga problem och sjukdomar för några år sedan och jag har faktiskt lyckats bygga upp en ganska ok fysik. Kanske inte särskilt imponerande rent utseendemässigt men jag har blivit kvitt många åkommor och har en bättre grundhälsa liksom.

Det bästa tipset jag kan ge dig är att börja styrketräna, börja konditionsträna och att räkna ut ditt bmr och sedan lära dig räkna kalorier. Själva träningsprogrammet får du ju hjälp med och konditionsträning är ju ingenting som du verkar ha svårt att komma igång med eftersom du har erfarenhet.

Jag har sett en kvinna på mitt gym som sitter och cyklar och crosstrainar varenda vecka år ut och år in, men likväl är hon tjock som en ballong. Om man vill bli smal styr man det genom att äta rätt antal kalorier varje dag.

Det finns verkligen de som har bättre koll på styrketräning och kost än mig här på fb, men den enligt den erfarenhet jag själv har så skulle du nog må bäst av att ligga på ett kalorieunderskott tills du fått lite mindre fettmängd på kroppen. Du behöver verkligen inte satsa på att smala ner dig så att du blir pinsmal eftersom du också vill bygga muskler. Men om du går ner tillräckligt mycket under t.ex. ett halvår så kan du ju prova på att öka kalorimängden sedan och bygga under några månader för att sedan fortsätta med att bulka och deffa som alla andra.

Så tänk på att ett sexpack gör man i köket och inte på gymmet Här har du en sida där du kan lära dig räkna kalorier:

http://scoobysworkshop.com/calorie-calculator/

Kolla dessutom på så många av den gubbens videor du kan, då kommer du lära dig massor av grundläggande info angående styrkertäning.

Här har du två bra kaloritabeller:

http://kaloritabell.com

http://mabra.com/hall-koll-pa-maten-med-var-kaloritabell/

Sådär såg jag också ut för exakt 2 år sedan (102 kg på 171 cm då). Det viktigaste är nog att inse att man verkligen måste göra en permanent förändring i hela sin livsstil om man ska förbättras. För min del så har jag väldigt svårt att ligga på kcal-balans så därför passar styrketräningens deffande/bulkande mig väldigt bra.

Hur mycket påverkar Parkinsons din vardag?

Lycka till och välkommen in i sekten!

Jobba långsiktigt och tappa inte sugen, lycka till.

Kanon att du tar tag i det! Ett bra mål är att hålla på.resten av livet och inte jaga kortsiktiga resultat.

Skulle vara intressant om du beskriver mer om din PS.

Önskar dig lycka och välgång.

Fan vad kul att så många skriver med uppmuntrande kommentarer. På grund av er kom jag mig ut idag på en 35-minuters promenad i raskt tempo. Valde att gå i kuperad terräng för att jävlas lite extra med mig själv, och det funkade fint.

Har aldrig brytt mig om att räkna kalorier. Och har inte någon riktigt koll på hur man gör det. Så ditt tips, @nationalfrontdisco, fick mig faktiskt på rätt spår. Även om jag aldrig lär bli frenetisk (men vem vet - det kanske jag blir! Man ska aldrig säga aldrig.), så har jag under dagen börjat titta på mitt kaloriintag och de produkter jag äter, och börjat försöka sortera ut det som har för högt kalorivärde. Försöker också få i mig mer protein än tidigare.

Tog en vända till Hemköp också och köpte på mig fullkornsversioner av kolhydratrika produkter (ris, bröd, pasta och liknande). En del hade vi ändå slut på hemma, medan brödet kan ätas upp av min bror som bor hos oss för stunden.

Min PS är som tur är ganska mild. Enda fördelen med att ha drabbats i 24-årsåldern. I vanliga fall är det en ålderssjukdom som inte sätter in förrän man är 50+. Mig veterligen finns det bara en person till i Sverige som fått sjukdomen tidigare än mig. Så sällsynt är det. Men det innebär också att sjukdomsbilden kan se annorlunda ut jämfört med för äldre. Mina symptom har varit relativt oförändrade de senaste fem åren.

Vad det innebär för mitt dagliga liv är dock att jag har en stelhet/värk i vänster axel (lätt kugghjulseffekt), och att jag vid överansträngning eller stress börjar skaka som ett asplöv och inte längre kan kontrollera delar av kroppen -- främst vänster arm. När jag är avslappnad och i form syns det inte så mycket - mest i vänster hand och i fingrarna. Och det är jag väldigt skicklig på att dölja.

Edit: Idag blev det räkmackor till middag. Utan majonäs, men med sallad, tomater, gurka, ägg och räkor. Brödet var fullkornsbröd. Räkorna är 90 kalorier per 100 g, och jag åt 170 g ungefär. Så jag tror det taggar in runt 500-600 kalorier totalt?

Okej, idag var första träffen med min PT, så här kommer all information jag fick fram:

Vikt: 96 kg (-3 kg sedan förra veckan*)
Längd: 168 cm
Fett %: 31,3%
Fettmassa: 30 kg
Fat-Free Mass: 66 kg
Muskelmassa: 62,7 kg
TBW (Total Body Water): 48,6 kg
TBW %: 50,6%

BMI: 34
Idealvikt: 62,1 kg
Degree of obesity: 54,6%

* 3 kg låter mycket, men jag tror det är kopplat till att jag haft rännskita i tre dagar.

För min del var det inget som var jätteförvånande här. Mer än att BMI känns som ett jävla skitbegrepp. Hur ska jag kunna väga 62 kg när bara muskelmassa och vatten uppgår till 62,7 kilo? Nej, jag siktar på att först ta mig ner till 80 kg, och sedan kanske 75. Men viktminskningen från 80 till 75 är beroende av hur jag känner mig och hur jag bedömer min egen fysiska form. Väger jag 80 kg men det är mycket muskler så är ju det helt okej.

Därefter fick jag göra några övningar för att han ville få ett mått på hur jag ligger till från början. Här är resultatet av dem:

15 armhävningar
37sek i jägarsits
49sek i Plankan
1813m Roddmaskin 10min

En PT ska väl vara uppmuntrande, men han sa ändå att det var bättre resultat än han förväntat sig med tanke på min vikt. Speciellt armhävningarna. I somras brukade jag promenera och köra armhävningar efteråt, med fötterna på en bänk och händerna på marken för att öka motståndet. Då klarade jag 5-6 stycken, men vartefter det led så klarade jag 25-30 stycken som max. Så även om jag inte tränat på några månader har jag åtminstone inte tappat allt.

Rodden var helt klart värst. Tio minuter är väl ingenting, tänkte jag. Men jag skulle sikta mot att nå 2 000 meter. Efter två minuter var jag redo att ge upp. Efter fem började jag bara titta på den där jävla klockan som räknade ner och tänkte att jag kliver av om en minut. Men jag är tjurskallig. Körde alla tio och trots att jag var helt slut pumpade jag på rätt bra, speciellt den sista minuten. Har en jävla motvilja mot att vika ner mig.

Han poängsatte alla övningarna, och jag låg på 5/10 i samtliga som det såg ut. Alltså genomsnittligt för vad de som börjar träna med honom brukar klara i början. Och det tycker jag känns rätt okej, sjuk som man är.

Sedan visade han mig vilka maskiner jag ska fokusera på den närmaste tiden. Under ungefär tre veckor kommer jag fokusera nästan uteslutande på konditionsdelen av gymmet. Roddmaskiner och liknande. Jag föredrar rodden, för man får verkligen jobba med hela kroppen där. Efter tre veckor ska vi börja lägga till en del styrketräning också. En sak jag gillar är att han vill att jag ska jobba i pass om 30 minuter, och ganska intensivt. Att träna intensivt i 30 minuter passar mig bättre som har mycket att göra och en familj att ta hand om, i stället för att lägga en timme med mycket pauser på gymmet.

Ok, låter bra! Att gå ner några kg i vikt kan vara bra som morot för att komma igång med styrketräning sen. Jag gissar på att du kommer att få köra ett helkroppspass sedan och hålla på med det i ett år ungefär och bygga en grund. Man brukar som regel se ganska stora förändringar den första tiden så det kan du ju se fram emot

Ett bra sätt med kalorierna är att skriva upp en lista med de vanligaste sakerna man äter, sedan är det bara att räkna ihop när man kommer hem. Jag har mätt ut exakt vad min frukost är i kalorier och när jag sedan vet vad t.ex. en dl pasta, ris, 1 potatis osv. är så är det bara att räkna ut. Det tar tid att göra själva listan, men sedan tar det bara någon minut per dag att plussa ihop allt man äter. Du gör ju självklart som du vill, men jag ville bara dela med mig om hur lätt det gått för mig att gå ner i vikt med hjälp av detta och jag tror att många avskräcks för att de tror att det ska vara svårt och jobbigt.

Beskriv gärna ditt träningsschema för oss sedan.

Okej, nu har den här inte uppdaterats på ett bra tag, så det är lätt att tro att jag gav upp. Eftersom jag gjorde det.

Slog i 100 kg i januari, 140/90 i blodtryck, och bestämde mig då för att börja ta tag i det på allvar.

Kopplade träningen till min hobby genom att sätta undan 20 kr till hobbyn för varje träningspass. Det gav motivation som bara den! Har nu tränat 3-5 gånger i veckan i 12 veckor.

Innan orkade jag fyra minuter på löpbandet. I veckan tog jag 30 minuter (med 7,5 i hastighet). Jag kör fem-sju konditionspass i veckan, varvar promenad och löpning. Utöver det gör jag convict conditioning för att få upp lite styrka, eller bibehålla vad jag har, under tiden jag minskar i vikt. Så mycket situps (gått från att klara 10 till 33), pullups, pushups, leg raises med mera. Fick det som tips av min PT och kör på det.

De första 9 veckorna gick jag ner till 99,5 kilo. Sedan lade jag också om kosten.

Äter i snitt 1800-2000 kalorier per dag, men bränner 2700-3200 i snitt. Efter 20 dagar är jag nere på 89,5 kilo. Minskat från 120 cm i midjemått till 110 cm.

Idag blev det en löptur på slingan utanför mina föräldrars hem. Den är bara 2 km, men jag tog den på 15 minuter. Den är extremt kuperad med två riktiga mördarbackar som går nästan rätt upp i 40-50 meter. Tufft som fan, och benen brände rejält när den sista var bestigen, men det gick att fortsätta springa upp och återhämta sig fint efter att jag passerat dem.

Så för att sammanfatta - även om mitt förra försök sket sig, så har jag nu tränat hårt i tolv veckor, ser bra resultat, och är jättemotiverad att fortsätta!

Edit: Blodtrycket sänkt till 120/80 nu.