Vad ska jag göra när folk börjar få reda på mitt drogbruk?

Har gått en lång tid då knappt någon vet om det. Men nu börjar ryktena gå av någon anledning, mig gör det inte särskilt mycket. Dom får ju tycka som dom vill, jag sköter mitt. Men så slår mig tanken - arbetsgivare? föräldrar? polisen? Jag vill ju inte att det ska komma ut så mycket att de får veta.

Vad ska jag göra? Ge fan i det ett tag? Eller bara förneka eller låta det va som inget hade hänt?

Nojar som fan.

(Brukar oftast inte klassade droger, kan hända att man tar lite brunt eller grönt då och då men inte särskilt ofta.)

OCH, som alltid, moraltanter undanbedes.

Om du inte vill bli dömd av alla människor som får reda på det, neka. De flesta är dumma i huvudet och skiter fullständigt i vad det är du brukar och i vilken utsträckning då du förblir en hemsk smutsig knarkare i deras ögon.

Ta det piano ett tag då vet du att du har ryggen fri, ett rykte brukar dö ut efter ett tag om inget konkret har kommit fram.

Ja det är ju just det, folk är ju inte kloka. Ja, det är nog bara att blåneka. Men hela grejen är rätt genomskinlig då halva mitt umgänge är kända "knarkare"..

Får hoppas att det bara blåser bort, orkar inte med folks dumma och okompetenta åsikter.

Själv skämtar jag mest bort sådana ryktena så att de blir absurda. Så som att säga till någon polare att vi ska dra hem till mig och skjuta heroin och dra en lina koks så här på måndagskvällen.
(Gärna högljutt så att alla runtomkring hör det.)

Det spelar ingen roll. Att neka och spela dum fungerar alltid.

Jag förlorade många vänner när jag kom ut som dödsknarkare, men nu vet jag vilka som var mina riktiga vänner alltså dom som är kvar trots att jag brukar substanser som inte är accepterade i samhället. sen skiter jag fullständigt i vad andra tycker och tänker om dom inte känner mig, det rör mig inte ett dugg alls.

När jag slutade köra dagligt och stenhårt på amfetamin och började se mer städad ut som nu så tror många inte ens att jag tar något öht, dom säger bara "åh vad kul att du har slutat knarka" jaha tänker jag då och viftar bort dom som idioter bara.

Kan ju tilläggas att jag inte slutade med amfetamin för någon annans än min egen skull, använde 6-7 sista månaderna av en ca 2½ år lång injektion av amfetamin nere i en källare, beväpnad till tänderna och tänkte ut vilka som konspirerade mot mig och vilka som skulle mörda mig och vilka som inte skulle mörda mig...

Ja jag struntar väl i vad folk tycker så men vill inte att det ska komma ut till mina arbetskamrater och chefer. Heller inte min familj. Nej jag får nog skämta bort det eller liknande om jag bli tillfrågad

Familjen är ju oftast dom som på något konstigt sätt accepterar det mest, utan att prata en massa skit. visst min familj har aldrig tyckt om det men dom har ändå förstått att jag är vuxen och bestämmer själv om jag vill punda eller inte.

Problemet är bara att familjen blir medberoende, har själv förlorat många polare pga mitt missbruk, eller ja dom var nog inga riktiga polare trots allt som inte kan acceptera den jag är/har blivit.

Nu för tiden kör jag mitt eget race o skiter fullständigt i vad andra tycker om mig, kan dom inte acceptera mig för den jag är så är det bara att dra åt helvete, är hellre ensam då.