Jag gjorde ett test på min golden retriver/labrador för några år sedan.
Jag riktade en 30 cm lång pinne mot henne, för att se hur hon reagerar. Hon ville mest ha pinnen och tugga sönder den. Men satt fint och väntade på att jag skulle ge henne den eller kasta iväg den.
Sedan tog jag en leksakspistol och riktade mot henne (vilket inte kändes rätt, även om det var en leksak). Och då började hon morra och blev genast hotfull mot mig, och hon har aldrig betett sig så mot mig innan.
Hur kan hunden veta att en pistol är farlig? Hon har aldrig sett en sådan innan.
När min nyligen avlidna hund ( 6 timmar sen ) Kissa inne när han var valp tog vi en sån där växtsprut sak med vatten och spruta på honom. När man riktade något liknande på honom senare så blev han tokig. Kan det vara något liknande med din hund?
När min nyligen avlidna hund ( 6 timmar sen ) Kissa inne när han var valp tog vi en sån där växtsprut sak med vatten och spruta på honom. När man riktade något liknande på honom senare så blev han tokig. Kan det vara något liknande med din hund?
jag har aldrig riktat något mot min hund och sprutat vatten eller nåt annat på den. Hon var världens bästa hund, och har haft ett liv i lyx men ordning.
När jag var liten kille som sprang omkring med leksaksvapen och riktiga vapen så förklarade mormor för mig att man aldrig fick rikta ett vapen mot en hund eftersom hundar vet att vapen är vapen, och att de flesta hundar tror att låtsasvapen är vapen.
Redan som lillkille förmodade jag att det yttrandet måste vara trams, men mer på grund av budbäraren än på påståendets innehåll. Min mormor påstod nämligen alltid massa dumheter... Bl.a. hävdade hon att alla barn som inte äter skalet på kiwis måste lägga sig klockan 16, att all tysk och rysk litteratur måste brännas, att den äldsta kvinnan vid middagsbordet måste äta fiskhuvudet när det serveras lake, att det finns en särskild plats i helvetet för biografbesökare (min mor fick faktiskt mer stryk efter att ha smugit iväg på bio än för något annat jävelskap hon ställde till med när hon var liten). Och så vidare i all oändlighet.
Hursomhelst så kände jag mig förstås tvingad att bryta mot regeln om att inte rikta vapen mot hundar när jag var yngre, och jag har riktat vattenpistoler, diverse leksakspistoler, långbåge, spjut, yxa, luftgevär, älgstudsare, hagelgevär, kniv, svärd, pistol, kpist, och flugsmälla mot flera olika hundar. Både jakthundar och hundar som aldrig sett ett vapen förr.
Och det verkar helt klart som att mormor trots allt hade rätt. Ingen hund har iofs reagerat på knivar, yxor, spjut eller svärd, och de flesta har struntat i flugsmällor. Men övriga hundar har reagerat med vrede eller rädsla på övriga vapen som riktats mot dem, även på sådana som ingen människa kan förväxla med farligheter (t.ex. leksakspistol av ljusgrön plast).
I vuxen ålder tänker jag inte göra några sådana här experiment eftersom jag numera sätter djurens välmående högt, men jag vill ändå bidra då mormors visdom och barndomens erfarenheter stämmer väl överens med TS berättelse.
Vad gäller själva frågan så har jag dock inget jättebra svar. Det första jag kommer att tänka på är förstås evolution genom naturligt urval (hundar som förstår att vapen är farliga har större chanser att överleva och sprida sina gener än hundar som inte förstår det), men det faller kanske på att hundar reagerar på moderna vapen (och pilbågar) men inte på uråldriga. Och under de senaste 10000 åren så har rimligtvis fler hundar dräpts med t.ex. knivar och yxor än med kulsprutepistoler och luftgevär.
Så det har nog med något annat att göra... Men kanske har hundar genom historien blivit superduktiga på att läsa av oss så att de t.ex. förstår att ett svärd som hotas med inte är farligt om människan som höjer svärdet inte spänner musklerna på ett sådant sätt som behövs för att faktiskt hugga på riktigt. Och kanske har de inte utvecklat förmågan att korrekt bedöma någons intentioner t.ex. utifrån avtryckarfingrar. Därför är skjutvapen kanske läskiga medan andra vapen inte är det.
jag siktade en pistol mot min hund idag. (gammal nintendopistol eller vare var). jag kände mig helt allvarlig "nu kommer du dö" även fast jag såg hans stora glansiga ögon. men han brydde sig inte, viftade inte ens på svansen. bara låg där och tittade på mig.
sen "sköt" jag.
han brydde sig inte. är nog upp till var å en hund (: antar att han litar på mig.