2005-04-04, 13:06
#1
Är det någon här som känner till The Process Church of the Final Judgement, i folkmun The Process? Det är en organisation som intresserar mig mycket – vilket de som känner till The Process kanske kan förstå utifrån mitt namn och min avatar. 
The Process startades av Robert deGrimston Moore och Mary Ann McClean. De träffades på L Ron Hubbard Institute of Scientology i London 1963 där de tränades till ”auditors”. De lämnade dock scientologin 1964 - deGrimston var för intelligent (IQ 160+ och tydligen medlem i Mensa) och Mary Ann för självständig för att låta sig ledas av Hubbard, och när de märkte att deras rum var buggade så fick de nog och lämnade institutet för att söka sin egen väg i den djungel av andliga och halvandliga självhjälpsgrupper som växt fram under 60-talet.
De utvecklade tillsammans en terapimetod som var en blandning av Hubbards och Alfred Adlers idéer; Adler var ursprungligen Freudian, men frigjorde sig mer och mer från Freud och var den som utvecklade idén om mindervärdeskomplexet. För att göra en lång historia kort så hade deras form av psykoterapi en bra effekt på några vänner som de testade den på, och de utvidgade snart sin verksamhet. deGrimston rörde sig i högreståndskretsar, och bland de som drogs till honom fanns framstående artister, vetenskapsmän, arkitekter och ekonomer. deGrimston och Mary Ann skaffade sig en egen lokal där deras grupp samlades. Gruppen bestod nu av cirka 30 medlemmar, och de började nu gå från en självhjälpsgrupp till en andlig grupp, som så många andra grupper gjorde under 60-talet. 1965 kände de att de behövde ett nytt namn; Compulsions Analysis som de kallat sig tidigare, blev då The Process Church of the Final Judgement.
Året efter inträffade den händelse som skulle vara den enskilt viktigaste i kyrkans historia. I juni 1966 åkte paret deGrimston, 30 medlemmar i The Process och sex hundar till Nassau, i ett försök att fly från den värld de allt mer kände sig som främlingar i. Efter tre månader kändes även Nassau fel, och de begav sig till Mexico City, där de under en group mind session fick det uppdagat för sig att de borde hyra en buss och åka längs kusten på Yucatanhalvön. Sagt och gjort, de skaffade en gammal buss och begav sig iväg på sin pilgrimsresa, sökandes efter det paradis de ville finna. Så hamnade de då i Xtul, en gammal ruinstad efter mayaindianerna. Xtul låg nära kusten och kokospalmer växte överallt i överflöd. Här var deras paradis. De hade återvänt till naturen och levde av det naturen gav – mestadels frukt och fisk. Dagarna skred fram i maklig takt och de ägnade den mesta tiden åt att skriva poesi och musik, simma, vandra i staden och älska.
Men inget paradis varar för evigt. Den våldsammaste tropiska stormen i mannaminne drog fram över Yucatanhalvön och spred kaos och död i tre dygn. Området runt Xtul var det värst drabbade. Hela byar utplånades, men alla medlemmar i The Process klarade sig mirakulöst nog helt oskadda.
Xtul blev en vändpunkt i kyrkans historia. deGrimston hade under sin vistelse i Xtul fått någon form av kontakt med ett högre väsen eller makt, och mottog vad han kallade för ”inspired teachings”. De var i formen av en dialog mellan de krafter som styr hela vår existens – Jehovah, Satan och Lucifer. Jehovah var den auktoritära makten, Satan stod för kaos och destruktion, och Lucifer för njutning och hängivelse. Kristus var den som förenade de övriga tre, och han var en symbol för den nya människan som skulle stiga fram efter apokalypsen som man väntade på. Det var först efter att han överlevt stormen som han förstod detta fullt ut – under sin tid i Xtul hade den enda närvarande guden varit Lucifer, hängivelsen och lustens gud. Stormen, eller Satan, var den balanserande kraften som var nödvändig. Det var här som The Process på riktigt blev en gnostisk rörelse. Alla medlemmar uppmuntrades att följa den gud som passade dem bäst. deGrimston själv var en Luciferian-Christian (alltså egentligen det som ligger närmast en ”vanlig” hippie); den mer dominanta Mary Ann var Jehovan-Satanic. Motståndaren till allt de stod för var ”John Grey”, alltså medelsvensson som The Process med sin konformitet ansåg stod för blasfemi och hyckleri.
De åkte nu tillbaks till London för att sprida budskapet. Media var inte så välvilligt inställd till The Process – välförtjänt kanske, då det ryktas att de nu mer och mer tog den väg som så många andra rörelser tog – från andlig rörelse till affärsverksamhet. De började ge ut en tidning som blev mycket omtalad, särskilt temanumren om rädsla och döden (till vilket Charles Manson bidrog med en text).
1968 startade de upp sin verksamhet i USA, där de öppnade kyrkor ibland annat New York och New Orleans – och självklart San Fransisco. Samma år bestämde det brittiska underhuset att det var dags att strama åt de fria tyglar som scientologerna hade fått röra sig med. Andra grupper – som The Process – drabbades också av detta. Bland annat släpptes inte amerikanska medlemmar in i Storbritannien. Det var dags att röra på sig. The Process flyttade hela sin organisation till USA; de kallade detta sin ”Mark 10”-resa, efter bibeltexten Markus 10:
Mark 10 hade varit en viktig vers redan tidigare, på grund av det som skrivs lite senare:
När så den njutningslystne deGrimston ville att han och Mary Ann skulle bjuda in en ung och vacker kvinna till deras sängkammare så fick den dominante Mary Ann nog. Hon började motarbeta honom, och fick genom sitt inflytande en allt större del av processianerna att tro att det var deGrimstons visioner som skapat alla de problem som de stött på. Maktkampen vanns av Mary Ann, och Robert deGrimstons namn ströks från alla officiella Process-dokument.
deGrimston försökte tillsammans med några få hängivna anhängare starta upp rörelsen på nytt, men utan framgång, och en dag när han med sin nya partner och några anhängare vandrade genom Boston Common, en av de äldsta parkerna i USA, så sade han helt plötsligt ”vi lämnar er nu”, tog sin flickvän i handen och gick iväg, in i parken. deGrimston hördes aldrig av mer; antagligen bytte han namn och blev en vanlig John Grey han också.
Så, det blev visst ganska långt, jag hoppas att jag inte råkat ut er för mycket. Men varför skriver jag det här? Jo, för att jag gärna vill veta om det är någon mer som har hört talas om The Process. Finns det kanske någon som till och med är gammal nog för att ha varit med då det begav sig, och som kanske stött på dem tidigare? Det vore väldigt intressant om så var fallet, även om chansen inte är så stor att det är så.
Jag skulle kalla mig själv en ateistisk gnostiker; en skeptisk troende, mycket intresserad av religion, och de av deGrimstons skrifter som jag kommit över har varit högst intressanta. Jag skulle därför gärna vilja veta mer om dem. Det enda jag har lyckats ta reda på är att det var processianerna (som var stora djurvänner) som startade Best Friends Animal Society. Deras hemsida är www.bestfriends.org, om någon skulle vara intresserad. Mer om länken mellan BestFriends och The Process finns här: http://www.bestfriends.org/aboutus/oldhistory/intro.htm
Jag hoppas att något av det jag skrivit har varit av intresse. Tack för ordet.
” As it is, so be it.”
/ deGrimston
The Process startades av Robert deGrimston Moore och Mary Ann McClean. De träffades på L Ron Hubbard Institute of Scientology i London 1963 där de tränades till ”auditors”. De lämnade dock scientologin 1964 - deGrimston var för intelligent (IQ 160+ och tydligen medlem i Mensa) och Mary Ann för självständig för att låta sig ledas av Hubbard, och när de märkte att deras rum var buggade så fick de nog och lämnade institutet för att söka sin egen väg i den djungel av andliga och halvandliga självhjälpsgrupper som växt fram under 60-talet.
De utvecklade tillsammans en terapimetod som var en blandning av Hubbards och Alfred Adlers idéer; Adler var ursprungligen Freudian, men frigjorde sig mer och mer från Freud och var den som utvecklade idén om mindervärdeskomplexet. För att göra en lång historia kort så hade deras form av psykoterapi en bra effekt på några vänner som de testade den på, och de utvidgade snart sin verksamhet. deGrimston rörde sig i högreståndskretsar, och bland de som drogs till honom fanns framstående artister, vetenskapsmän, arkitekter och ekonomer. deGrimston och Mary Ann skaffade sig en egen lokal där deras grupp samlades. Gruppen bestod nu av cirka 30 medlemmar, och de började nu gå från en självhjälpsgrupp till en andlig grupp, som så många andra grupper gjorde under 60-talet. 1965 kände de att de behövde ett nytt namn; Compulsions Analysis som de kallat sig tidigare, blev då The Process Church of the Final Judgement.
Året efter inträffade den händelse som skulle vara den enskilt viktigaste i kyrkans historia. I juni 1966 åkte paret deGrimston, 30 medlemmar i The Process och sex hundar till Nassau, i ett försök att fly från den värld de allt mer kände sig som främlingar i. Efter tre månader kändes även Nassau fel, och de begav sig till Mexico City, där de under en group mind session fick det uppdagat för sig att de borde hyra en buss och åka längs kusten på Yucatanhalvön. Sagt och gjort, de skaffade en gammal buss och begav sig iväg på sin pilgrimsresa, sökandes efter det paradis de ville finna. Så hamnade de då i Xtul, en gammal ruinstad efter mayaindianerna. Xtul låg nära kusten och kokospalmer växte överallt i överflöd. Här var deras paradis. De hade återvänt till naturen och levde av det naturen gav – mestadels frukt och fisk. Dagarna skred fram i maklig takt och de ägnade den mesta tiden åt att skriva poesi och musik, simma, vandra i staden och älska.
Men inget paradis varar för evigt. Den våldsammaste tropiska stormen i mannaminne drog fram över Yucatanhalvön och spred kaos och död i tre dygn. Området runt Xtul var det värst drabbade. Hela byar utplånades, men alla medlemmar i The Process klarade sig mirakulöst nog helt oskadda.
Xtul blev en vändpunkt i kyrkans historia. deGrimston hade under sin vistelse i Xtul fått någon form av kontakt med ett högre väsen eller makt, och mottog vad han kallade för ”inspired teachings”. De var i formen av en dialog mellan de krafter som styr hela vår existens – Jehovah, Satan och Lucifer. Jehovah var den auktoritära makten, Satan stod för kaos och destruktion, och Lucifer för njutning och hängivelse. Kristus var den som förenade de övriga tre, och han var en symbol för den nya människan som skulle stiga fram efter apokalypsen som man väntade på. Det var först efter att han överlevt stormen som han förstod detta fullt ut – under sin tid i Xtul hade den enda närvarande guden varit Lucifer, hängivelsen och lustens gud. Stormen, eller Satan, var den balanserande kraften som var nödvändig. Det var här som The Process på riktigt blev en gnostisk rörelse. Alla medlemmar uppmuntrades att följa den gud som passade dem bäst. deGrimston själv var en Luciferian-Christian (alltså egentligen det som ligger närmast en ”vanlig” hippie); den mer dominanta Mary Ann var Jehovan-Satanic. Motståndaren till allt de stod för var ”John Grey”, alltså medelsvensson som The Process med sin konformitet ansåg stod för blasfemi och hyckleri.
De åkte nu tillbaks till London för att sprida budskapet. Media var inte så välvilligt inställd till The Process – välförtjänt kanske, då det ryktas att de nu mer och mer tog den väg som så många andra rörelser tog – från andlig rörelse till affärsverksamhet. De började ge ut en tidning som blev mycket omtalad, särskilt temanumren om rädsla och döden (till vilket Charles Manson bidrog med en text).
1968 startade de upp sin verksamhet i USA, där de öppnade kyrkor ibland annat New York och New Orleans – och självklart San Fransisco. Samma år bestämde det brittiska underhuset att det var dags att strama åt de fria tyglar som scientologerna hade fått röra sig med. Andra grupper – som The Process – drabbades också av detta. Bland annat släpptes inte amerikanska medlemmar in i Storbritannien. Det var dags att röra på sig. The Process flyttade hela sin organisation till USA; de kallade detta sin ”Mark 10”-resa, efter bibeltexten Markus 10:
Citat:
And he arose from thence, and cometh into the coasts of Judaea by the farther side of Jordan: and the people resort unto him again; and, as he was wont, he taught them again.
Mark 10 hade varit en viktig vers redan tidigare, på grund av det som skrivs lite senare:
Citat:
Det här passade bra på paret deGrimston, som nu kallade sig Omega – de ansåg att de var en odelbar enhet. Det skulle snart visa sig att de hade fel. Efter Manson-morden sågs hippies på med en blandning av förakt och avsky – tänk er då hur det var att (i allmänhetens ögon) vara djävulsdyrkande hippies. Deras popularitet minskade, och desillusionerade började paret deGrimston att ta bort alla referenser till Satan. De svarta klädnader som varit standardklädseln byttes först ut mot en grå variant, för att slutgiltigen bli blå. Alla pentagram och andra mer eller mindre sataniska symboler (till exempel The Goat of Mendes; det berömda gethuvud som av tempelriddarna använts som en symbol för Baphomet) togs bort, och The Process blev mer och mer som vilken hippierörelse som helst.
For this cause shall a man leave his father and mother, and cleave to his wife;
And they twain shall be one flesh: so then they are no more twain, but one flesh.
And they twain shall be one flesh: so then they are no more twain, but one flesh.
När så den njutningslystne deGrimston ville att han och Mary Ann skulle bjuda in en ung och vacker kvinna till deras sängkammare så fick den dominante Mary Ann nog. Hon började motarbeta honom, och fick genom sitt inflytande en allt större del av processianerna att tro att det var deGrimstons visioner som skapat alla de problem som de stött på. Maktkampen vanns av Mary Ann, och Robert deGrimstons namn ströks från alla officiella Process-dokument.
deGrimston försökte tillsammans med några få hängivna anhängare starta upp rörelsen på nytt, men utan framgång, och en dag när han med sin nya partner och några anhängare vandrade genom Boston Common, en av de äldsta parkerna i USA, så sade han helt plötsligt ”vi lämnar er nu”, tog sin flickvän i handen och gick iväg, in i parken. deGrimston hördes aldrig av mer; antagligen bytte han namn och blev en vanlig John Grey han också.
Så, det blev visst ganska långt, jag hoppas att jag inte råkat ut er för mycket. Men varför skriver jag det här? Jo, för att jag gärna vill veta om det är någon mer som har hört talas om The Process. Finns det kanske någon som till och med är gammal nog för att ha varit med då det begav sig, och som kanske stött på dem tidigare? Det vore väldigt intressant om så var fallet, även om chansen inte är så stor att det är så.
Jag skulle kalla mig själv en ateistisk gnostiker; en skeptisk troende, mycket intresserad av religion, och de av deGrimstons skrifter som jag kommit över har varit högst intressanta. Jag skulle därför gärna vilja veta mer om dem. Det enda jag har lyckats ta reda på är att det var processianerna (som var stora djurvänner) som startade Best Friends Animal Society. Deras hemsida är www.bestfriends.org, om någon skulle vara intresserad. Mer om länken mellan BestFriends och The Process finns här: http://www.bestfriends.org/aboutus/oldhistory/intro.htm
Jag hoppas att något av det jag skrivit har varit av intresse. Tack för ordet.
” As it is, so be it.”
/ deGrimston
