Användning av versaler eller gemener för ordets Er/er begynnelsebokstav?

Jag har tidigare varit obenägen att använda stavningen Er. Detta för att jag ansåg att Er gav indirekt en alldeles för hård betoning med en medföljande negativ klang. Känslan var att man sköt över ansvar och skyldighet till motparten. Men med mina nya insikter skall jag utnyttja stavningen Er/Ni mer frekvent.

Jag har tidigare varit obenägen att använda stavningen Er. Detta för att jag ansåg att Er gav indirekt en alldeles för hård betoning med en medföljande negativ klang. Känslan var att man sköt över ansvar och skyldighet till motparten. Men med mina nya insikter skall jag utnyttja stavningen Er/Ni mer frekvent.

En undersökning som Riksskatteverket nyligen
gjort visar att de flesta föredrar tilltalsordet du i
information från skatteförvaltningen. En ganska
stor grupp tycker att du eller ni inte spelar någon
roll. De som föredrar ni är den minsta gruppen,
en grupp som består mest av yngre.
Vem tycker vad?
Det är alltså bland de yngsta (16-34 år) som de
flesta ni-förespråkarna finns. Men även i den
yngsta gruppen finns en majoritet för du. Det
största stödet för du finns bland de äldre
(65-75 år).
Resultatet stämmer bra med vad språkforskare
noterat i samhället de senaste åren. De yngre
känner inte till de negativa associationer som förr
förknippades med tilltalet ni. De uppfattar det
som artigt tilltal snarare än något som markerar
distans eller till och med är lite nedlåtande.

Efter en muntlig fight på jobbet behöver jag nu svar. Jag fick i skolan lära mig att i Svenska språket skriver man ni med liten bokstav om det inte förekommer först i en mening. Jag har reagerat allt oftare att folk skriver ni som "Ni" och er som "Er" mitt i meningar och min fråga är då, är detta ett korrekt sätt att skriva på? Det ser för j-t ut tycker jag personligen iaf.