2012-10-12, 10:46
#61
Citat:
Ursprungligen postat av Slumpmessig
Hej karmater.
... en stark framåtanda, lite som Sverige á la 1965. Viktökningen ser ut att lyckas bättre än någonsin, självförtroende osv. Det mesta i tillvaron verkar frid och fröjd för tillfället, Gudi ske lov.
Men det finns ett litet aber.
Jag har ju som bekant ett problem. Ett stort jävla problem. Ett problem jag har dragits med sedan tio år tillbaka, grovt räknat. Jepp, det är spelberoendet jag talar om.
Hej, mitt namn är Slumpmessig och jag är spelberoende, snälla någon, kom och ge mig en kram.
Jag vet att jag lider av prokrastinering och har tendenser till verklighetsflykt. Men det här är någonting annat. Det här är ett problem i sig. Och detta problem har redan förstört mitt liv i mångt och mycket. Men det har ännu mer kvar att förstöra.
Idag spelade jag bort cirka 3,5 timmar, och det är inte så mycket.
Jag klarar inte av att spela "lagom" mycket, jag har aldrig kunnat det, jag kommer aldrig att kunna det heller. Det finns bara en utväg för mig: att inte spela alls - aldrig, inte ens efter jättelång tid, inte på helger, inte fast suget är enormt, inte fast det känns som att jag kan göra det i utbildningssyfte, aldrig.
Jag vet att ju längre tid det går sen sist, desto mer försvagas beslutsamheten att inte återfalla; ju längre den torra, välsignade perioden har varit, desto mer bleknar minnet av spelträskets fasor. Jag måste dock lyckas fimpa spelandet trots allt detta.
Jag behöver fan hjälp med det här. Som ett första steg kommer jag att plöja igenom den här tråden - jag är säker på att mycket klokt redan har sagts här.
... en stark framåtanda, lite som Sverige á la 1965. Viktökningen ser ut att lyckas bättre än någonsin, självförtroende osv. Det mesta i tillvaron verkar frid och fröjd för tillfället, Gudi ske lov.
Men det finns ett litet aber.
Jag har ju som bekant ett problem. Ett stort jävla problem. Ett problem jag har dragits med sedan tio år tillbaka, grovt räknat. Jepp, det är spelberoendet jag talar om.
Hej, mitt namn är Slumpmessig och jag är spelberoende, snälla någon, kom och ge mig en kram.
Jag vet att jag lider av prokrastinering och har tendenser till verklighetsflykt. Men det här är någonting annat. Det här är ett problem i sig. Och detta problem har redan förstört mitt liv i mångt och mycket. Men det har ännu mer kvar att förstöra.
Idag spelade jag bort cirka 3,5 timmar, och det är inte så mycket.
Jag klarar inte av att spela "lagom" mycket, jag har aldrig kunnat det, jag kommer aldrig att kunna det heller. Det finns bara en utväg för mig: att inte spela alls - aldrig, inte ens efter jättelång tid, inte på helger, inte fast suget är enormt, inte fast det känns som att jag kan göra det i utbildningssyfte, aldrig.
Jag vet att ju längre tid det går sen sist, desto mer försvagas beslutsamheten att inte återfalla; ju längre den torra, välsignade perioden har varit, desto mer bleknar minnet av spelträskets fasor. Jag måste dock lyckas fimpa spelandet trots allt detta.
Jag behöver fan hjälp med det här. Som ett första steg kommer jag att plöja igenom den här tråden - jag är säker på att mycket klokt redan har sagts här.
Får man fråga vilka spel det är du spelar? Alla jag hör som är spelberoende spelar oftast någon typ av MMORPG-spel, samma för dig?
skulle vara kul att se 5 azteker gömma sig bakom ett skynke och säga "nu flyttar jag min palladin till ruta g5". Hur kan det anses som socialt?
