Citat:
Ursprungligen postat av KaptenMegatron
Tänk er universum något efter bigbang då det ”kokade” av elementarpartiklar och fotoner som befann sig i en odefinierad vågfunktion (partiklarnas vågfunktion är inte ”kollapsad”. Inga strukturer fanns. Min enfaldiga fråga till forumet är, måste det inte till ett ”mätinstrument” av materia för att andra partiklarna ska bli reella och gasmoln och stjärnor ska kunna bildas? Detta blir ju ett moment 22, eller tänker jag fel? Eller kan man se varje odefinierad elementarpartikel eller foton som ett mätinstrument som "kollapsar" vågfunktionen för andra "partiklar"? jag hoppas att ni förstår vad jag menar

Det är ju frågan om en rätt gammal tolkning av kvantfysiken (1927) du talar om, men jag ska försöka utifrån vad jag tror jag förstått av denna gamla teori.
Vid varje mätning möter ideal en elementarpartikel vår klassiska värld i form av ett makroskopiskt mätinstrument. Så varje händelse vi noterar är inte en ren händelse hos en partikel - elementarpartikeln vi mäter - utan en händelse för elementarpartikeln + alla partiklar som utgör mätinstrumentet.
Kvantprocesserna som inte mäts är reversibla, 'unitary' (jag har inte riktigt förstått vad det betyder), saknar tidsriktning med mera.
Mätningen visar dock på en irreversibel process. Världen är annorlunda efter mätningen.
"måste det inte till ett ”mätinstrument” av materia för att andra partiklarna ska bli reella och gasmoln och stjärnor ska kunna bildas? " - Nej. De processer du beskriver är ju samma slags processer som görs vid en mätning. Enskilda elementarpartiklar möter makroskopiska objekt och irreversibla saker sker: stjärnor, galaxer med mera bildas.
Sedan är ju problemet att kollaps-teorin inte håller, men det är en annan fråga...
http://en.wikipedia.org/wiki/Wave_function_collapse#History_and_context