Ja, då sitter man här med lång näsa. Och jag skall vara den första att erkänna mitt misstag (det mesta har kastats runt). En otroligt vacker etapp som jag hoppas förblir vacker även i framtiden. Finns många ingredienser i just den här specifika etappen som kan/kommer göra den klassisk och bli en upplaga av Touren att hylla. Inte märkligt att Prudhomme klappade om Merckx och hade svårt att dölja sin förtjusning över hur etappen utvecklades. Över hur Touren utvecklades.
Andy Schleck: Pojken som blev man. Folkets mästare. Vem kunde på förhand förutsett en Floyd Landis-prestation från killen som för bara någon dag sedan klagade på utförskörningarna och som gömt sig bakom hjulen på storebrorsan och Canc när vägarna gick utför, bli både Il Falcone och samme Canc när det som mest gällde? 60 kilometer i motvind är respekt. Är allt bara mentala spel nuförtiden? Aldrig förr har så få hållit undan och drygat ut mot så många. Samtidigt är det lite charmigt för när attacken kom måste konkurrenterna garvat åt den löjeväckande idén att köra nu, det ändrade alla förutsättningar, för snabbt (5 kilometer eller så) hade Andy tagit 2 minuter och insatsen i klungan var som bäst, halvhjärtad. Inte blev det bättre av att en oanad resurs i Montfort lurpassade på nedförslutan och körde som en hel karl till Galibier. Klungan väntade och väntade. Några halvhjärtade dragningar vilket fick avståndet att stabiliseras som bäst innan det rasade åt andra vågskålen istället. Det var som Cadel Evans sa: "Ingen förstod hur avståndet kunde öka i den motvinden". Det gjorde nog ingen. Men ökade gjorde det, folk tittade på varandra: Skall du dra? Nej, dra du, nej du....Både Contador och Samu sade: Vi har inte krut idag och drog tillbaka sina trupper. Evans insåg att han var ensam idag. Hans historia kommer.
Andy Schleck. Jag gillar dig fortfarande inte, men du vann min respekt idag. Du visade ballar som jag inte trodde du hade. Du vågade satsa för att vinna och lät benen tala. Du förtjänar att kallas en tävlingscyklist (inte mästare). Den dagen du visar upp dig i fler än två tävlingar och kör så här oftare, inte soloutbrytningar 60 k dock, vinner du mina sympatier.
Cadel Evans - Vad skönt det är när knoppar brister. Den tråkiga dieseln från Kathrine. Den muttre, surmulne, pipige "flaskan" kallad (det är för att han kastade en flaska efter en journalist). Det har alltid varit en massor av om runt den här killen. Om det inte är punkteringar så är det att stallet konspirerar. Om inte stallet konspirerar så är det dålig uppladdning. Har fått två GT-tävlingar förstörda bara för punkteringar och då har han ändå alltid drömt om att vinna en. Har dock aldrig gillat killen av ovan nämnda anledningar samt att han varit minst lika gnällig som AS. Men idag hände något. Den gamle hjulslickaren hade ännu en gång hoppats på att dra fördel av bergakillarnas attacker. Den ena gick upp och sade "idag är det din tur" och fransosen i gult viftade på händerna och sade att han var nöjd. Något klickade i Evans huvud. Men han funderade inte så mycket på det. Han spottade i nävarna, tog på sig blåstället och plockade in 2.30 på klättringen uppför Galibier. Han har vunnit över mig. Det var som att se Big Mig på La Plagne igen. Jag är uppriktigt glad för Evans idag och hoppas på honom när de övriga fallit tillbaka. Kanske denna gång, vad som skruvade upp hans chanser, var dålig kommunikation med de övriga
Alberto Contador - en annan viktig ingrediens för en klassisk Tour är en mästare som visar svagheter och vacklar. Detsamma om mästaren är en utpekad fiende. Tävlar under exakt samma premisser som friade folkets mästares storebror vilket har "glömts" på vägen.
Gick in i Touren efter lekstugan i Italien med osäker form och visade att formen var lika osäker som den på förhand misstänktes. Har varken haft hjälp av stallkamrater (lika svaga de), flyt med krascher eller med skador. Får anses vara en bragd att ha hållit Saxobank flytande såpass länge trots omständigheterna. Är dock ingen slagen mästare utan kommer tillbaka.
Pierre Rolland - Precis som Jan Ullrich 1996 som visade sig vara mer än en värdefull hjälpryttare till den skandalomsusade slutsegraren, Riis, kommer denne som en fullständig överraskning ifrån konkursboet Europcar. Har varit lika orubblig som Voeckler och Kern uppför och markerat den gula ledartröjan konstant. Såg ut att utmarkera Andy när denne drog men fick skrikit till sig att han skulle strunta i det precis som han blev tillsagd att sluta dra den sista kilometern upp för Galibier. Historieskrivarna går alltid i spinn när en ung cyklist träder fram, och i synnerhet om han är fransk. Här skall Eddy BH framhävas, men då på ett annat sätt, förstås. På ett norskt sätt. Rolland är en åkare att räkna med för framtiden. Hans sanna potential har inte avslöjats ännu.
Citat:
Ursprungligen postat av ladaniwi
Jag blir mycket glad av de franska framgångarna. Känns som de till en viss del beror på minskad doping. Ser ljust ut inför framtiden också med 3 av de fem första i ungdomstävlingen som är fransmän.
Trams.
http://www.neues-deutschland.de/artikel/202606.ueber-410-watt-ist-doping.html