vem är du?är du den du skulle bli?

Vem är du?är du den du skulle bli?

Min undran här och nu, är om du visste vem du var innan du blev den du är idag.

Personligen är jag en helt annan person idag än den jag skulle blivit.
omständigheterna är såklart många men den största boven i dramat är att jag fick stryk bara för att jag fanns.
Smärta är idag ingenting för mig men ett gott ord eller en vänlig gest får mig att nästan börja gråta.

i mina tankar när jag var barn hade jag bara en önskan och det var att sjunga.
idag vill jag bara slåss.
jag vet att vissa av er är frustrerade av tankar av vad som kunde blivit.
dela gärna med er här.

Jag har haft samma värderingar hela livet, och haft många drömmar.
Vissa har dött med tiden, men vissa har stannat kvar sedan jag var liten.

Vid fyra så bestämde jag mig för att bli saxofonist, idag har jag över elva års erfarenhet av musikbranschen.
Har alltid velat bli polis, där är jag inte än men fortsätter jag i den stilen jag är nu så kan jag söka PHS med gott samvete inom ett par års tid.
Just nu är det ordningsvakt som gäller.

Det ska bli spännande att se hur mitt liv ser ut om tio år, det är alltid lätt att spåna om framtiden, men jag tror mig gå den väg som jag är ämnad att vandra

Akademisk filosofi > Filosofi.

/Moderator

Det där får du utveckla. Menar du att din framtid var förutsagd?
Hoppas att du ser fallgropen.

Ens värderingar för liv och framtid sjunker för var dag.
Sååå... Mitt svar skulle mirakulöst nog kunna vara ett snäpp deprimerande om jag hade svarat imorgon.

Jag förstår inte frågan riktigt eftersom jag anser att det du är nu är det enda du kan vara. Varken du eller jag kan vara något annat än det vi är idag. Vi kan tänka oss annat, men det är inte där vi befinner oss. Och det är väl detta som skapar så mycket ilska, frustration eller sorg hos människor, att folk har en bild av var eller vad de skulle kunna ha varit, om inte det och det hände...

Jag är den jag vill vara. Jag är gjutformen för människan jag kommer att vara resten av mitt liv. Jag omdefinierar mig varje dag. Är jag inte nöjd med den jag är för stunden så ändrar jag mig. Det är det som är så fint med att vara så lyckligt lottad att vara född i Sverige. Vi kan fan göra vad helst vi vill med livet. Kliché som fan men det finns verkligen inga begränsningar.

Detta skriver jag under en av veckans sämre dagar, då jag känner mig lite nere. Alltså är det min genuina åsikt och inte bara känslor som får mig att skriva det jag skriver.

Jag är ju inte direkt den jag vill vara egentligen. När jag va yngre ville jag sporta lite för att hålla mig i form och syssla med musik. Nu röker och snusar jag och tjockar mig med dåligt samvete och jätte lat. Men musik sysslar jag med iallafall.

Hartstab:

Jag har lurkat runt på Flashback i åratal (tripp-rapporter, nazi-trams, Integration & Invandring etc), men ditt inlägg är det enda som fått mig att genuint tappa konceptena & gråta.

Jag ser dig framför mig, pilgrim: tribaltatuerad, steroidpumpad MMA-terminator; men du har en poets själ.

Det är människor som du kommer att rädda världen. Mitt råd (i all välmening): gör inte andra människor illa. Hitta någon att älska & älska hen sönder & samman, förbehållslöst. Jag önskar dig all lycka.

battrevetande.blogspot.com