Fråga angående att kolla bakåt i tiden

Om man nu ser galaxer 13 miljarder år bakåt i tiden, var befinner sig dessa idag? och kan man se hur vintergatan uppstod om man kollar bakåt i tiden?

Eftersom att om man ser en galax 13 miljarder år bakåt i tiden så borde man ju kunna se var den befinner sig idag, annars är bara allt ett hologram eller?

EDIT:Var är alla fysiker, ni festar väl inte på fredagkväll?

Inte för att jag är fysiker, men de befinner sig 13 miljarder ljusår bort. Det vill säga motsvarande den sträcka ljuset hinner färdas under 13 miljarder år. Ganska långt bort vore en underdrift att säga, då ljuset färdas med n hastighet på ca 30 000 mil per sekund.

Det faschinerande är ju att det är först när ljuset når ögat o tolkas av hjärnan som vi "ser" något som redan hänt. Jämför med ljud där Ekot dröjer, men ljudet är mycket långsammare, ca 300 m/s.

Det är sant att man kan se 6 miljarder år efter Big Bang med teleskop (universum är cirka 13 milj år gammalt) och med Hubble-teleskopet så långt som 1.5 miljarder (Hubble Ultra Deep Field = 800 miljoner år och Hubble Ultra Deep Field-IR = 480 miljoner år efter Big Bang) år efter Big Bang. Galaxer som man ser har såklart utvecklats i tiden men det ljuset har inte nått oss ännu och därför ser vi en bild av hur det såg ut "förr i tiden". Vi kan då inte se om t.ex. en stor stjärna i teleskopet har blivit en supernova eller ett svart hål i realtid.

I framtiden med James Webb Space Telescope kommer man att kunna se universum när det var yngre än 200 miljoner år gammalt. Man kommer då att se så långt bak i tiden att man kan observera de första stjärnorna och galaxerna bildas.

Jag antar att det kan beräknas hyfsat bra, var de skulle kunna finnas, av matematikerna/fysikerna då det går att se expansionshastigheterna utifrån observationer av rödförskjutningen av ljuset.

Men det du ser nu existerar nu, eftersom allt existerar samtidigt, men i olika dimensioner.

Att jag kallas "fillefilosof" för att undgå trakasserier och "dummerjönsmössor" från fanatiska fysiker har inte hjälpt. Men ikväll/inatt är det tyst än så länge...

Man kan maximalt se 13 miljarder år bakåt i tiden eftersom att rymden innehåller gas och plasma, så varm att ljuset inte kan passera igenom vilket bildar en bakrunsstrålning av mikrovågor.

Varför vi inte kan se längre kan också bero på att universum innehåller flera än 3 dimensioner. Alltså, vi kan bara uppfatta 3 dimensioner.

Eftersom tråden bumpades nu, kan jag ge ett svar.
Det första du skriver är fel. När vi observerar en galax i universum säger vi att avståndet är den sträcka ljuset färdats sedan det lämnade galaxen. För relativt närbelägna galaxer, som faktiskt alltid befunnit sig nära oss är det inga problem att beskriva avståndet.

Däremot, när man tar hänsyn till expansionen på riktigt stora avstånd skapar det en aning förvirring för många.
Säg att ljuset från en avlägsen galax färdats 7 miljarder år fram till oss. Då har fotonen färdats ct, dvs lika många ljusår. Men, eftersom universum har expanderat sedan den lämnade galaxen, var då avståndet till denna mindre än 7 miljarder ljusår. Idag är den mycket längre bort än 7 miljarder ljusår.

Vill man ta reda på avståndet till en specifik galax idag (vart den är idag), måste vi faktiskt integrera från tidpunkten då ljuset lämnade fram till idag. Förutsatt att våran modell av expansionen är rätt. Tidigt i universum bromsades expansionen, och för ~5 miljarder år sedan började den accelerera.

Ta det exempel med det ljussvagaste objektet i HUDF som har en rödförskjutning på ~11.9. Här spelar verkligen expansionen en stor roll.
Ljuset har färdats 13.3 miljarder år, och då 13.3 miljarder ljusår. När ljuset lämnade galaxen var avståndet ~ 2.5 miljarder ljusår och idag är avståndet 32.2 miljarder ljusår. Fotoner som lämnar denna galax idag kommer givetvis aldrig att nå oss.