Citat:
Ursprungligen postat av Rektangel
Barnet är fransk medborgare och man får inte enligt FN:s deklaration som citerats i tråden frånta ett barn dess nationella identitet. Barnet kan inte bli svensk medborgare annat än om barnets mor i egenskap av vårdnadshavare ansöker om detta. Modern vill ha sitt barn tillbaka.
Varför skulle hon medge svenskt medborgarskap när hon och barnet är EU-medborgare och inte är flyktingar?
Du fråntar inte barnet dess nationella identitet i juridisk bemärkelse. För barnet är hon redan svensk, hon har vuxit upp i Sverige sedan födseln, hon kan svenska och hon går på svensk förskola. Barnet känner inte modern, varför skulle modern då vara en trygghet för barnet?
Normalt förespråkar jag att socialtjänsten ska återförena barn och föräldrar när det är lämpligt, men i sådana här fall så förstår jag varför de har lagt in 3 års adoptionsregeln i LVU. Har barnet separerats från modern under de första månaderna så kommer inte barnet att känna samhörighet med den biologiska modern. Hon ser sig som ett barn till fosterföräldrarna. Detta medför ett stort trauma för barnet som ännu en gång behöver separeras från sin trygghet för att komma i famnen på främlingar.
HAde det som sagt varit ett svenskt barn så skulle Nasse i den här tråden argumentera för att barnet ska stanna i fosterfamiljen för att föräldrarna är WT och misshandlar sitt barn. Samma argumentation är faktiskt giltig i detta fall då hon har blivit misshandlad av både fader (fysiskt) och moder (psykiskt). Men för att hon är av en annan hudfärg så argumenterar Nasse helt emot detta och vill få bort barnet så fort som möjligt, även fast hon dör på kuppen.
Jag har dessutom ett flertal finska kompisar som har levt i fosterhem här i Sverige som fortfarande är finska medborgare, ska de utvisas också?