An amazing woman
2006-03-09, 19:07
#711
Citat:
Ursprungligen postat av Givati
1. Israel är på god väg att lämna tillbaka lejonparten av erövrat, efter krig som initierades av palestinier + andra araber mot Israel, som i sin tur och i enlighet med § 51 av FN stadga..- handlat helt rätt! Jag noterar att du är medveten om den internationella folkrätten... att du dessutom tydliggör det faktum att Israel tilldelades israelerna (ej enbart judar...ca 78% dock), ty det råder olika uppfattningar här...dels om rätten till landet dels anser några bland dina meningsfränderm att judar har stulit detta land... 
Naturligtvis är Palestina stulet av de sionistiska ockupanterna, omkring 750.000 arabisktalande fördrevs 1948 och de och deras ättlingar är förbjudna att återvända till sin mark och egendom.
Citat:
Israel tilldelades rätten att existera på lika vilkor som Palestina...redan 1947.11.29...Israel godkände förslaget med andra majoriteten av FN, men av någon märklig anledning förkastade palestinier rätten till egen stat, till förmån för en förstörelse av en annan...
Idiotisk historieförfalskning, vem tror du luras av dina trötta propagandafloskler, skrivna på en ofattbart undermålig svenska? Vad är ditt modersmål egentligen, jiddisch eller?
Citat:
2. Israels massförstörelsevapen - existerar , sant Det tror jag/hoppas med...
Den var dock aldrig ett hotkort eller aktuell som anfallsvapen mot varken palestinier, någon av dem inblandade arabiska länderna som initierade inte bara ett krig...Den har aldrig varit en option - tänkbar alternativ - till attanvändas eller hota Iran, som ligger väldigt långborta.
Den var dock aldrig ett hotkort eller aktuell som anfallsvapen mot varken palestinier, någon av dem inblandade arabiska länderna som initierade inte bara ett krig...Den har aldrig varit en option - tänkbar alternativ - till attanvändas eller hota Iran, som ligger väldigt långborta.
Så iranska kärnvapen (något som under alla omständigheter inte kan förverkligas inom den närmaste framtiden, och som det inte existerar några hårda bevis för att Iran arbetar på) kan hota "Israel" och "framtvinga ett perventivslag", men Iran befinner sig på för långt avstånd för att hotas av illegalt anskaffade israeliska kärnvapen?
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld förtydligade vad de israeliska kärnvapnen innebär:
http://www.iraqthejewswar.com/index.htm
Citat:
“We possess several hundred atomic warheads and rockets and can launch them at targets in all directions, perhaps even at Rome. Most European capitals are targets for our air force. . . . Our armed forces . . . are not the thirtieth strongest in the world, but rather the second or third. We have the capability to take the world down with us. And I can assure you that that will happen, before Israel goes under.”
Interview with Dutch-Israeli military historian Martin van Creveld, January 30, 2003: http://www.de.indymedia.org/2003/01/39170.shtml
Interview with Dutch-Israeli military historian Martin van Creveld, January 30, 2003: http://www.de.indymedia.org/2003/01/39170.shtml
2006-03-09, 19:19
#712
kvarsittning - cazzo9
Jag personligen tycker att om något luktar dubbelmoral, så är det följande….man har två skalor för sin kritik - Israel utmålas historielöst som ockupationsmakt medan Egypten och Jordanien går/gick fria. Israel, sedermera anakronistiskt... jämförs med apharteid medan ingen av de omkringliggande diktaturländerna eller de palestinska maffiozo-organisationerna kritiseras för deras arabetsmoral, mål....eller odemokratiska styre. Deras behandling av den egna befolkningen, nonchaleras med ursäkter som...arabiska länder är odemokratiska, eller Islam och demokratin fungerar inte ihop...mm! I Syriens fall…har man glömt att lära ut i våra skolor, massmord på alla människor, i lilla byn El hama…15,000 innevånare – som misstänktes av Chafez el Assad..Lejonet från Ashur...
att förbereda en kupp…grävdes ner av bulldozrar!
FN:s roll 67
Vad gäller Israels anfallskrig 1967 så är det sant att Israel slog första slaget men innan dess så förekom det stora truppansamlingar både vid syriska gränsen och den egyptiska gränsen. Alldeles innan hade Nasser bett att FN skulle flytta bort de trupper man hade på Sinai mellan Israel och Egypten som buffert. I eldande tal till sitt folk lovade Nasser att han skulle "kasta Judarna i sjön".
Inte nog med detta, hotade Gjamal Abdel Nasser.. ordagrant General O’thant… den Burmesiske FN högste sekreterare, att om inte FN drar sina trupper, kommer dem gå samma öde som judarna, till mötes…FN hade då några tusen Yugoslaviska och Indiska observatörer…dessa packade efter en direkt order från högre ort. Egypten hade redan samlat ca 900, stridsklara armerade fordon och up emot 800,000 man vid gränsen. FN stack…lämnade den då unga nationen åt sitt öde. Från Syrisk håll, såg det inte bättre ut...Systematiska beskjutningar – från sina posteringar på Golanhöjderna, ner mot civila mål; byarna och kibbutzim vid Genezeretsjö…lika så israeliskt civilflyg.
Israel var hotat från alla håll …och var dessutom utsatt för terroristernas behandling. Arafats verksamhet startade tidigt på 60 talet…Ja Israel lämnades åt sitt öde av FN.
…och valde bla därför att anfalla först! På sex dagar var kriget över och vid krigsslutet erbjöd sig Israel det man hela tiden har erbjudit sig - att byta land mot fred. Inte utan självrannsaken från arabvärlden och diskussioner om gränsdragningar förståss..!! Detta erbjudande slogs tillbaka av de samlade arabiska nationerna (i khartoum tror jag det var) med de tre berömda nejen: Nej till förhandlingar med Israel, Nej till erkännande av Israel och Nej till fred med Israel.
Det man senare gjorde med Egypten, bytte Sinai-öknen mot ett fredsfördrag …som president A. Saadat fick plikta med sitt liv för). Det man även nu vill göra, byta de s.k ockuperade områdena mot fred.
att förbereda en kupp…grävdes ner av bulldozrar!FN:s roll 67
Vad gäller Israels anfallskrig 1967 så är det sant att Israel slog första slaget men innan dess så förekom det stora truppansamlingar både vid syriska gränsen och den egyptiska gränsen. Alldeles innan hade Nasser bett att FN skulle flytta bort de trupper man hade på Sinai mellan Israel och Egypten som buffert. I eldande tal till sitt folk lovade Nasser att han skulle "kasta Judarna i sjön".
Inte nog med detta, hotade Gjamal Abdel Nasser.. ordagrant General O’thant… den Burmesiske FN högste sekreterare, att om inte FN drar sina trupper, kommer dem gå samma öde som judarna, till mötes…FN hade då några tusen Yugoslaviska och Indiska observatörer…dessa packade efter en direkt order från högre ort. Egypten hade redan samlat ca 900, stridsklara armerade fordon och up emot 800,000 man vid gränsen. FN stack…lämnade den då unga nationen åt sitt öde. Från Syrisk håll, såg det inte bättre ut...Systematiska beskjutningar – från sina posteringar på Golanhöjderna, ner mot civila mål; byarna och kibbutzim vid Genezeretsjö…lika så israeliskt civilflyg.
Israel var hotat från alla håll …och var dessutom utsatt för terroristernas behandling. Arafats verksamhet startade tidigt på 60 talet…Ja Israel lämnades åt sitt öde av FN.
…och valde bla därför att anfalla först! På sex dagar var kriget över och vid krigsslutet erbjöd sig Israel det man hela tiden har erbjudit sig - att byta land mot fred. Inte utan självrannsaken från arabvärlden och diskussioner om gränsdragningar förståss..!! Detta erbjudande slogs tillbaka av de samlade arabiska nationerna (i khartoum tror jag det var) med de tre berömda nejen: Nej till förhandlingar med Israel, Nej till erkännande av Israel och Nej till fred med Israel.
Det man senare gjorde med Egypten, bytte Sinai-öknen mot ett fredsfördrag …som president A. Saadat fick plikta med sitt liv för). Det man även nu vill göra, byta de s.k ockuperade områdena mot fred.
2006-03-09, 19:34
#713
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Naturligtvis är Palestina stulet av de sionistiska ockupanterna, omkring 750.000 arabisktalande fördrevs 1948 och de och deras ättlingar är förbjudna att återvända till sin mark och egendom.
Läs gärna ovanskrvna inlägg. Att fördriva anfallande armér och deras allierade som utan förbehåll startade ett utplåningskrig/fälttåg mot ett land som nyligen blivit erkänt av FN...ja, det kostade skjurtan! Det är ett brott mot det sunda förnuftet, inte bara mot FN: internationellag att starta ett krig...Fördrivna och fördärvade är dem..ja!
Men ingenting olagligt eller brott!!
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Idiotisk historieförfalskning, vem tror du luras av dina trötta propagandafloskler, skrivna på en ofattbart undermålig svenska? Vad är ditt modersmål egentligen, jiddisch eller?.
.Ja..jag är invandrare ..och...? Vad exakt, i mina texter har du svårt att smälta ...historieförfalskning? Kan du citera så jag kan bemöta sakligt/konkret...med mitt bristfälliga svenska, tack?
Citat:
Ursprungligen postat av Ezze-klino
Så iranska kärnvapen (något som under alla omständigheter inte kan förverkligas inom den närmaste framtiden, och som det inte existerar några hårda bevis för att Iran arbetar på) kan hota "Israel" och "framtvinga ett perventivslag", men Iran befinner sig på för långt avstånd för att hotas av illegalt anskaffade israeliska kärnvapen?
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld förtydligade vad de israeliska kärnvapnen innebär:
http://www.iraqthejewswar.com/index.htm
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld förtydligade vad de israeliska kärnvapnen innebär:
http://www.iraqthejewswar.com/index.htm
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld ...Are you for real...
....är det inte Martin van der Kirkoufe du menar...?Är du säker på att du läste mitt inlägg
....Är du säker på att han är en israelisk militärhistoriker...? Är han inte någon hollendsk fotbollspelare...? Jag syslar med propagandafloskler...Israels massförstörelsevapen - existerar, sant!! Aldrig förnekat!! Det tror jag/hoppas faktiskt...
Den var dock aldrig ett hotkort eller aktuell som anfallsvapen mot varken palestinier, någon av dem inblandade arabiska länderna som initierade inte bara ett krig...Den har i synnerhet aldrig varit en option - tänkbar alternativ - till att användas eller hota Iran, som ligger väldigt långborta.
2006-03-09, 20:01
#716
Citat:
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld ...Are you for real.......är det inte Martin van der Kirkoufe du menar...?
Är du säker på att du läste mitt inlägg ....Är du säker på att han är en israelisk militärhistoriker...? Är han inte någon hollendsk fotbollspelare...?
Ursprungligen postat av Givati
Den israeliske militärhistorikern Martin van Creveld ...Are you for real...
....är det inte Martin van der Kirkoufe du menar...?Är du säker på att du läste mitt inlägg
....Är du säker på att han är en israelisk militärhistoriker...? Är han inte någon hollendsk fotbollspelare...? Nej, van Creveld är inte någon fotbollsspelare
:http://www.abc.net.au/foreign/stories/s511530.htm
Citat:
"---Professor Martin van Creveld, of the Hebrew University of Jerusalem is Israel's most prominent military historian.---"
Citat:
Jag syslar med propagandafloskler...
Ja, visst gör du.
Försök diskutera i stället.
2006-03-09, 20:14
#717
Citat:
Det är ditt problem! Vägra läsa är som att vägra lyda! Vem lyder du under?
Ursprungligen postat av Givati
1.Bryt mig knappast att läsa hela dina inlägg.
2006-03-09, 20:38
#718
Citat:
Ursprungligen postat av BlizzardKing
Det är ditt problem! Vägra läsa är som att vägra lyda! Vem lyder du under?
Siket dravel. Mellandags rea-argument....Varför inte låta tangetbordet vila ett tag. Ni gör ju ändå en björntjänst åt palestinierna...
Ezzelino...ja jag vet att han inte är fotbollspelare...
Har jag förnekat att Israel har kärnvapen eller att dem är förbereda att försvara sig....? för tredje gången :...Israels massförstörelsevapen - existerar, sant!! Aldrig förnekat!! Det tror jag/hoppas faktiskt... Den var dock aldrig ett hotkort eller aktuell som anfallsvapen mot varken palestinier, någon av dem inblandade arabiska länderna som initierade inte bara ett krig...Den har i synnerhet aldrig varit en option - tänkbar alternativ - till att användas eller hota Iran, som ligger väldigt långborta...Lite om förhållandena ...på 20 talet...
Citat:
Jordbruket i Erez Israel
Åtminstone var det svårt att upprätthålla föreställningen om judarnas principiella och aprioriska olämplighet, när man under loppet av några veckor korsade Palestinas landsbygd i olika riktningar. De kala, av regnet rensopade bergen tillhörde regelbundet araberna; de terrasserade och uppodlade judarna. Så snart man såg en riktig plog, visste man att det gick en jude i fåran därbakom; fellahs nöja sig med att rista jordens yta med en krokig trädgren, i dag som för tusen år sedan.
Alla skördemaskiner på fälten och vagnar på vägarna kördes av judiska körsvenner, och när bilen passerade, hann man se deras väderbitna ansikten och de valkiga händerna kring tyglarna; araberna bruka inga andra transportmedel än kamelernas, åsnornas och kvinnornas ryggar.
I sina hyddor, formade av lera och spillning, ligga fellahs och elda upp kreatursgödseln, och var gång man passerade en by, kringvärvdes man av den fräna röken; de judiska kolonisterna under de röda tegeltaken köra däremot ut spillningen på åkrarna och söka dessutom med konstgödsel återställa den utplundrade och pinade jorden. När man såg en höstvagn full med ynglingar och flickor i arbetsdräkter eller omgavs av friska, brunhylta judebarn, som lekte på de lantligt doftande gårdsplanerna bland djur och redskap, kunde man utan ansträngning föreställa sig ett Palestina, som fick sin fysionomi av en judisk bondeklass.
Åtminstone var det svårt att upprätthålla föreställningen om judarnas principiella och aprioriska olämplighet, när man under loppet av några veckor korsade Palestinas landsbygd i olika riktningar. De kala, av regnet rensopade bergen tillhörde regelbundet araberna; de terrasserade och uppodlade judarna. Så snart man såg en riktig plog, visste man att det gick en jude i fåran därbakom; fellahs nöja sig med att rista jordens yta med en krokig trädgren, i dag som för tusen år sedan.
Alla skördemaskiner på fälten och vagnar på vägarna kördes av judiska körsvenner, och när bilen passerade, hann man se deras väderbitna ansikten och de valkiga händerna kring tyglarna; araberna bruka inga andra transportmedel än kamelernas, åsnornas och kvinnornas ryggar.
I sina hyddor, formade av lera och spillning, ligga fellahs och elda upp kreatursgödseln, och var gång man passerade en by, kringvärvdes man av den fräna röken; de judiska kolonisterna under de röda tegeltaken köra däremot ut spillningen på åkrarna och söka dessutom med konstgödsel återställa den utplundrade och pinade jorden. När man såg en höstvagn full med ynglingar och flickor i arbetsdräkter eller omgavs av friska, brunhylta judebarn, som lekte på de lantligt doftande gårdsplanerna bland djur och redskap, kunde man utan ansträngning föreställa sig ett Palestina, som fick sin fysionomi av en judisk bondeklass.
Källa: Fredrik Böök...proffesor i den svenska akademin. Från hans bok: Resan till Jerusalem...1925, s 130!
2006-03-10, 09:43
#719
..och vidare från samma pålitliga svenske akademikers....källa
Låt oss se Hebrons stenkastningstraditioner....
Resan till Jerusalem
Fredrik Böök - 1925, s 188-191
4 år senare...
1929 -
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,227244,00.html
* Ärligt talat...är det mycket som förändrats där i Hebron sedan början av 19 hundratalet...bortse från stenkastande ungdomar, revolverskott och ett och ett annat islamistiskt rasistiska dhimmiregler....tom judarna är tillbaka på sina kvarter..
Förhoppningsvis, fick dock palestinaapologisterna, en större/vidare bild av verkligheten i området - med den judiska minoriteten i Hebron - och bilden ser lite mer sammanhängande ...förhoppningsvis ...??!!
Låt oss se Hebrons stenkastningstraditioner....
Citat:
Bet Lehem och Hebron Jeriko och Jordan
…/ ../ Ett par mil söder om Betlehem ligger Hebron, det gamla Mamre, som är oupplösligt förknippat med minnet av Abraham, Guds vän. Det var där patriarken betade sina hjordar och slog upp sitt tält i trädens skugga; det såg väl icke mycket annorlunda ut än de jordbruna tält, som beduinerna resa vid vägkanten i våra dagar. Det var där som han begrät sin älskade Saras död och köpte ett åkerstycke med en grotta av hetiten Efron för att där begrava henne. Ägaren ville ge honom det till skänks, men den vise Abraham höll fast vid sin önskan att få betala det. Efron svarade med orientalisk artighet: »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.» Abraham förstod den fina vinken och vägde i vittnens närvaro upp fyra hundra siklar silver i gångbart mynt till Efron, innan han begrov Sara. Det 23:e kapitlet i Genesis är en förtjusande liten genrebild och visar att affärer den gången gjordes upp i Osterlandet ungefär på samma sätt som nu. I grottan skall Abraham vila med hela sin familj, med Isak och Jakob; ja, araberna utpeka också Rebeckas och Leas gravar. Over platsen ha de byggt en mo ske, eller rättare, de ha förvandlat den gamla korsfararkyrkan till en muhammedansk helgedom; ty de vörda Abraham lika mycket som judarna och vida mer än de kristna. Det är en av de heligaste platser, som finnas i hela den muhammedanska världen, och länge hade ingen otrogen någonsin fått sätta sin fot där; ännu i våra dagar är det en sällsynt nåd att unnas kasta en blick ditin.
Hebron är en stad på över 16000 invånare, alla muhammedaner så när som ett par hundra judar, en fanatisk och efterbliven stad, smutsig och pittoresk. Befolkningen driver handel med beduinstammarna, tillverkar vattenläglar av svart getskinn och enkla glasvaror, som de själva värdera ofantligt högt, att döma av prisen, och förefaller mycket litet road av främlingars besök. Vi ställde vår bil vid ett skjul på den öppna platsen framför Haram, helgedomen, och omgåvos ögonblickligen av påträngande araber, som nästan trampade oss på tårna och hade reda på ännu flera motiveringar för baksjisj än de otaliga jag dittills blivit förtrogen med. När vi styrde våra steg mot mosken, följde hela skaran oss i hälarna; den tycktes sliten mellan stridiga önskningar, dels ville den förbjuda oss tillträde, dels ville den avpressa oss höga entre avgifter - det ideal, som föresvävade dem, var säkerligen att få en härlig baksjisj till belöning för att ha kört oss på porten.
Naturligtvis sluppo vi icke in. Vi fingo blott beundra Harams och helgedomens yttre mur, sammanfogad av stora kvaderblock; den är mer än tio meter hög, och dess nedre del anses vara byggd på Herodes' tid. En trappliknande gata leder upp till den inre gården, men för vart steg vi togo blev skaran omkring oss tätare och mera närgången - araberna räknade trappstegen på engelska, för att vi bättre skulle kunna följa med. När vi nått det femte trappsteget, hade vi till vänster om oss en spricka i den gamla muren; den leder ned till grottan, där Sara ligger begraven, åtminstone tro judarna det, och genom denna spricka kasta barnlösa judinnor ner papperslappar med bevekande böner till stammodern att hon skall rädda dem från ofruktsamhet - hon anses sitta inne med receptet. Längre få inga judar komma, men vi krävde energiskt att få fortsätta, ty vi hade hört att kristna skola vara berättigade till sju trappsteg. När vi tagit de två sista stegen, började det redan med skrik och protester och vi föredrogo att anträda återtåget.
Jag tror mig inte vara särskilt feg, och inte heller var jag rädd i Hebron, men det var någonting i hela atmosfären, som föreföll mig obehagligt, och jag minns att jag vid ett par tillfällen såg mig kring för att ha en klar bild av terrängen, för den händelse något skulle inträffa. En vän till mig berättade, att han och hans sällskap ett par dagar tidigare blivit förföljda av Hebrons gatpojkar med lekfulla stenkast; min vän hade till och med blivit uppvaktad med skällsordet Jehuda, d. v. s. jude - han är en av de blondaste svenska adelsmän som trampa Guds gröna jord. Nu, ett par månader senare, läser jag att man i Hebron med ett revolverskott mördat guvernören över södra Palestina, som kommit dit på besök; han hette Abramson och var icke jude. Min känsla, som Jag gav ord åt samma kväll i dagboken, var alltså icke helt ogrundad.
…/ ../ Ett par mil söder om Betlehem ligger Hebron, det gamla Mamre, som är oupplösligt förknippat med minnet av Abraham, Guds vän. Det var där patriarken betade sina hjordar och slog upp sitt tält i trädens skugga; det såg väl icke mycket annorlunda ut än de jordbruna tält, som beduinerna resa vid vägkanten i våra dagar. Det var där som han begrät sin älskade Saras död och köpte ett åkerstycke med en grotta av hetiten Efron för att där begrava henne. Ägaren ville ge honom det till skänks, men den vise Abraham höll fast vid sin önskan att få betala det. Efron svarade med orientalisk artighet: »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.» Abraham förstod den fina vinken och vägde i vittnens närvaro upp fyra hundra siklar silver i gångbart mynt till Efron, innan han begrov Sara. Det 23:e kapitlet i Genesis är en förtjusande liten genrebild och visar att affärer den gången gjordes upp i Osterlandet ungefär på samma sätt som nu. I grottan skall Abraham vila med hela sin familj, med Isak och Jakob; ja, araberna utpeka också Rebeckas och Leas gravar. Over platsen ha de byggt en mo ske, eller rättare, de ha förvandlat den gamla korsfararkyrkan till en muhammedansk helgedom; ty de vörda Abraham lika mycket som judarna och vida mer än de kristna. Det är en av de heligaste platser, som finnas i hela den muhammedanska världen, och länge hade ingen otrogen någonsin fått sätta sin fot där; ännu i våra dagar är det en sällsynt nåd att unnas kasta en blick ditin.
Hebron är en stad på över 16000 invånare, alla muhammedaner så när som ett par hundra judar, en fanatisk och efterbliven stad, smutsig och pittoresk. Befolkningen driver handel med beduinstammarna, tillverkar vattenläglar av svart getskinn och enkla glasvaror, som de själva värdera ofantligt högt, att döma av prisen, och förefaller mycket litet road av främlingars besök. Vi ställde vår bil vid ett skjul på den öppna platsen framför Haram, helgedomen, och omgåvos ögonblickligen av påträngande araber, som nästan trampade oss på tårna och hade reda på ännu flera motiveringar för baksjisj än de otaliga jag dittills blivit förtrogen med. När vi styrde våra steg mot mosken, följde hela skaran oss i hälarna; den tycktes sliten mellan stridiga önskningar, dels ville den förbjuda oss tillträde, dels ville den avpressa oss höga entre avgifter - det ideal, som föresvävade dem, var säkerligen att få en härlig baksjisj till belöning för att ha kört oss på porten.
Naturligtvis sluppo vi icke in. Vi fingo blott beundra Harams och helgedomens yttre mur, sammanfogad av stora kvaderblock; den är mer än tio meter hög, och dess nedre del anses vara byggd på Herodes' tid. En trappliknande gata leder upp till den inre gården, men för vart steg vi togo blev skaran omkring oss tätare och mera närgången - araberna räknade trappstegen på engelska, för att vi bättre skulle kunna följa med. När vi nått det femte trappsteget, hade vi till vänster om oss en spricka i den gamla muren; den leder ned till grottan, där Sara ligger begraven, åtminstone tro judarna det, och genom denna spricka kasta barnlösa judinnor ner papperslappar med bevekande böner till stammodern att hon skall rädda dem från ofruktsamhet - hon anses sitta inne med receptet. Längre få inga judar komma, men vi krävde energiskt att få fortsätta, ty vi hade hört att kristna skola vara berättigade till sju trappsteg. När vi tagit de två sista stegen, började det redan med skrik och protester och vi föredrogo att anträda återtåget.
Jag tror mig inte vara särskilt feg, och inte heller var jag rädd i Hebron, men det var någonting i hela atmosfären, som föreföll mig obehagligt, och jag minns att jag vid ett par tillfällen såg mig kring för att ha en klar bild av terrängen, för den händelse något skulle inträffa. En vän till mig berättade, att han och hans sällskap ett par dagar tidigare blivit förföljda av Hebrons gatpojkar med lekfulla stenkast; min vän hade till och med blivit uppvaktad med skällsordet Jehuda, d. v. s. jude - han är en av de blondaste svenska adelsmän som trampa Guds gröna jord. Nu, ett par månader senare, läser jag att man i Hebron med ett revolverskott mördat guvernören över södra Palestina, som kommit dit på besök; han hette Abramson och var icke jude. Min känsla, som Jag gav ord åt samma kväll i dagboken, var alltså icke helt ogrundad.
Resan till Jerusalem
Fredrik Böök - 1925, s 188-191
4 år senare...
1929 -
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,227244,00.html
Citat:
”Ovanligt blodigt överfall”
Våldsamheter tillhör vardagen, men fredagskvällens överfall var ovanligt blodigt.
- Såvitt vi känner till är det här den klart blodigaste attacken mot israeler i Hebron, sade Knutsen. Han räknade då inte med händelser före staten Israels bildande. 1929, under det brittiska mandatet, lämnade judarna Hebron efter en massaker som krävde 67 liv.
Våldsamheter tillhör vardagen, men fredagskvällens överfall var ovanligt blodigt.
- Såvitt vi känner till är det här den klart blodigaste attacken mot israeler i Hebron, sade Knutsen. Han räknade då inte med händelser före staten Israels bildande. 1929, under det brittiska mandatet, lämnade judarna Hebron efter en massaker som krävde 67 liv.
* Ärligt talat...är det mycket som förändrats där i Hebron sedan början av 19 hundratalet...bortse från stenkastande ungdomar, revolverskott och ett och ett annat islamistiskt rasistiska dhimmiregler....tom judarna är tillbaka på sina kvarter..
Förhoppningsvis, fick dock palestinaapologisterna, en större/vidare bild av verkligheten i området - med den judiska minoriteten i Hebron - och bilden ser lite mer sammanhängande ...förhoppningsvis ...??!!
2006-03-10, 19:56
#720
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera