Teori går före praktisk erfarenhet – nyutbildade blir plutonchefer

Läste just det här på aftonbladet. Tycker det är sjukt, det dem har kommit på är att teori ska gå före praktisk erfarenhet. Kanske lite svårt att förklara med ord så här är artikeln så kan någon annan förklara lite bättre.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15427731.ab

Det här är ett ickeproblem, och kan enkelt hanteras:

En chef-under-utbildning måste övas i sin befattning, och ett lämpligt sätt att göra detta är att låta dem bygga erfarehet under överinseende av ett erfaret befäl. Att vara chef och begå misstag är en investering i erfarenheter, och i försvaret, när det inte är krig, kan man göra så. Häri skiljer sig försvaret från alla andra organisationer, vanligen är det man gör på låtsas. Notera att man INTE gör så på mission.

I de flesta professionella försvar har man precis den här strukturen, förbandet har en eller flera vicechefer som stagar upp organisationen och sköter om den och garanterar kompetens över tid och en chef som är "på genomresa" för högre befattningar, men som behöver erfarenheten av att vara chef och ta beslut på den resan. Den kloke "traineen" frågar därvid sin stf (den erfarne) om råd på ett klokt sätt (det är de cheferna som vinner i längden, både kriget och karriären)

Nu har Sverige en befälsstruktur som inte skiljer på kompetenta (under)befäl och befäl under utbildning till högre positioner (båda kan vara kaptener). Då ser det så här konstigt ut.

Rätt typiskt att varken blogosfären, som diskuterat detta snart en vecka, eller traditionell massmedia, tar upp varför detta sker.

Man nämner inte misstaget med enhetsbefäl eller den skeva åldersstrukturen inom den svenska officerskåren. Man nämner inte heller gradinflationen i Sverige, med resultatet att kaptener nu blir ställföreträdande plutonchefer. Då man har för få indianer och för många chefer, måste man göra något.

Om man inte hade tagit till detta, skulle alternativet ha varit e total propp i de yngre, bättre utbildade officerarnas karriär, eller massuppsägningar gällande äldre officerare, för att få officersstrukturen att likna en pyramid, i stället för en romb på spets.

Detta vill varken blogosfären, som består främst av officerare och fd. officerare eller massmedia gå in på. Särskilt inte fackets språkrör Aftonbladet.

Det är väl exakt så amerikanska styrkor har gjort i alla år. Principen är att ta en nyutbildad löjtis som knappt är torr bakom öronen och para ihop honom med en erfaren sergeant som hindrar honom från att göra de värsta tabbarna, under överinseende av ett erfaret högre befäl. Verkar ha funkat okej, så länge den nyinsatta officeren inte får för sig att det är han som bestämmer .

Att man vill ge yngre (i tjänsten) funktionell senioritet för att föryngra och förbättra organisationen är fullt begripligt. Är man sedan intresserad av att stötta den här principen är det ju lätt att ge några lämpliga lönetillägg till de kaptener som har den här rollen som äldre advisors eller xo. Det kan ju räcka att man har ett tjänstetidstillägg, så pekar ju löneskillnaden ut "vem som är bäst".

Det är i grunden ett ganska rimligt system som används bl.a. i USA, där ställföreträdaren är en mycket erfaren NCO med 10-15 års erfarenhet och chefen är en nyexad fänrik. Skillnaderna finns dock där.

En officer i Sverige som blir ställföreträdare på det här sättet har fått sin karriär stympad efter att ha givit sina bästa år till firman i förhoppningen att kunna ta sig längre uppåt än plutonchef. Förväntningarna infrias inte och den erfarna officeren blir besviken och byter arbete. Då förlorar FM viktig kompetens.

Skillnaden är också att det är officerare som petas ner till OR-befattningar. Det sker inte i USA. Där börjar du som soldat och kan därifrån växa dig till högre OR-befattningar, ända upp till OR-9. Det finns en rimlig karriärväg, och en stf plutonchef tjänar mer än den nyexade plutonchefen. Även gruppcheferna (OR-5, tror jag) tjänar generellt mer än plutonchefen fram tills denna blir 1.Lt (motsvarande löjtnant).

I sverige som stf är du i alla avseenden under plutonchefen. Det gäller lön, karriär och befälsrätt. Klart kaptenen som blir petad blir sur.

Jag stöder systemet som sådant men inte sättet det genomförts. Istället ser jag ett behov av att:
* Avskeda officerare pga arbetsbrist (tyvärr)
* Avskaffa SOU som fenomen (fasa ut) för att i framtiden ge soldater möjligheten att klättra istället, ända upp till OR-9. Ansatser till detta finnes i form av en förminskad SOU för soldater som arbetat i firman under längre tid.
* Byt ut den tidsbegränsade anställningens villkor för GSS/K. Istället för nuvarande system bör ett up or out-system finnas, där en soldat som inte är aktuell för förste sergeant efter 8 år i firman får gå, medan de som är aktuella för detta utbildas mot att bli stf plutonchef, och sedermera stf kompanichef och så vidare. På så vis blir soldatyrket ett karriärval och det blir mer motiverande för en soldat att viga sin tid åt FM.
* Avskaffa KMU, vafan?

Om man vill ha detta systemet krävs att högre OR-grader besitter stor erfarenhet - större än truppen de är satta att leda. KMU är en styggelse som ger en kortsiktig lösning men medför stora långsiktiga problem. Vägen in i FM bör vara antingen genom GMU och sedan utvecklas inom OR-graderna, eller från mönstring bli uttagen till officer och hamna på Karlberg. Väl där bör de olämpliga gallras ut under skolgången, och när de kommer ut på förband sätts de som chef över erfarna soldater och en erfaren stf med respekt hos truppen, och får där hantera administrationen och det taktiska medan stf plutonchef leder den dagliga verksamheten och rådgiver plutonchefen som från början är införstådd i sin roll.

Grunden i mitt resonemang är att erfarenhet måste bevaras hos soldater samt att officerare bör börja sin karriär unga för att vara mer formbara samt kunna nå högre grader utan att för den sakens skull blivit gamla. För att göra detta systemet rättvist mot alla inblandade är det självklart att en nyexad fänrik inte tjänar bättre än sin erfarna ställföreträdare.

Vojne-vojne, gnäller de stackarna över att förlora status motsvarande att en läkare över en natt degraderas till undersköterska .

Mkt tjafs o babbel som vanligt när det gäller sandlådan FM.

Detta är ju knappast ngt som kommer som en överraskning. -Efter det anarkistiska totalkaotiska socialistexperimentet "NBO" som bl a lyckats med konststycket att pensionera försupna inkompetenta människor som bonusmajorer efter att en gång i tiden tagit anställning som livstidsfurirer med knappt grundskolekompetens.

Det enda konstiga med detta är att Sverige nu skapat ett system som är en återgång 50 år bakåt i tiden. Hur detta äventyr kommer att sluta kan vilken idiot som helst begripa. -Lika lätt att begripa som det var hur NBO skulle funka då det en gång infördes.

FM - Sveriges svar på det optimala never-ever ending dårhuset finansierat av stat och glada skattebetalare.

Det jag inte förstår är att det blir allt mer tydligt hur ett yrkesförsvar är inriktat mot utlandsinsatser - spel på motståndarens planhalva. Särskilt nu blir det tydligt när man inser att för att systemet som det är tänkt ska kunna funka så måste det över tiden finnas någonstans att skicka våra soldater för att de ska vilja stanna länge nog samt få den erfarenheten vi behöver att våra soldater har. Detta har kritikerna till systemet varit tydliga med sen dag 1.

Problemet är ju då att Sverige aldrig har velat söka konflikter på samma sätt som t.ex. USA har gjort. Vi är heller inte med i NATO och blandas därför inte i USAs konflikter om vi inte vill. Vi har sträckt oss långt nog att vilja delta i Afghanistan, men vågar inte satsa fullt ut utan väljer att hålla igen för att opinionen kräver det. Konsekvensen blir att vi gör ett visserligen dugligt bidrag, men med en tydlig ovilja att faktiskt göra det grovjobb som vissa andra nationer utför.

Så varför vill vi ha systemet, och varför är förespråkarna närmast dogmatiska när de pratar om en effektivitet och gripbarhet som de facto inte finns och inte lär finnas inom överskådlig framtid i rådande cirkus? Det enda som kommer hända är att de som väljer att bli soldater kommer att se det som ganska omotiverande efter några år, och i sin tur blir då cheferna trötta på att aldrig kunna få ihop ett dugligt förband som kan rulla på och utvecklas - de måste hela tiden göra omtag med nya soldater som inte kommer att trivas på lång sikt.

Detta är kopplat till topic eftersom ovanstående är det sätt som andra länder anskaffar sig vederbörlig kompetens och erfarenhet åt sina stf plutonchefer och andra befattningshavare som inte har en strikt taktisk roll i ledandet av förband.

När man införde den nya befälsordningen så var det ett riktigt idotiskt beslut.

Men de svenska systemet har därefter anpassat sig och när arbetsordningen var
vpl KB-elev --> officersutbildning --> stf plutonchef --> Vidare karriär.

Så fungerare det faktiskt riktigt bra. Nu river man återigen upp ett fungerande system och tar de absolut sämsta elementen av det amerikanska systemet och parar det med en svensk särlösning som garanterat kommer att behöva göras om.

I princip kommer en pluton numera att ledas av en officer som har GMU plus tre år vuxendagis på en misskött högskola. I bästa fall backas han upp av en bitter men erfaren ställföreträdande. I framtiden kommer han däremot att backas upp av en specialistofficer vars främsta merit är att han åtminstone inte var dum nog att bränna två år extra på Försvarshögskolan.

FM är en evig dålig kompromiss för att säkerställa sin egen legitimitet. Orsaken till allt detta eviga kaos är att den ena handen inte vet vad den andra gör.

Politikerna har inte förmågan att skapa en långsiktig o flexibel uppgifts- och målbild. Hade de denna förmåga skulle Sverige för längesedan kunnat skapa ett professionellt o långsiktigt hållbart trovärdigt eget välfungerande personalförsörjningssystem.

Denna soppa tar aldrig slut, allra minst med denna halvmesyr som tydligen (vem vet? - ingen, som vanligt) syftar till att skapa en internationellt kringflackande minicirkusarmé på uppvisningsturnéer utan varken mål eller mening.

Min fetmarkering. Det är exakt det här jag menar. Det amerikanska systemet måste ses ur en helhet som innefattar mer än bara befälsordning på ett papper - det speglar hela försvarsmakten, i relation till organisation, uppgift och dessutom till samhället som den befinner sig i.

Sverige har tagit pappret och varit nöjda med det utan att förstå vad det är som får systemet att fungera. Vi har inte de erfarna stf plutoncheferna (tja, vi har ju nu, men det beror på att man förnedrat i övrigt framgångsrika officerare med hopp om en karriär) eftersom vi inte har ett system som producerar sådana, uppgifter som producerar sådana eller ett samhälle som stödjer att vi skapar sådana.

Nu har man istället degraderat dugliga officerare som besitter den sista biten av trupperfarenhet som går att uppbringa i svenska försvaret idag. Vi övar inte ens tillräckligt för att få fredstida truppföringserfarenhet åt våra nya officerare, än mindre krigstida för en majoritet.

Jag ifrågasätter hur pass vanligt förekommande fenomenet är, lite gnäll från officersförbundet och en blänkare i Aftonbladet är det enda vi sett hitills. Försvaret kommer att behöva förnya sig och gallra, givetvis kommer detta innebära att äldre officerare bör ompröva sitt karriärval.