Varför behövde Gud vila dag 7

Ok, då förstår jag men du hade lika gärna kunnat svara "för att jag är irrationell".

Och btw, du borde snarare kalla dig andlig eller något och inte för kristen (om du nu gör det).

På vilket sätt är det irrationellt?

Jag tror på treenigheten och att Jesus är vägen till min frälsning. Jag går regelbundet i kyrkan, ber och tar nattvard. Men jag passar inte in i din definition av kristen?

Vad innebär frälsning för dig?

Vad händer om man inte blir frälst?

TIDEN ÄR RELATIV!

Vedaskrifterna säger att ett dygn på de himmelska planeterna motsvarar 1 år på jorden. Och om vi skulle använda Herren Brahmas dagar (han är vår skapargud), skulle varje dag (12 timmar) vara 4,32 miljarder år lång. Så även om skapandet tog sex dagar, om de var Guds dagar så skulle skapandet ha tagit mycket lång tid från vårt perspektiv.

Jag gissar på att du utgår från den kristna skapelseteorin eftersom enligt Maha-Vishnu andas ut allt genom porerna?!

Anyway...
Så med detta menar du alltså att:
Dag 3: Gud skapar det torra landet, och på det torra landet skapar Gud all växtlighet.
4,32 miljarder år....
Dag 4: Gud skapar solen, månen och stjärnorna, till att utmärka tider, dagar och år.
hmm..Det var logiskt.

För mig är frälsning att få vandra i guds ljus. Det kan låta flummigt, men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Inte bara att ta emot Jesus, utan att göra det med vetskapen om att det är guds vilja.

Och vad som händer om man inte blir frälst? Tja, det kan inte jag svara på.

Ja, det låter flummigt. Om du inte ens själv kan precisera din tro så vet du ju inte ens vad du tror på.
Ord som "guds ljus" och "frälsning" med mera må låta fina, men dom betyder absolut ingenting utan vidare specifikation.

"Guds ljus" = Bibelns ord

"frälsning" Betyder ordagrant räddad, men det är ingen förrän i det återupprättade paradiset.

Jag är rädd att jag måste få veta mer om vad du menar med att "vandra i guds ljus".

Vad innebär det?
Hur vet man om man gör det?

Och vad menar du med att "ta emot jesus"?

Nu går vi off topic, men det blir väl moderators val huruvida detta raderas eller ej. Känns ändå som vanligt hyfs att försöka svara på era frågor.
1. Givetvis kan man tro på något utan att kunna uttrycka det konkret och specificerat. Folk har i årtusenden år försökt förklara det som de uppfattat som 'guds vara', men utan att lyckas. Du kan väl inte förvänta dig att jag ska lyckas dra till med ett par meningar på flashback och lyckas?
2. Givetvis kan orden betyda något utan vidare specifikation. Däremot kan de tolkas och upplevas olika av olika människor, men det gäller det mesta som inte är matrecept, fysiska lagar eller matematiska ekvationer. Ljud, dofter, känslor och konst kan också beskrivas utan att 'fångas' i en objektiva sanningar eller förklaringsbegrepp.
Vi har nog olika definitioner och det är helt okej. Guds ljus för mig handlar nog snarare om att jag är älskad och bekräftad av Gud än en samling texter. Frälsningen mer om vetskapen om detta, än ett hopp om ett himmelrike efter döden.
Jag tror att Gud är källan till livet, till kärleken, skaparkraften och nåden. Att leva i Guds ljus är att öppna armarna för detta, att leva fullt ut, att älska villkorslöst, att förlåta och att manas till nya äventyr. Eller kanske snarare att inse möjligheterna i detta.
Givetvis är jag inte mer än människa, vilket gör det hela svårt. Men Jesus (oavsett om man tror på honom eller ej) blev förkroppsligandet av detta, dvs att han levde ovanstående ting/attribut fullt ut. På så sätt blev Jesus Gud, om än i en människas gestalt.
Att ta emot Jesus är alltså samma sak som att ta emot Gud.

Och "hur man vet om man gör det"? Ja, det är väl en daglig kamp, men för mig personligen handlar det nog om att jag vilar i och förlitar mig på Gud. Att jag är älskad, sedd och bekräftad no matter what. För mig är detta den yttersta frälsningen.

Så om man kokar ner allting så är frälsning för dig helt enkelt en känsla?

Känsla, erfarenhet, upplevelse, övertygelse... Du kan kalla det vad du vill. Jag förstår att du vill få mig att 'måla in mig i ett hörn' och på så sätt decimera min tro eller åtminstone peka på att den är irrationell, subjektiv och ologisk. Och det kan du väl få om det gör dig lycklig. Känns dock inte som att det leder någonstans. Borde vi inte ha kommit längre än våra personliga övertygelsers korståg?