Förlåt att jag lät grinig och projicerade mina tankar på dig. Det var onödigt och dumt av mig. Och tack för att du inte svarade med samma mynt. Att jag inte är "textbook-kristen" tar jag som en komplimang. Fast jag tror kanske att det beror på att jag försöker använda mina egna ord/tankar istället för en massa dogmatiska citat och bibelhänvisningar (med tveksam effekt

).
Citat:
Ursprungligen postat av Fiffiniffi
Vad jag kommit fram till hittils är att frälsning för dig tycks vara nån form av upplevd känsla av gudomlig samhörighet. Och av vad jag läst från dig tidigare så har jag fått för mig att du menar att man kan nå något liknande tillstånd även genom andra religioner. Är jag nära?
Du är absolut nära. Och vad gäller "gudomlig samhörighet" så är du spot on. Huruvida man kan nå samma sak genom andra religioner är egentligen inte upp till mig att svara på, men jag är övertygad om att alla religioner söker samma mål, dvs att komma gud nära och att nå sin fulla potential (som kristen att bli mer Jesu-lik, som buddhist att bli mer buddha-lik osv).
Sedan ser jag det väl inte direkt som något "tillstånd" (det låter så dramatiskt), utan är väl mer en övertygelse om hur saken ligger till. Det är ju inget hokus-pokus där en dörr öppnar upp till en ytterligare dimension där allt styrs av ett himmelskt väsen (även om det såklart även finns de som tror så).
Citat:
Ursprungligen postat av Fiffiniffi
Det var inte mitt mål den här gången. Men visst, for the record så tycker jag att ALL religiös tro är irrationell, subjektiv och ologisk så i vilket fall är du i gott sällskap.
Ja, tro kan verkligen vara allt ovanstående. Det svåra är då när vi troende ska klä vår tro i ord som aldrig riktigt räcker till. Det är väl därför musik och konst (t.ex ikoner) har en så framträdande roll inom religionen.
Citat:
Ursprungligen postat av Fiffiniffi
Vad jag tror att jag vill veta framöver är möjligtvis vad du menar att jesus egentligen dog för: För att ge människor en lättare väg till känslan av "guds ljus"?
Som jag tidigare nämnt så tror jag att Gud är god. Jesus är förkroppsligandet av Guds alla attribut. Till 100% förlåtande, älskade villkorslöst inte bara sina vänner, utan alla människor, dömde inte någon, hatade
det orättfärdiga men kunde särskilja detta från
den orättfärdiga osv.
Oavsett om man är troende eller inte kan vi nog alla tänka oss hur en sådan idealiserad figur skulle te sig. Någon som vänder andra kinden till och (som du nyss gjorde) svarade de arga och irriterade med en vänlig och respektfull ton. Att Jesus dog var sålunda den yttersta uppoffringen. Han kunde inte ha slagit tillbaka eller försökt slingra sig ur sin situation. Han stod rakryggad och ärlig och när hans fiender begår den värsta av alla handlingar, så säger han "Förlåt dem, för de vet inte vad de gör".
Enligt kristen tradition är vi alla ofullkomliga. Vi har all mörka sidor med förmågan att 'spika upp varandra på kors'. Att vara frälst och att vandra i guds ljus innebär för mig att erfara hur Gud säger till oss att vi är förlåtna. Att vi är älskade ändå, trots vår ofullkomlighet.
EDIT: Jag läste nu Mortis inlägg i en annan tråd här på forumet. Läs gärna den sista halvan av hans inlägg:
https://www.flashback.org/sp39402768