Citat:
Ursprungligen postat av Carpe Diem
En stor del av dagens yrkespolitiker har ingen utbildning och har aldrig haft ett arbete utanför den politiska sektorn. Partierna styrs av kotterier som har känt varandra ända sedan de började fiffla tillsammans i ungdomsförbundet.
Mamma och pappa var också ofta yrkespolitiker. Partierna styrs enligt principen: Nominerar du mig, så utnämner jag dig.
Sverige är ett genomkorrumperat samhälle! [img]http://forum.flashback.info//scandinavia/images/smilies2/angry.gif[/img]
Det ligger ett stort problem latent i detta. Det kommer att ta lång tid med återgången till ett samhälle i vilket en kombination av kompetens och sunt förnuft (oftast ömsesidigt beroende) anses väsentligt. Många, för samhället kontraproduktiva tankegångar och åtgärder, finns inbyggda i systemet. Ränderna går inte ur så lätt. Den offentliga sektorn kan verkligen betecknas som en koloss på lerfötter. Uppenbart är att lönsamhetskraven har relativt låg prioritet, genom det ständiga tillflödet av resurser
från skattebetalarna inom den privata sektorn. Fenomenet är fullt naturligt - skattebetalarna fungerar som en diffus opersonlig massa utan minsta möjlighet att utöva kontroll över resursanvändningen eller kräva effektivitet.
Sjukvården, den enskilt största kostnadsposten i samhället, är ett utmärkt exempel. Verkningsgraden för den är i Sverige
extremt låg, vilket tydligt framgår om man gör internationella jämförelser. På många håll har andelen tid som åtgår för patientkontakt sjunkit till löjligt låga nivåer. Varje byråkrat inom t.ex. landstingsområdet måste rimligen inse att om det genomsnittliga antalet patienter sjunkit till två per läkare och arbetsdag, någonting gått snett i hela organisationen. Ändå händer inget vettigt.
En självklarhet är att privat vård mycket lätt kan halvera vårdkostnaden i Sverige. Skälet till motståndet mot privat sjukhusvård ligger naturligtvis i att sjukvårdsbyråkratin ser risken för egen del vid en sådan övrgång. Ett vanligt motargument blir då att "det inte skall gå att tjäna pengar på sjuka människor". Det verkar alltså som om byråkratin inom den offentliga sektorn, med sina förmåner och ovilja att diskutera lönsamhetsaspekten
för skattebetalarnas räkning, känner rädsla att bli överkörd av den privata sektorns överlägsna sätt att organisera sina verksamheter och arbetsrutiner.
Det är väl uppenbart att inte bara politikerna som styrt upp bl.a. sjukvården, även hantlangarna - byråkratin inom den offentliga sektorn på lägre nivåer - ingår i det korrupta systemet.