Vill beröra några saker som jag uppfattar som medvetet vilseledande i åklagarens överklagan. Hon skriver:
Citat:
Värt att notera är dock att när det gäller ett av korten (sid 89 och 95 i förundersökningen) har SKL kommit fram till att resultaten talar starkt för att personen på det omstridda kortet är detsamma som Helena [namn borttaget] som avbildas i daktningsfoto och foto av misstänkt (grad +3). Beträffande ett annat omstritt kort har SKL kommit fram till att resultaten i någon mån talar för att personen på denna omstridda bilden är densamma som Ludvigsson som avbildas på daktningsfoto och foto av misstänkt (grad +1).
SKL antog redan 2004 vad de kallar ”utlåtandeskala”, syftet var bland annat att ersätta ett flertal ”skalor” som sinsemellan var ojämförbara. Det är ju väldigt bra, eller hur?
När jag läser överklagan från den 7 december hittar jag denna text, bla:
Citat:
M***** G******* har jämfört omstridda kort av sexuell karaktär på en kvinna och ett kranium med de kranier som lämnats in till Rättsmedicinalverket och som han analyserat. M***** G******* har funnit att på flera fotografier finns ett kranium som gör att omständigheterna talar eller starkt talar för att kraniet på foto av sexuell karaktär är ett av dem som lämnats in till verket.
Åklagaren använder orden ”talar eller starkt talar för” som är identiska med olika grader i SKL:s utlåtandeskala. Ordvalet är identiskt, är då samma gradtal jämförbara om utlåtandet kommer från SKL eller om utlåtandet kommer från RMV?
SKL redovisar principiellt hur de kommer fram till sina resultat, se
http://www.skl.polisen.se/tjanster/Utlatandeskala/Sa-nar-vi-slutsatserna/.
Hos RMV hittar jag inte alls samma information. Däremot framkommer att den person hos RMV som analyserat bilder av sexuell karaktär är avdelningsläkare, det är ej att jämföra med SKL:s personal. Personalkategorierna är helt olika (SKL vs RMV), de har (förmodligen?) helt olika skalor för sina värdeord, men varför använder då åklagaren samma benämningssätt när värderingen beskrivs från SKL resp RMV?
Jag tror att RMV har, jämfört med SKL, ytterst lite för åklagarens val av ord ”talar eller starkt talar för”. De har inte alls samma tyngd som ett utlåtande med samma ordalydelse från SKL. RMV har helt enkelt inte uppdraget för att generera yttranden som är jämförbara med SKL:s motsvarande.