Citat:
Ursprungligen postat av Wildis
Vad jag menade var att om man bryter ett destruktivt beteende och verkligen vill och har de känslomässiga förutsättningarna för det, då gör man det bara. Man häller t ex ut spritflaskorna, om man än betalat tusentals kronor för skiten och samma sak borde gälla denna typ av galenskaper, man sätter knappast igång med en lång försäljningsprocess av sina demoner, det säger sig självt att det bara är en utdragen procedur som riskerar att generera en massa ångest. Hon lär knappast ha tagit skeletten på avbetalning så det hade bara varit att knyta ihop kassarna med ben och slänga i soprummet och glömma skiten. Men vad jag menar är att hon troligen hade jävligt svårt att tänka så då hon förmodligen var så känslomässigt fäst vid dem och bara det är sjukt.
Känslomässigt bunden, förmodligen var det så men hon var ändå beredd att göra sig av med skeletten till förmån för en levande kvinna som ingav henne hopp om en bättre och mer konstruktiv framtid. Det verkar som att H.L hade inlett en positiv förändringsprocess sedan en tid tillbaka. I tråden läckte det ut ett relativt färskt kärleksbrev som hon hade skrivit till henne och mellan raderna i det kan man läsa en hel del. Jag tror att pappan inte undgick att se förändringen till det bättre. Viljan fanns där men så tog ångesten över att behöva skiljas från sina allra käresta dödskallar.
Att helt enkelt ställa ned dem i kassar nere i soprummet på Kosmosgatan i Bergsjön var nog inte så lätt. Sopåkarna skulle omgående kalla på nationella insatsstyrkan och som vanligt skulle
bestialiska grupperingar av nysvenskar först misstänkas och vem vill bli synad med lupp om man bor i Bergsjön?
Utan utbildning och aldrig ha jobbat var det dags för en nystart i H.L's 37'åriga liv. Därför började hon göra sig av med dödskallarna och börja på ett behandlingsprogram. H.L ville gott och försökte räta upp sitt liv. Nosade på att studera men det blev visst för mycket enligt soc. Jag tror inte det fanns något ont kvar i henne, men hon kunde bara inte p.g.a. ovana hantera det goda som var på väg in i hennes liv.
Visst har H.L en framtid som inte skadar andra. Nu kan det bara bli ljusare.