Jag börjar låta åt att förundersökningen i delen som gäller brott mot griftefriden är en slags häxjakt på nekrofiler, utan lagstöd. (Inte helt olikt P**nnanens tanke).
Själva lagregeln lyder som följer
Citat:
10 § Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1993:207).
I lagen anges alltså två typer av objekt skyddsvärda: dels gravplatser dels kvarlevor i form av "lik" och "avlidens aska". Vad är då ett "lik"? Ett lik är en avliden människas kropp. Nu har jag inte läst förarbetena till lag 1993:207, men det känns intutivt rimligt att varje del av ett lik har skyddsvärde även om del som sådan inte utgör ett lik. Men själva uppdelningen av ett lik i delar innebär också att det inte längre finns
en kropp att skydda, och att skyddsvärdet minskar jämfört med den hela kroppen.
En annan, och viktigare aspekt av skyddsvärdet av mänskliga kvarlevor (men inte gravplatser) är den tid som förlupit sedan dödsögonblicket. Detta är också försvarets linje, det är inte brott mot griftefriden att hantera kranier (eller andra mänskliga skelettdelar) om tillräckligt lång tid förlupit sedan dödsögonblicket.
Tycker ni att det vore rimligt att det skulle vara lagligt för Axel att använda kranier i konst, om Helena inte lagligt skulle få gosa med
lika gamla (eller unga) kranier i sängen? Det vore väl en onödig morallag, om åklagaren och domare ska sitta och bedöma hur skymfligt det är att göra ditten och datten med kranierna (t.ex. att förvara dem i frysen jämfört med att ha dem i bokhyllan, jämfört med att ha dem i sängen, jämfört med att ha dem i en konstutställning, ...).
Är det åklagarsidans uppfattning att det spelar ingen roll hur gamla skelettdelerna är, man
får inte gosa med/slicka på/onanera med kranier? Är det i så fall åklagarens moraluppfattning eller gällande rätt som dikterar detta?
I stämningsansökan görs ingen skillnad på de skelettdelar som är äldre och det kranium som är yngre (ca 15-20 sedan dödstillfället) och såvitt jag har förstått så har inte de delar som såldes till Axel åldersbestämts.
Om Helena har gosat med en riktigt gammal skalle, varför ska åklagaren sprida den informationen till världen genom förundersökningsprotokollet? Jag är rädd att det enda mordet i den här soppan är ett karaktärsmord.